Bild:

”Jag minns fortfarande hur jag upptäckte min skånska”

– Jag är med i ett band som heter Nya tider, det är mycket som händer kring det just nu. Vi håller på att spela in en skiva. Vi har en hemsida. Vi har spelat i Malmö, Stockholm, och vi har fler på gång, säger Hans Markström.

[Ur nummer: 09/2010] Vi äter lunch på Bellevue servicehus i Malmö. Det är mittemot hans ”aktivitet” på Jobb-
fabriken. Där befinner han sig i arbetslöshetens Fas 3, alltså den sista fasen innan man blir helt utförsäkrad och hänvisas till socialbidrag. För honom är det om ett år det händer, om Alliansregeringen vinner valet.
För Hans Markström är det musiken som gör livet meningsfullt. ”Nya tider” startades av sångaren Daniel Schultz 2006 och Hans spelar bas.
Men han behärskar många stränginstrument, till exempel ukulele, ett litet fyrsträngat instrument med ursprung i Portugal, och det är inte så vanligt. Från början spelade han klassisk gitarr, nylonsträngad, det var Bach och Mozart, och det var suveränt om man ska lära sig instrumentet.

Från norr till söder
När han var 16-17 år gick han över till elgitarr, då hade han redan flyttat från Malmberget i Norrbotten, som han kommer ifrån, till Borrby i Skåne. Han flyttade när han var 12 år, 1970, ett år efter den stora gruvstrejken i Malmfälten som skakade om den svenska fackföreningsrörelsen. Den minns han. Han och de andra gruvarbetarbarnen gick runt i stugorna och samlade i pengar.
Den radikala synen på samhället har hängt med liksom dialekten. Men han säger att det inte är malmbergska, utan en egen norrländska.
– Jag kan också tala skånska, säger han och fyrar av ett smakprov.
Den dialekten var han ju tvungen att lära sig när han flyttade till Österlen ute på landet. Ett tag kunde han bara prata bred skånska. Man vet att man kan ett språk eller en dialekt när man tänker och drömmer på det.
– Jag minns fortfarande hur jag upptäckte min skånska. Det var när jag var ensam på fotbollsplan och räknade metrar till straffpunkten. Jag stegade från målgården och det gick så långsamt, och då insåg jag att jag tänkte på den nya dialekten med diftonger, eeeiit, tvööööååå och så vidare.
Livs blev han medlem i när han jobbade på Best Foods i Simrishamn som lagerarbetare och truckförare. Det var 2001. Han var där drygt ett halvår, men skadade foten och har efter det inte haft ett fast jobb under en längre tid. Det gör att han stått kvar i Livs. Dessutom tycker han att det är ett bra förbund att ha kontakt med. Det är inte så stort och man kan få tag på folk. Trots att han är arbetslös har han blivit regionalt arbetsplatsombud.
– Jag tror att det är bra att facket också har representanter som vet hur det är att vara utan jobb, säger han.
Från 2001 till 2009 har han varit arbetslös i olika tider. Till slut har han gjort sig av med sina 150 dagar i Fas 1 och 300 dagar i Fas 2. Det är då Arbetsförmedlingen fortfarande satsar. Det är Samhall, arbetsträning, tips och hjälp. Därefter kommer Fas 3. Det är sista stationen och ingen vet vad som kommer där?efter. Men det är inte alls korrekt att säga att det inte händer en massa kring Hans Markström, fast han befinner sig i Fas 3.
Han är på Jobbfabriken som drivs av Blatteförmedlingen.
*Vad då för förmedling? undrar jag.
– Ja, det kräver en förklaring. Det är ett provokativt namn, Blatteförmedlingen, det är en kille med utländsk bakgrund som har startat den. Tanken är väl att peka på att invandrarna är överrepresenterade bland de arbetslösa och att något måste göras åt det.

Intervjuar gamla om deras liv
Just nu är han med i två projekt på Jobbfabriken. I det ena intervjuar han gamla om deras liv och gör en bok ihop med dem, kallad Livsboken, som trycks upp i två exemplar, en till den gamle och en till arkivet på Blatteförmedlingen. Det andra är musikband som övar på eftermiddagarna och uppträder för kamraterna på Jobbfabriken. Allt syftar till att komma i kontakt med andra människor, bygga nätverk, lära sig nya saker och vara i så bra form som möjligt, så att man är fungerande på ett jobb.
Att det är tufft att vara arbetslös i Alliansens Fas 3 är ett faktum. Aktivi?tets?bidraget ger honom 8000 kronor i månaden. Hyran är 3300 kronor och utöver det har han skulder som måste betalas.
– Jag tycker att Jobbfabriken är bra, säger han. Den behövs. Vi har samlat mycket kunskaper. Nu kommer den att utöka i Malmö, ett helt nytt ställe öppnas och till det behövs handledare. Jag söker ett sådant jobb och hoppas att jag ska få det.

Bordtennis & musik
Namn: Hans Markström.
Yrke: Arbetslös.
Familj: Singel.
Ålder: 51 år.
Fackligt uppdrag: Regionalt arbetsplatsombud.
Ska rösta på: Vänsterpartiet.
Fritidsintresse: Musik.
Favoritbok: Arto Paasilinnas Kollektivt självmord.
Bästa låt: Den 20 minuter långa Echoes med Pink Floyd från albumet Meddle från 1970.
Dold talang: Bra på bordtennis, har spelat i BTKAjax, Borrby.