Bild:

”Jag jobbar i rökeriet. Det är en form av skapande det också.”

– Naturens färger är inspirerande, tycker Henry Tähtelä, som från början målade en hel del själv men numera lägger betydligt mer tid på andras skapande än sitt eget.

[Ur nummer: 03/2005] På Atria Lithells i Sköllersta finns en mycket livaktig konstförening. Det är inte länge sedan den årliga utlottningen av 50 tavlor ägde rum.
Att köpa konst som andra tycker om är inte lätt. Det tar många år att lära sig, berättar Henry Tähtelä, som är ordförande i konstföreningen.
Han är själv med och väljer ut de tavlor som ska lottas ut. De är en grupp som brukar samlas ett par gånger per år. Det är en del jämkande för att de ska komma överens om vilka inköp som ska göras. Målsättningen är att vara så breda som möjligt.
Just nu har de en liten paus från inköpandet. Det brukar de ha efter den stora utlottningen. I mars/april börjar de så smått att plocka ihop tavlor igen. Att få ihop 50 tavlor tar sin tid, framför allt hitta konst till rimliga priser.

Extra chans efter fem år
De besöker inte bara gallerier. Det händer också att konstnärer och konstförsäljare kommer till företaget och visar upp alster.
– Vid det här laget vet vi vad våra medlemmar tycker om för konst. Men visst händer det att vi får kritik. Det vore konstigt annars.
Det är medlemsnumret som är lottnumret. Den som blir dragen först får välja först. Och den som inte vunnit något på fem år får en extra chans. Då är man garanterad vinst. Henry Tähtelä vet hur det känns för han är själv en av dem som sällan vinner.
Vi träffas inne i Örebro och tar en fika innan vi besöker ett av stadens gallerier. Dit går han ofta för att se om det kommit in något som kan intressera hans medlemmar.
Klockan är drygt ett och han har precis gått av sitt skift.
– Jag jobbar i rökeriet. Det är en form av skapande det också. Det gäller att få rätt färg på korvarna.
Han kom till Sverige i mitten av 1960-talet, då det fortfarande var svårt att hitta en försörjning i finska Österbotten. Han började på fabriken i Sköllersta och trivdes bra och blev kvar. Medlem i facket har han varit hela tiden men inte aktiv.
I konstföreningen har han varit medlem ända sedan bildandet 1980. Han var själv en av initiativtagarna.
Det började med att de var några som träffades på fritiden och målade i olja. De höll till i företagets gymnastiksal. Det hände också att de ställde ut på företaget. Efter en tid växte idén fram att de skulle starta en konstförening. Den föll i god jord. Det var många som ville vara med.
Från början satte de en gräns för hur många som kunde få vara medlemmar. Den tog de bort efter ett tag. Som mest har de varit 178 medlemmar, just nu är de 160.
Varje medlem avsätter 40 kronor i månaden till föreningen. Dessutom skänker företaget en summa varje år. Totalt brukar föreningen ha cirka 100 000 kronor att köpa konst för som ska lottas ut. Det ska som sagt räcka till 50 tavlor.

Konstprat på rasterna
– Merparten av det vi köper in är litografier men vi strävar efter att också köpa in en och annan oljemålning, säger han och fortsätter:
– Med åren har vi lärt oss vilka konstnärer som är populära och som vi bara måste ha med därför att alla gillar dom. Men det är ett jäkla jobb att pruta och se till att vi håller oss inom de ekonomiska ramarna.
Majoriteten av medlemmarna arbetar i produktionen men även en och annan tjänsteman är med i föreningen. Innan tavlorna lottas ut har de hängt uppe en månad i matsalen för allmän beskådan och det pratas då mycket konst på rasterna.
– Jag har blivit rätt allmänbildad under årens lopp. Det gäller nog överlag. Det känns bra tycker jag.
* Varifrån fick du ditt konstintresse från början?
– Jag vet inte. Det är ett intresse som jag tror att jag alltid har haft. På senare tid har det dock inte blivit så mycket eget målande. Men nu fick jag färger och dukar i present av mina barn så kanske gör jag ett nytt försök.