Hobbyn hjälpte Patrik tillbaka

Nr 5/2022

Patrik Jonsson arbetar på Wasabröd i Filipstad. Att skapa med motorsåg blev en del av rehabiliteringen efter svår sjukdom. FOTO. Emely Wallo Bergare

Patrik Jonsson snidar figurer ur stockar och stubbar – med motorsåg. 

Hobbyn hjälpte honom att komma tillbaka till arbetet på Wasabröd efter att ha drabbats av giftstruma.

– Jag var så trött och deprimerad att jag tappade livslusten, berättar han.

Patrik Jonsson bor på landet i Nykroppa, 18 kilometer utanför för Filipstad. ”Inte en granne i sikte” säger han när beskriver hemmets läge. Här har han ett fritt liv på fritiden och kan umgås med skogen, där han trivs som allra bäst.

Putte, som Patrik oftast kallas, flyttade hit 2014 efter att ha bott inne i Filipstad. En av döttrarna hade häst och istället för att betala stallhyra kunde man lika gärna bo så att hästen fick plats, resonerade familjen.

– Fast jag är ju bondpojke i grunden. Uppväxt i Forshyttan på andra sidan Filipstad. Var ständigt ute i skogen och började jaga med hund när jag var 12–13 år. Det var lite annorlunda på den tiden. Jag skulle aldrig släppa ut mina ungar med hagelbössa i den åldern, säger han och skrattar.

1986 anställdes Patrik Jonsson på Wasa-bröd i Filipstad, så det har blivit runt 35 år på jobbet. Han minns inte exakt när han började jobba fackligt, men säger att rättvisa, och att kunna påverka sin situation på jobbet, alltid har viktigt för honom. Efter att ha varit skyddsombud i många år blev han klubbordförande 2012. Han trivdes bra på jobbet och med förtroendeuppdraget.

Men 2017 tog det stopp. Patrik Jonsson blev utmattad och gick ner i vikt. 

– Jag var oerhört trött. Jag kunde sova på natten och när jag skulle åka till jobbet på morgonen så var jag slutkörd redan när jag satte mig i bilen. Kroppen gick på högvarv och jag brände mellan 5 000 och 6 000 kalorier om dagen bara genom att finnas till. Jag gick ner från 70 till 46 kilo och drabbades dessutom av dubbelseende. Det var faktiskt optikern som konstaterade att problemen med ögonen kunde ha med sköldkörteln att göra, berättar han.

Efter att ha sökt hjälp på sjukhuset i Karlstad, utan resultat, sökte sig Patrik till sjukhuset i Örebro där läkarna snabbt ställde diagnosen giftstruma.

– Det är en sjukdom med många ansikten. Inte sällan leder den till depression. Och jag blev så trött och deprimerad att jag tappade livslusten. Jag sa till min fru att ”jag vill inte leva, men jag vill inte heller dö”.

Efter operation och medicinering började vägen tillbaka, och den blev lång. Patrik var sjukskriven i omkring ett år. 

Innan han blev sjuk hade han börjat experimentera med att snida figurer ur stockar med motorsåg. Och hobbyn kom att bli en viktig sysselsättning och del av rehabiliteringen.

– Jag hade sågat en gubbe som jag kallade ”Hubert” till Andreas Marklund som är ombudsman i Livs när han fyllde år. När orken kom tillbaka efter operationen började jag såga mer och det blev som terapi. Man kan säga att vissa av de fiktiva gubbarna speglar sjukdomsperioden. ”No Brain” – gubben som ser ut att lyfta av sitt eget huvud, snidade jag när jag mådde som mest psykiskt dåligt.

Det tar Patrik Jonsson mellan 40 och 100 timmar att färdigställa en figur, och det har blivit ett 30-tal gubbar under åren. En del har han sågat på plats, ur stubbar som står på sina egna rötter. 

Men de flesta skapar han hemma på gården. 95 procent görs med motorsåg, och de riktigt små detaljerna med en vinkelslip. Efter det målas figurerna, och ibland framhäver han träets nyanser genom att bränna och lägga på en tunn lasyr.

Två figurer har varit utställda i Möjligheternas Trädgård i Filipstad. Men de flesta gubbarna ger Patrik Jonsson bort eller behåller själv.

Att snida i stockar är det roligaste han vet, men det är också en kostsam hobby.

– Jag vågar knappt tänka på hur mycket pengar jag har lagt ner. Det är specialsvärd till sågarna och jag vet inte hur många kedjor jag har. Men det får det vara värt, säger han.