Igor brinner för allas lika värde

Det dröjde inte länge tills vardagen kom i kapp mig

Kan man vara jämställdhetsfreak? Ja, det menar Igor Papec. Allas lika värde oavsett kön, nationalitet eller sexuell läggning är något som genomsyrar i stort sett allt han gör och tänker på.

[Ur nummer: 04/2005] Det har gått nästan exakt en månad sedan Igor Papec valdes till Livsklubbens ordförande på GB Glace i Flen. Vi träffas på klubbexpeditionen. Han jobbar numer heltid fackligt och trivs med det.
– Det passar mig. Det är lättare att få saker gjort och det finns mycket att göra.
Han ger ett intensivt och lite otåligt intryck. Det är tydligt att han vill få saker att hända utan onödiga dröjsmål. På hans skrivbord är det fullt av små självlysande lappar. Det är sådant som ska åtgärdas omedelbart. På bildskärmen finns ytterligare lappar. Det handlar om sådant som kan vänta till morgondagen. Det är inte mycket…
Just nu ägnar han mycket tid åt att följa upp den enkätundersökning som klubbstyrelsen genomfört för att få svar på vilka frågor som medlemmarna vill prioritera.
– Det var treskiftsschemat som de flesta lyfte fram som det mest problematiska. Nu har vi gått ut med nya enkäter för att få fram lite mer exakt vad man vill ha ändrat på.

Brun låda innanför entrén
I en brun papplåda innanför dörrarna till stora entrén kan medlemmarna lägga sina svar. En och annan sticker till honom det personligen. Det här med kommunikation är viktigt för Igor.
– Medlemmarna har rätt att få veta vad som händer. Målsättningen är också att skicka så många som möjligt på fackliga studier, alternativt kommer vi att hålla egna studiecirklar här på arbetsplatsen.
Han skulle gärna se fler fackligt aktiva invandrare och det på alla nivåer.
– Att vi är få var något som jag lade märke till direkt när jag väl började engagera mig. Jag har hittills inte träffat någon klubbordförande med invandrarbakgrund. Frågan är hur man kommer till rätta med detta problem. Det kan jag inte svara på idag.
Det har gått drygt tio år sedan han och hans familj kom till Sverige från krigets Bosnien. Det han minns från första tiden här var lättnaden att komma ifrån kriget och att kunna gå ut på kvällarna utan att känna sig rädd.
– Det dröjde dock inte länge tills vardagen kom i kapp mig. Allt kom då att kretsa kring det svenska språket och att komma in på arbetsmarknaden.
En praktikplats på GB Glace ledde så småningom fram till fast jobb. Efter en omorganisering 2001 kan han numera titulera sig teknisk operatör.
– Vi är idag 22 killar och fem tjejer med denna titel. Det är en förbättring mot tidigare men mer kan göras på detta område.
Han planerar en djupare kartläggning på arbetsplatsen, både vad det gäller jämställdhet och integration. Därefter kan det bli aktuellt att ta fram en plan för eventuella åtgärder.
– Ute i själva produktionen är det ganska bra när det gäller fördelningen män och kvinnor. Problemet är avdelningarna runtikring. I köket och på labbet arbetar nästan uteslutande kvinnor medan det på andra håll är nästan bara män. Dessutom finns här nästan inga invandrare, majoriteten av dem arbetar i produktionen.

Mycket på programmet
Dagen innan vi träffas har han suttit i möte med företagsledningen om vikten av jämställdhet och integration.
– Det var vi i klubben som tog initiativet till detta. Det var ett bra möte. Ledningen är positiv till att arbeta med dessa frågor.
Han hade ganska mycket på gårdagens program. Efter arbetsdagens slut fortsatte han att prata om jämställdhet och integration som inbjuden talare på en studiecirkel anordnad av socialdemokraterna i Flen.
Han är med andra ord också politiskt aktiv. Det var hans pappa som drog med honom för ett par år sedan.
– Framöver kommer jag lägga den mesta tiden på fackligt arbete. Det är viktigt att prioritera så att medlemmarna inte blir lidande. Jag vill att de ska känna att jag alltid är tillgänglig. Jag sitter ju på deras mandat.
Ibland går dock det fackliga och det politiska engagemanget bokstavligen hand i hand. I kommunen sitter han med i en internationell grupp som är ansvarig för internationella kontakter. I maj förra året besökte gruppen hans hemstad i Bosnien för att tala om demokrati och fackliga frågor.
– Det var stort. Det kom över hundra personer och lyssnade på oss. De ville veta så mycket det bara gick om så väl fackföreningsrörelsen som den svenska demokratin.
I maj reser de tillbaka för att fortsätta samtalet.
– Denna gång ska vi även tala om jämställdhet. Efter kriget så har intresset för Bosnien svalnat, men även nu behöver landet hjälp och stöd. Det är därför vårt arbete är så viktigt.