Ingmar stressar av som tränare

[Ur nummer: 04/2003] Han är en strängt upptagen man, Ingmar Kjaer, fackklubbsordförande på Marabou. På gränsen till stressad.
– På fritiden lugnar jag ner mig med att vara pojklagstränare i fotboll och så dömer jag en och annan fotbollsmatch.
Han beskriver sig själv som allvarligt idrottstokig. Han har svårt för att slita sig från teven när det är någon bra match ”på burken”. Och det är det ofta när man, som han, har köpt in sig på det rätta kanalutbudet.
– Men i och med att det är 25 timmar på dygnet om man skiter i lunchen så hinner jag med ett och annat också.
Och mest ”ett och annat” är att vara pojklagstränare i fotboll.
Det hela begynte med att Ingmars grabb, Stefan, började träna pojklagsfotboll i ”Sumpans 91:or” (Sundbybergs IK). 
– I den vevan blev jag utsedd till föräldraansvarig  gentemot grabbarnas tränare.

Hoppade in
Sen la en av tränarna av, om det berodde på för hårda krav från föräldrarna förtäljer inte historien. Hur som haver, Ingemar åtog sig då i varje fall att hoppa in som en av två tränare i laget.
– Jag har ju ett litet idrottsförflutet, dels som fotbollsmålvakt i division fem och sen har jag spelat bandy i Västerås SK. Så det var inte svårt för mig att tacka ja när jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp.
Och nu upplever Ingmar att det här med att var pojklagstränare är det bästa  en ”fackpamp” kan sysselsätta sig med på fritiden.
– För det första blir jag totalt avstressad från de fackliga problemen så fort jag drar på mig träningsoverallen och börjar sysselsätta mig med fotbollsträningen och för det andra ger mig detta med att hålla i gång tjugo fotbollsgrabbar en massa vardagspsykologisk kunskap som jag sen har stor nytta av i mitt fackliga arbete.
Egentligen har det här med att träna ett fotbollslag och bedriva ett facklig arbete en mängd beröringspunkter, menar Ingemar.

Som fackligt arbete
– Det handlar mycket om information, att alla ständigt ska veta vad som är på gång, det handlar om att behandla alla lika, det är ett lagspel och ingen tupp-parad, och det handlar mycket om framtidsplanering.
Varje spelare i Sumpans 91:or får till exempel hela tiden en månadsplan där all träning och alla matcher finns inprickade.
– Och den planen skall sitta uppe på alla kylskåpsdörrar där hemma. Ingen skall kunna komma och säga: Det visste inte jag!
I ”Ingmars lag” har man även infört regler för medföljande föräldrar.
– Vid matcherna får till exempel inte grabbarnas föräldrar vistas på den sidan av plan där vi har vår avbytarbänk och dom får heller inte framföra kritik under matchtid utan  det får dom snällt vänta med till efter matchen.
Den stora svårigheten när man tränar ungdomslag över huvud taget är att stå emot ”elitsatsningen”, menar Ingmar. Inom klubbledningen är det en ständig debatt om för eller emot en ”toppning” av lagen. Många vill ju se det egna laget i tabelltopp i alla sammanhang.
– Men för min del är jag helt emot varje form av elitsatsning innan ungarna fyllt minst 15-16  år. Innan dess handlar idrott endast om lek och social fostran, att lära sig ta hänsyn till varandra och bygga upp en social gemenskap.

Namn: Ingmar Kjaer
Ålder: 46 år
Yrke: Lagerarbetare och fackklubbsordförande på chokladfabrik.
Familj: Gift, två barn 11 och 13 år.
Fritidsintresse: Pojklagstränare i fotboll, spelar själv lite korphockey och är idrottstokig i största allmänhet.
Läser: Väldigt sällan böcker men om jag gör det tycker jag om Jan Guillous
Äter: Husmanskost och helst då ”Östkustsallad” (makaroner och falukorv)
Musik: Hinner sällan lyssna men om jag gör det föredrar jag rock – gärna 80-tals rock.
Semestermål: Gotland.