Lång bageriresa i tid och rum

Nr 11/2022

Paul Höglund, som jobbat på många olika bagerier sedan 1980, har sett branschen förändras. Foto: Bertil Janson

Han har jobbat på bageri i över 40 år. Han har knådat deg i Stockholm, Berlin och Umeå. Men någonstans går en gräns för bakandet, nämligen framför ugnen hemma i köket.

– Man ska inte ta med sig jobbet hem, säger Paul Höglund.

En riktig stockholmskis med humor, lång erfarenhet av ”bagerisvängen” och ett hjärta som klappar för AIK. Det är Paul Höglund i ett nötskal, enligt en av kollegorna på Fazers bageri i Umeå. Allt visar sig stämma när vi träffas.

– Gnaget ja, självfallet, det är laget för mig. Jag är uppväxt på rätt sida av stan, säger han, med glimten i ögat, när det blir tal om favoritlaget.

Bagerikarriären har genom åren fört honom långt från huvudstaden och AIK:s hemmaplan. Och ibland tillbaka igen. Resan har varit omväxlande och innehållsrik. 

Allt började i slutet av 70-talet, när han gick ut bageri- och konditorlinjen på S:t Görans gymnasium i Stockholm. Efter flera års jobb, först på Stockholmsbagarn och sedan Sonessons Bageri i Solna, var dags för utlandsäventyr.

Han adopterades i unga år från Tyskland och växte upp i Vällingby, ”ungefär en kvarts promenad från gatan där Olof Palme bodde”. I vuxen ålder var det dags att söka sig tillbaka till rötterna. Det blev några år i Berlin. Där jobbade han – förstås – på bageri. Det var intressant, tycker han, eftersom det var ett mycket mindre bageri än dem han jobbat på tidigare. 

Några år senare, efter ännu ett stopp i Stockholm, gick flyttlasset till Vännäs i Västerbotten. En av orsakerna var att Paul Höglund visste att Skogaholm skulle bygga ett nytt bageri i Umeå. Han var alltså med från starten. Nästan 20 år senare har han jobbat i stort sett ”överallt” i bageriet, som har ett hundratal anställda och numera ingår i Fazerkoncernen. Han gjort deg, stått vid ugnen, paketerat och transporterat. Sedan några år kör han truck och sköter maskiner i tunnbrödsexpeditionen.

– Det är jättebra, med bra arbetstider, så jag trivs fint.

Dialekten är genuint stockholmsk, snudd på urtypisk, men han verkar ha funnit sig väl till rätta i Norrland. Han längtar faktiskt inte tillbaka till huvudstaden, säger han, där det har byggts så mycket att han knappt känner igen sig längre.

Det han uppskattar med livet i norr är lugnet och närheten till naturen.

– Att gå ut i skogen och ta en promenad, det är skönt. Och tystnaden här.

Att det är långt till Friends Arena är kanske största nackdelen. Favoritlaget kom naturligt med uppväxten i Vällingby. Föräldrarna höll också på AIK.

– Jag är uppväxt med Gnaget. Jag byter aldrig lag, det sviker man aldrig.

En favoritspelare är Mikael Lustig, som för övrigt är uppvuxen i Umeå. En annan är Sebastian Larsson. Gamla legender som Sven ”Dala” Dahlkvist, Sanny Åström och bröderna Leback talar han också varmt om.

När vi träffas har AIK nyligen mött Hammarby i ett hett stockholmsderby. Efteråt blev det storbråk och kravaller på läktarna.

– Det är baksidan av derbyn. Man ska hålla på sitt lag, men acceptera vad som händer på plan. Bråkandet är bara sanslöst, rent idiotiskt, säger han.

Han följer många sporter där AIK är med, men särskilt fotboll, innebandy och ishockey. Sambon Carina håller på Björklöven, vilket verkar fungera fint, utan kravaller i köket efter mötena med AIK i Hockeyallsvenskan. 

Ett långt arbetsliv i bageribranschen ger perspektiv på utvecklingen. Det är mycket som har förändrats från starten fram till nu.

– Oj oj oj, säger han, det är stor skillnad.

Förr var arbetet mer handfast, med direktkontakt med degen och råvarorna. Idag är det mesta automatiserat, via avancerade och datorstyrda maskiner. Förr var det också mindre omsättning på personal, tycker han, och därför kanske mer gemenskap på arbetsplatsen. Alla kände alla.

– Men allting förändras ju. Så måste det vara. Det är mycket nytt man fått lära sig, men arbetet har jag alltid trivts med.

Vilket favoritbröd har då en bageriräv som Paul Höglund? Spontant svarar han att ”allt bröd är gott”, men till slut hittar han en favorit som sticker ut.

– Lemppari, ett finskt runt tunnbröd, det är riktigt gott. Det gör vi massor av.

BERTIL JANSON