”Vi har mycket mer att leva för än bara jobbet…

Att bli förväxlad hör liksom till om man är enäggstvill­ing. Men det är inte så vanligt att tvillingar arbetar till­sammans, men det gör Marie Hagström och Susanne Spring. De jobbar sida vid sida i paketeringen på Melkers Chark i Falun.
Susanne Spring gav sig av i ottan, gick de två kilometrarna i mörkret, för att vara på jobbet klockan sex.
– Det är skönt att få lite frisk luft. I produktionen finns inga fönster. Vi vet inte var det är för väder ute, inte heller om det är ljust eller mörkt. Ska man gå ut under dagen så måste man byta kläder och det blir inte av, säger hon.
Hennes syster Marie Hagström tog bilen. Så har hon över en mil till jobbet, börjar klockan fem och är dess­utom gravid, väntar sitt fjärde barn i slutet av juli.
Klockan är nu strax över tio på morgonen och halva arbetsdagen är avverkad när de bjuder på kaffe och nybakta bullar på klubbexpeditionen en trappa upp i fabriken. En prickig vaxduk i grönt och rosa lyser upp rummet. Klockan tickar bestämt i bakgrunden.
När jag ser dem tillsammans så tycker jag inte att de är så förvirrande lika men har ändå svårt att hålla reda på vem som är vem.
– Du är inte ensam. Det är många som tar fel på oss och vi är vana vid att bli kallade vid fel namn. Det kan bli ganska så dråpliga förväxlingar. Många blir generade när de inser att de tagit fel. Själva är vi vana vid det, förklarar Marie.

Hård konkurrens
De har jobbat på Melkers i drygt tio år, ett anrikt familjeföretag grundat 1891. De är cirka 35 anställda i produktion vilket är en halvering jämfört med hur det såg ut när tvillingarna började. Den förklaring de fått är att konkurrensen är hård och att prispressen i branschen är enorm.
Det var Marie som fick jobb först och den som kom att fixa in Susanne.
– Det brukar vara så att Marie hjälper mig, säger Susanne.
Men det är Susanne som är storasyster, hon kom fyra minuter före Marie. Själva verkar de inte lägga någon större vikt vid det, kanske för att de har tre äldre syskon.
Marie och Susanne jobbar i paketeringen. Ett slitigt jobb som utförs i kyla. Det kan också vara rätt så stressigt när maskinerna krånglar.
– Mycket av paketeringen görs för hand. Tanken är att arbetet ska automatiseras men det är en fråga om pengar, berättar Marie.
Under tiden tar de anställdas nackar och axlar stryk. Många lider av värk. Samtidigt vill de inte betona det som är negativt utan det som är positivt med arbetet. De gillar kamratskapet och att de kan prata med varandra under arbetets gång.

Spelar Wordfeud varje dag
– Vi ses inte så mycket på fritiden förutom på släktkalas och när våra barn fyller år. Därutöver spelar vi Wordfeud (spel på mobilen, red anm) med varandra på fritiden, ett par ord per dag blir det och en hel del chattande, säger Susanne som samtidigt erkänner att hon är rätt så spelberoende.
Men inte mer beroende än att hon och hennes syster varit med om att väcka liv i fackklubben på Melkers. De sitter båda i klubbstyrelsen och berättar att nästan alla är medlemmar, organisationsgraden ligger på 90 procent. Nu funderar systrarna som bäst på nya sätt att locka till sig medlemmar på. De två är verkligen energiska och entusiastiska. De betonar hellre möjligheter än svårigheter. Därför är det mycket nedslående när jag ett par dagar senare får ett sms från Marie som lyder: ”Ville berätta för dig om du inte redan hört det, igår torsdag blev vi nästan alla anställda varslade på Melkers. Vet inte om detta kanske påverkar din artikel. Hör av dig!”
Jag ringer Marie. Det visar sig att arbetsgivaren vill flytta merparten av produktionen i Falun till Sörensens i Sävsjö, företagets andra anläggning. Skälet som angetts är att fabriken i Falun går för dåligt. Det var ingen nyhet, men att det skulle bli tal om att flytta produktionen var de anställda inte förberedda på. Förhandlingar kommer nu att hållas. Om företaget inte ändrar sitt beslut är det sex månaders uppsägningstid som gäller.
– Det gäller att försöka hålla modet uppe. Vi har mycket mer att leva för än bara jobbet, om man tycker att livet är slut för att man förlorat jobbet så har man gjort fel prioriteringar i livet, säger Marie.