”Min morfar flyttade 40 gånger”

Nr 12/2019

Det är bra att ha kunskap om sin bakgrund för att förstå vem man är. Det säger Bo Hagberg, som ägnar sig åt släktforskning och som funnit många statare, torpare och bönder i sin släkt.

Bo Hagberg har hunnit jobba ett par timmar när vi ses på fackexpeditionen på HK Scans stora anläggning som ligger på gångavstånd från Linköpings tågstation. Han påpekar att jag på vägen passerade det gamla slakteriet, en tegelröd byggnad, där han började arbeta 1980.
– Där ligger det i dag en fin inrednings-affär. Jag har varit förbi och pratat med kvinnorna som jobbar där. Jag har sagt att de skulle bara veta hur det såg ut i dessa lokaler en gång i tiden.
Han visar mig foton från slakten när det begav sig. Imponerande djurkroppar hänger ner från skenor i taket som slaktarna har att hantera. En av dem är Bo Hagberg, 25 år gammal. I dag är han 60 år fyllda och kan se tillbaka på ett långt arbetsliv.
Han har jobbat som både slaktare och styckare men tvingades sadla om när kroppen sa ifrån. Han började då i paketeringen i styckningen där han jobbar än idag.

Fritiden ägnar han åt släktforskning, det har han gjort i många år.
– Jag har alltid varit intresserad av historia, det var mitt paradämne i skolan.
Bland det första som han fick fram när han började släktforska var uppgifter om Fredrik Hagberg, hans farfars farfar, som berörde honom djupt.
Hans farfars farfar blev tidigt föräldralös och hamnade på barnhem i Stockholm. Han blev sedan fosterhemsplacerad hos en familj i Östergötland, fick plats som dräng på gården Åsebo söder om Åtvidaberg och gifte sig med dottern. Tre veckor innan hans son skulle födas så förolyckades Fredrik Hagberg bara 27 år gammal. I kyrkböckerna stod det att han hittades under en last ved i skogen.
– Det var verkligen tragiskt och det var ingen i min släkt som kände till det.
Farfars farmor flyttade med barnen till en liten undantagsstuga. Hans farfars far blev skogsarbetare och hans farfar jobbade i sin ungdom på tegelbruket i Gärdserum.
– På 1940-talet flyttade min pappa med sina föräldrar, min farfar och farmor till Linköping där de startade Hagbergs Specerier, en speceriaffär i Tannefors.
På hans mors sida var de statare i flera generationer.
– Jag räknade ut att min morfar flyttade nästan 40 gånger i sitt liv. Kan du förstå det? Det är helt otroligt.
Som statarbarn tvingades hans mamma ständigt byta skola.
– Tyvärr pratade jag aldrig med min mamma om den tiden.
Men genom sin släktforskning har han ändå lyckats få fram mycket av hennes historia och livet som statare. Det har han ställt samman i skriften En statarfamilj på Östgötaslätten, se sidan 20 i denna tidning.
Han har inte bara skrivit denna skrift, det har blivit ett antal skrifter om hans släktingar som nästan uteslutande utgjorts av statare, torpare och bönder.
– Många var säkert studiebegåvade men fick aldrig chansen att studera, säger han och fortsätter:
– Jag tror att det är nyttigt att förstå hur fattigt och eländigt det var förr. Jag tror att många yngre inte har en aning, de tar bara allt för givet idag.
Han delar med sig av sin forskning till syskon och syskonbarn. Han berättar att det är något som de uppskattar, det är mycket man kan lära av sin historia.
– Jag tycker om att skriva och försöka få till en berättelse om hur de hade det förr. Från början följde jag rakt nedstigande led från slutet av 1600-talet. Det är så länge det har funnits kyrkböcker. Nu har jag börjat att gå mer på sidospåren.
Det har också blivit lättare för honom att släktforska idag jämfört med när han började i mitten på 1990-talet då forskningen tog mycket tid i anspråk. Då var han tvungen att ta sig till landsarkiv, pastorsexpeditioner och bibliotek för att få fram uppgifter. Idag kan han sitta framför datorn hemma och få tag på det som han behöver.

De inskannade kyrkböckerna finns sedan förra året gratis tillgängliga för allmänheten på Riksarkivets hemsida. Det möjliggjordes genom att regeringen sköt till pengar.
– Det är fantastiskt och en stor skillnad mot när jag började forska. Det finns mycket att hämta från det som antecknats i kyrkböckerna. Där står när folk föds och dör. Det står när de flyttat och vad de sysslat med. Det går att läsa mellan raderna för att få en bild av hur människor levt.
Han berättar om en familj, som gjort stort intryck, som han följt på sin pappas sida. De var torpare hela livet och gjorde dagsverke på gården för att betala arrendet.
– När de blev gamla står det i kyrkboken att de var fattiga, senare att de är utfattiga. Kvinnan var sjuklig och mannen tvingades tigga. Kan det bli mycket värre?

Relaterade artiklar