Bild:

Charkfabriken i Helsingborg är Monica Navratils allra första jobb. Och ännu har hon inte någon fast anställning. Så är hon bara 16 år gammal och en av Livs yngsta medlemmar.

[Ur nummer: 02/2002] Monica Navratil är snart klar för dagen. Endast ett par lådor till med kött återstår att väga och prismärka. Det är här vid vågen som hon trivs bäst. Med van hand knappar hon in den information som behövs.
– Det började med att jag fick sommarjobb, så fick jag förlängt och så har det rullat på. Nu har jag jobb till den 21 februari. Jag skulle väldigt gärna vilja ha fast jobb. Det skulle vara skönt att slippa oroa sig för om jag ska få vara kvar eller inte.
Egentligen skulle hon gå i skolan på  Ungdomscentrum. Där hon skulle ha börjat i höstas för att läsa upp sina grundskolebetyg som inte räckte till för att komma in på gymnasiet. Helst av allt skulle hon vilja gå på hår- och kosmetikalinjen för att utbilda sig till hårfrisörska.
– Det är många som vill det och det krävs väldigt höga betyg för att komma in.

Är i en knepig ålder
Vi har slagit oss ner i fabrikens matsal. Klockan är tre på eftermiddagen. Det är ganska tomt. De flesta har gått hem. I vanliga fall skulle Monica ha fått skjuts hem av sin syster som arbetar i närheten. Nu kommer istället hennes mamma och hämtar henne när vi är klara.
Monica bor hemma i ett hus ute på landet. Det gör hennes syster också. Det var också hon som sa till Monica att gå med i facket. Det gjorde hon med en gång. Men hittills har hon inte gått på ett enda klubbmöte. Nej, Monicas värld består av helt andra saker.
 – Att vara 16 år är en knepig ålder. Hur ska jag förklara? Jag är i det stadiet då man vill vara äldre än vad man är. Jag vill festa, ha körkort, träffa en kille och flytta hemifrån, säger hon och tänder samtidigt en cigarett.
– Och cigaretter får du inte heller köpa, skjuter jag in.
– Nej jag vet. Men det gör jag ändå, svarar hon.
Hennes efternamn klingar utländskt. Men hon är född och uppväxt i Sverige, föräldrarna med. Men längre bak har familjen rötter i Tjeckien. Där har hon också varit en gång när hon var liten. Då var hon också i Tyskland, Österrike och Danmark.
– Mina föräldrar är inte så mycket för att resa. Än kan jag inte resa på egen hand men om några år så. Då skulle jag vilja resa till någon varm plats, kanske till Mallorca.
Att ha ett jobb har öppnat helt nya möjligheter för henne än vad hon haft tidigare.
Hon har betydligt mer pengar än sina jämnåriga att röra sig med. Hon tjänar 61:86 i timmen. Varje månad lägger hon undan pengar för att ha när hon flyttar
hemifrån. Det står högt upp på önskelistan. Men det är ett stort steg.
Förutom att Monica är en mycket öppen och glad tjej, ser hon  betydligt äldre ut än hon är. Hon har inga problem att hänga med systern och hennes kompisar när de går ut trots att Monica är tre år yngre.
– För att vara syskon har vi nog ovanligt bra kontakt. Den senaste tiden har vi gjort mycket tillsammans. En hel del festande har det blivit.

Tyckte styckarnas jobb såg kul ut
Monica är den enda av många jämnåriga kompisar som börjat jobba. Hon tycker att hon haft en väldig tur. Några tidigare arbetslivserfarenheter har hon inte.
– Jag hade aldrig tidigare varit på en fabrik när jag kom hit. I början tyckte jag att det var lite äckligt med allt kött och blod. Men det tänker jag inte på längre.
I början tyckte hon att styckarnas jobb verkade kul och kanske något för henne själv på sikt.
– Men nu har jag blivit avskräckt. Jag tycker inte att det är något tjejjobb. Det är ett tungt jobb som sliter på leder och axlar. Det har jag hört av dem som jobbar med det. Så skrämmer mig alla olyckor som kan hända.
De är ett 30-tal som arbetar på fabriken. Majoriteten av hennes arbetskamrater är killar och det tycker hon är en klar fördel.
– Jag skulle inte vilja jobba med bara tjejer. Det blir så mycket skitsnack då. Killar är mer raka.
Hon talar av egen erfarenhet. I nio år gick hon i en klass med bara tjejer. Det var en pärs.
– Vi hade hållits ihop i samma grupp sedan dagis. Det sista året var vi rejält trötta på varandra.
Överhuvudtaget så ser hon tillbaka på sin skoltid med blandade känslor.
– Skolan var inget vidare. Lärarna hade inte kontroll över situationen. Det var ganska stimmigt under lektionerna. Folk kom och gick som de ville.
Då är det bättre nu. De tidiga mornarna har hon lärt sig att leva med. Hon börjar sex så det gäller att gå och lägga sig i tid.
– Jag trivs verkligen jätte-bra. Jag är ingen skolmänniska. Det jag vill helst av allt är att fortsätta jobba här.

Namn: Monica Navratil 
Ålder: 16 år 
Jobbar: på en av Pärsons fabriker i Helsingborg 
Familj: mamma, pappa och storasyster 
Fritidsintressen: träna på gym, shoppa, festa och träffa kompisar
Läser: Inte så mycket böcker, det blir mest veckotidningar
Bästa musik: R&B 
Senast sedda film: Om ödet får bestämma
Favorit-mat: Makaroner med köttfärssås 
Ser på TV: Såpor och kärleksfilmer 
Vad gör du om tio år? ”Förhoppningsvis arbetar jag som damfrisörska.”