”Det gäller att komma först in i första kurvan…”

– Min gubbe är rädd för vatten, det gör att vi inte gärna åker båt. Vi kör folkrace, säger Monica Martinsson, som om det vore mindre farligt.

[Ur nummer: 06/2005] Monica har kört folkrace i många år, och hon har en karl som också gillar att tävla och att meka med bilar.
De började köra för tio år sedan, då Sotenäs MK byggde Hogenäsbanan utanför Kungshamn. Den ligger inte långt från deras bostad.
Intresset för sporten har vuxit. Barnen har dragits med, den äldsta dottern har tävlat i juniorklassen allt sedan hon var 15 år. Den andra dottern har börjat köra. Och sonen står på tur.
Det är buckliga bilar, fart och gemenskap.
– Det gäller att vara snabb i starten, säger hon.

Bra däck viktigt
Sex bilar står på startlinjen och väntar på att den röda startlampan ska slå om. Man gasar och väntar och gasar. Det gäller att komma först in i den första kurvan. Svårigheten är att få ner motorkraften i banan, och för att få det måste man ha rätt varv så att hjulen inte börjar spinna. Däcken är viktiga. Det hjälper ju inte att ha en trimmad bil om man inte har bra däck.
Hon kör just nu en Ford Sierra, men hennes favoritbil är en Opel Manta. De har två bilar, en framhjulsdriven och en bakhjulsdriven. Den senare för känslan i kurvorna, när man sladdar. Det är så gott, säger hon.
Banan går på grus och asfalt och är både kurvig och kuperad, för att begränsa hastigheten till 80 kilometer i timmen. Och det känns snabbt, säger hon.

Tuff men inte för tuff
– Det gäller att gasa och vara tuff, men inte för tuff för då får man svart flagg. Man får markera med en knuff att man vill köra förbi och den som inte kör tillräckligt snabbt får finna sig i att bli ihakad bakifrån och kanske snurrad runt.
Men bilarna är också byggda för att klara krockar. De har en skyddsbåge.
Samtidigt kan man inte lägga ner för mycket pengar på bilen. Det är charmen med den här sporten. Alla bilar som startar i en tävling är till salu efter tävlingen och ingen får ta mer betalt än 4 500 kronor för sin bil. Vill någon köpa den för den summan är man tvungen att sälja.
Surt för den som lagt ner en jäkla massa pengar på sin bil för att vinna. Nå, tanken är alltså att man inte ska göra det. Det här är inte lyxbiltillverkarnas tjusiga tävling, utan folkets race.

Bygger bilarna själva
Monica och hennes man bygger sina bilar själva. Och de har vunnit många tävlingar. I år har Monica vunnit en och kommit tvåa i två. Och för objektivitetens skull ska det väl också sägas att hon har avbrutit en på grund av motorhaveri.
– Visst har vi fått våra bilar köpta, säger hon. Och det känns lite surt, men samtidigt vet man ju att det är regeln. Ställer man upp i en tävling och kör bra riskerar man att bli av med bilen.
Hon tar det ändå med ro. Det är ju alltid möjligt att köpa tillbaka bilen nästa gång den deltar i en tävling. Och det har hon också gjort.
Folkrace kom i början av 80-talet till Sverige från Finland. Det finns juniorklass, från 15-18 år, seniorklass och Old boys.
Den äldsta Monica känner som börjat tävla var 79 år. Han tyckte att sonen inte gasade tillräckligt och då blev han uppmanad att göra bättre själv och då tog han licens och började.
– Det var starkt gjort, säger hon.

Siktar på att vinna
Det stora händelsen på Västkusten är Räkracet som hålls på Hogenäsbanan den 9-10 juli. Då brukar det vara 250 deltagare och var och en får en påse med ett halvt kilo räkor att avnjuta.
Även om gemenskapen, möjligheten att träffa vänner från när och fjärran är det viktiga, går inte tävlingsmomentet att bortse från. Monica vill vinna. Målet är att åtminstone komma till A-final.