Bild:

Seyfadin Heydari har tio år som regio­nalt skyddsombud bakom sig. Han konstaterar att de flesta arbetsgivare som han mött har varit seriösa men att det också finns de som inte alls bryr sig om arbetsmiljön.
Det har gått exakt hundra år sedan arbetstagarna fick lagstadgad rätt att utse skyddsombud. Seyfadin Heydari vet konkret vilken betydelse som denna rättighet haft.
En av hans utmaningar är att besöka företagen ute på Stockholms slakthusområde. Det är ett 50-tal som saknar skyddsombud och som får påhälsningar av regionala skyddsombud ett par gånger om året.
– Det är ganska så rörigt där just nu i och med att alla företag måste lämna området. Det är inte alla som vet vart de ska ta vägen. Många hänvisar till flytten, att det är därför det ser ut som det gör, säger han och tillägger:
– Det är ganska vanligt att företag skyller på olika saker för att urskulda brister som vi hittar.
Till vardags jobbar han själv som avbytare på Arla i Kallhäll. Det har han gjort sedan 1997. Facket gick han med i redan första dagen. Det dröjde inte länge innan han blev vald till skyddsombud på arbetsplatsen.
– Det var ett uppdrag som intresserade mig. Jag tyckte att det kändes meningsfullt att kunna påverka arbetsgivaren så att denne följde reglerna. Det var mycket som behövde åtgärdas i början i Kallhäll, idag är det bättre.
Han hann vara lokalt skyddsombud i 7-8 år innan han blev vald till regionalt skyddsombud.
– Det finns många i vår region som har blivit valda till regionala skyddsombud men få av dem är aktiva. Jag tror att det beror på att de ofta har andra fackliga klubbuppdrag som tar deras tid, ofta handlar det om förhandlingar som måste gå före.

”Fullt tillräckligt”
Själv har han inga andra uppdrag som konkurrerar. Nej, att vara regionalt skyddsombud tycker han är fullt tillräckligt. Han har förberett sig noga inför vårt möte, anstränger sig för att ge en så detaljerad bild som möjligt vad det hela går ut på. Han tar det mycket seriöst och allvarligt.
Jag träffar honom en solig vinterdag i hans hem i Akalla, en förort till Stockholm. Han är kurd och kom till Sverige som flykting 1992. Han bodde i Gävle innan han hamnade i Stockholm. Fackligt arbete hade han inga tidigare erfarenheter av, men däremot vad arbetarrörelsen stod för.
– Det man ska komma ihåg är att arbetsgivaren alltid är ansvarig för arbetsmiljön. De brister som finns är hans ansvar att ta hand om och åtgärda. Vårt ansvar som regionala skyddsombud är att peka på de risker i arbets­miljön som finns, säger han och fortsätter:
– Det här är ett mycket viktigt uppdrag att få bidra till en så bra arbetsmiljö som möjligt så att ingen råkar ut för sjukdom eller olyckor i arbetet.
Det är i anslutning till fettisdagen som vi ses och han bjuder på semlor.
– Det är här med semlor har jag sett mycket av den senaste tiden när jag varit ute som regionalt skyddsombud på de mindre bagerierna.
Han har under årens lopp fått en bra inblick i den lokala livsmedelsproduktionen i Stockholmsområdet. Under 2011 besökte han 322 stycken företag. Uppdraget tar en hel del tid i anspråk. Förra året var han tjänstledig 8-9 veckor för att utföra sitt uppdrag.

Alla utan klubb får besök
Alla företag i region öst, som har kollektivavtal men saknar klubb, ska få besök minst två gånger om året. Han berättar att det inte bara är små arbetsplatser som saknar klubb, även stora kan göra det. Det finns företag med 50-70 anställda som saknar både klubb och skyddsombud.
– Ibland kan det till och med vara så illa att man hävdar att det finns skyddsombud – och att det är chefen som är skyddsombud, berättar Seyfadin Heydari.
Är det många maskiner tar ett besök flera timmar, finns det inte så många maskiner går det ofta väldigt snabbt. Alla allvarliga brister rapporterar han vidare till respektive ansvarig lokalombudsman för uppföljning. Det brukar också bli ett antal 6:6a§ om året, det vill säga begäran om åtgärd enligt Arbetsmiljölagen.
– Vi har ett nära samarbetar med Arbetsmiljöverket, säger han.
Han visar pappret som ska fyllas i varje gång. En kopia skickas till ansvarig lokalombudsman, en går till arkivering på regionskontoret.
Det händer också att medlemmar frågar honom om skador eller olyckor som drabbat dem i jobbet.
– Jag säger då att de alltid ska fylla i arbetsskadeanmälan.