Stort steg att vinna stegtävling

Stegtävlingen på jobbet har satt sina spår. Fötterna ömmar och favoritskorna är utslitna. Men det har också fått Ann-Charlotte Dalvald att må mycket bättre och att uppskatta att gå.
Det var en friskvårdsdag på jobbet som kom att bli vändpunkten, förutom föreläsning om ergonomi och sunda matvanor, så utlystes en stegtävling.
– Jag är inte den typen som håller på och tränar. Första veckan som tävlingen pågick så kände jag inte alls för detta. Jag undrade vad de höll på med som ville ut och promenera, berättar Ann-Charlotte Dalvald och fortsätter:
– Andra veckan gjorde vi äggprodukter. Då springer vi lite mer och jag kände att det var lättare att få ihop steg. Jag tog en liten matta från packen, som var lite tjockare, och så började jag gå där jag stod vid linjen.
Hon visar hur hon gick på sin plats i bageriet för att få ihop steg och berättar att hon samtidigt började gå till och från jobbet.
– Det var en förändring. Det är inte så långt, 2,5 kilometer. Jag har alltid åkt bil. Nu har jag varit jätteduktig. Jag har gått varje dag oavsett väder. Om vi börjar sent går jag promenad både före och efter. Om jag börjar tidigt så går jag långpromenad efter.

Ann-Charlotte Dalvald är fortfarande uppfylld av stegtävlingen när vi träffas efter att hon avslutat sitt arbetspass på Fria Bröd i Västra Frölunda. Hon bjuder på kaffe och nybakade chokladmuffins på klubbexpeditionen. Lite förvånad blir jag när hon säger att hon själv inget ska ha.
– Det är ramadan och jag fastar.
Det har hon gjort de senaste fyra åren visar det sig. Det är hennes tidigare pojkvän som inspirerat henne. Han var från Afghanistan och muslim. Hon berättar att de hade livliga diskussioner om religion.
– Jag har växt upp i en kristen familj, så kommer den här muslimen in i min familj, det blev verkligen en kulturkrock. Våra första år så pratade vi och diskuterade hela tiden.
De är fortfarande mycket goda vänner även om de inte längre är ett par. Vissa saker gjorde bestående intryck på henne, som det här med ramadan som i år inleddes den 6 maj och avslutas den 4 juni. Hon fastar precis som muslimerna gör, varken äter eller dricker från gryning till solnedgång.
– Idag får jag äta och dricka först klockan 21:29. Då måste jag tänka mig för vad jag sätter i mig och dricka ordentligt.
Dagen efter ska hon upp vid halv fem, men då fastar hon för att det är efter gryning. Hon tillstår att det tar på krafterna.
– Samtidigt är det en speciell känsla att längta efter vatten och längta efter mat. Man får en annan förståelse för hur de som knappt har mat för dagen har det. Det är också bra för självdisciplinen och nyttigt både för kropp och själ.

Av samma anledning har hon också promenerat, det har gett henne både träningsvärk och ont i fötterna, men hon känner sig också piggare. Hon vann dessutom stegtävlingen på jobbet, gick i snitt över 30 000 steg per dag förutom sista veckan.
– Jag gick den vanliga milen men tänkte att jag aldrig kommer att vinna om jag inte går mer. Så jag började promenera in mot stan från jobbet i Västra Frölunda till Allum i Partille, och det är en bit.
Det slutade med att hon den dagen gick 58 000 steg, vilket är hennes personliga rekord. Men hon var tvungen att ta bussen hem, det var för långt att gå hela vägen tillbaka.
– Jag har ingen vinnarskalle. Men det här var så roligt. Jag har verkligen fått anstränga mig. Jag har gått så mycket jag orkat. Något som jag inte tyckte var bra, det var att mina favoritskor gick sönder.
Hon tänker köpa nya skor för vinsten, fyra presentkort på totalt 1 200 kronor.
Tala om envishet. Säkerligen också en tillgång i det fackliga arbetet. Hon är förutom vice klubbordförande även studieorganisatör och skyddsombud. Hon har jobbat på Fria Bröd sedan 2004, men har bara varit fackligt aktiv ett par år. Hon engagerade sig för att rädda kvar klubben som höll på att läggas ner när flera aktiva slutade samtidigt på företaget.
– På den punkten var vi bestämda. Klubben skulle inte läggas ner.

Det fackliga arbetet har flutit på bra, mycket tack var de utbildningar de varit iväg på. Som studieorganisatör gör hon sitt bästa att få iväg fler på kurs.
Själv är hon mån om att skaffa sig kunskap inför det stora som kommer hända inom två-tre år. Då ska bageriet flytta till nya lokaler men ännu oklart var. De anställda hoppas på någonstans i Göteborgstrakten. Det som är säkert är att byggnaden vi sitter i ska rivas och att det ska byggas bostäder istället.
– Det vi vet är att företaget letar efter en lämplig plats. Det jag vill ha koll på är exakt vad vi fackligt kan vara med och påverka när det blir dags.