Yen Gunnarsson: ”Vi har rätt att säga emot”

Efter elva år på Torsåsens kycklingfabrik sade Yen Gunnarsson upp sig för att kunna ägna sig mer åt politik. Det är något hon brinner för. Försörjningen klarar hon genom att jobba extra på hemtjänsten.
På Stortorget i Falkenberg träffas vi för att gå på Majo i Gallerian och prata om den nya mittenregeringen.
– Det var den enda framkomliga vägen. Om Stefan Löfven inte hade klarat av att samarbeta över blockgränsen med C och L hade vi fått en M plus KD-regering med stöd av SD och det hade varit klart sämre. Det hade jag inte velat ha.

Att blockpolitiken är slut sörjer hon inte. Det är samma utveckling i Falkenbergs kommun, där det för första gången på 20 år finns en S-ledd majoritet ihop med L, KD och MP och med stöd av V.
Hon är själv förste vice ordförande i fullmäktige, vilket innebär att hon hoppar in och leder sammanträdena. Dessutom är hon aktiv i kyrkopolitiken.
– Jag har en kristen uppfattning. Som socialdemokrat räcker det långt att vara övertygad om människors lika värde och utgå från mänskliga rättigheter.
De politiska uppdragen är oftast på kvällarna och tar ungefär 50 procent av hennes tid. Att vara borta så mycket fungerar bra när barnen blivit vuxna.
Från början är hon akademiker, studerade i Uppsala och jobbade på läkemedelsföretaget Pharmacia, men flyttade tillbaka till Falkenberg när barnen kom.
Ett tag var hon IT-konsult med uppdrag bland annat på Telia och pendlade till Stockholm, hade en egen vitvarufirma med sin man, jobbade som simlärare och i hemtjänsten, men det blev för stressigt och hon anmälde sig som jobbsökande på Arbetsförmedlingen som på den tiden – hör och häpna – förmedlade jobb.
Hon blev uppringd, det här var 2006, och tillfrågad om hon ville ta jobb på kycklingfabriken.
– För mig var det en helt ny värld, långt från den akademiska. Som tjänsteman hade jag varit van vid att bli lyssnad på, men så var det inte när jag var kollektivare.

Hon blev studieorganisatör i Livsklubben och senare klubbordförande och huvudskyddsombud och upptäckte att en stor del av det fackliga arbetet gick ut på att hjälpa medlemmar att fylla i papper, att förklara olika saker som företaget sa. De flesta som jobbar inom kycklingindustrin är invandrare, kanske 80 procent på Torsåsen och det innebär att det finns många kulturer och språksvårigheter.
– Jag upptäckte att företaget saknade förmåga att förklara vad man ville. Arbetsmiljön var ett stort problem. Ombyggnader kunde sättas igång utan att vi som skulle arbeta i miljön ens var tillfrågade.

För många av fackets medlemmar handlar det om att våga göra sin röst hörd, menar hon, inte bara när man är med arbetskompisar utan också i förhållande till arbetsledare, att våga ifrågasätta och säga sin mening, även om den avviker från chefens.
Det här är inte så lätt. Hon menar att det är en kulturell sak. Alla som kommer hit har sin ryggsäck med sig. Det finns ett behov av en demokratisk kultur, där man på en arbetsplats är två parter med olika perspektiv och en ömsesidig respekt för varandra. Det här är något som är viktigt för henne också i hennes politiska engagemang i kommunen.
– Jag tror att vi behöver jobba mycket mer med våra rättigheter, att vi har rätt att säga emot, rätt att ha en egen uppfattning på arbetet och i samhället utan att det leder till att vi hamnar i klistret. Jag tror att det är både en demokratisk och kulturell fråga, där vi behöver odla den kulturen och att vi tillsammans är facket.
Hur får man de flyktingar som kommer till Sverige och flyr undan krig och trauman att ta till sig denna demokratiska kultur, där man som anställd och framförallt facklig representant ska säga sin egen mening, även när den går emot chefen? Här finns det mycket att göra, menar hon.

• Vad tänkte du när Stefan Löfven lyckades?
– Äntligen en ny regering. Det var vad jag tänkte. Mittenpolitik är det nya och jag tycker att det är bra.

• Är det någon särskild punkt som bekymrar dig?
– Vinster i välfärden. Skattepengar ska inte gå till privata företags vinster och försvinna i skatteparadis utan de ska återinvesteras så att det blir bättre välfärd och bättre arbetsvillkor för de anställda.