Camilla Skog: Två tydliga barndomsminnen

Nr 12/2018

Jag visste redan när jag röstade för första gången 1988 att jag var socialdemokrat och det var lika självklart att jag tackade ja, när jag 1990 fick mitt första fackliga förtroendeuppdrag som studieorganisatör. Men varför var det självklart? Jag har inget enkelt svar på den frågan.

Jag föddes i en arbetarfamilj 1970, pappa var gelbgjutare och mamma var städerska. De första åren bodde vi i en liten tvårumslägenhet i den kommunala allmännyttan, det var stort när vi kunde flytta till en tre och halvrummare i samma kvarter. Det pratades inte politik hemma, men vi tittade på nyheterna varje dag. Pappa var facklig kontaktperson på sin arbetsplats och naturligtvis var han framme vid första majdemonstrationen varje år.
Jag har två tydliga barndomsminnen, som har påverkat mig mycket, båda speglar att ekonomi är viktig för tryggheten.
Det första minnet är när företaget pappa jobbade på gick i konkurs och han riskerade att bli arbetslös, jag minns pappas oro för ekonomin och för att inte få något annat jobb. Som tur var löste det sig, och han jobbade vidare som gelbgjutare fram till sin död.
Det andra minnet är när skolsköterskan sa till mig att det var dags att skaffa glasögon, men jag visste att glas-ögon var dyra, så jag sa inget hemma. Men så småningom fick mina föräldrar reda på att jag behövde glasögon, de trodde jag skämdes över att få glasögon och jag berättade aldrig att det var för ekonomins skull jag inget sagt om glasögonen.
Jag har många släktingar som jobbat hårt och slitit ut sina kroppar. En faster jobbade som lantarbetare och flyttade runt mellan gårdarna, en farbror jobbade på ett mejeri, ett riktigt tungt och slitigt arbete på den tiden. Min gudmor jobbade som städerska och allt-i-allo på ett apotek och hade fackliga uppdrag, hon är den som mest diskuterat politik med mig. Hon var duktig i skolan och hade drömt om att få läsa vidare inom naturvetenskapen, men på den tiden var det aldrig aktuellt för ett arbetarbarn.

Min morfar dog när jag var 5 år, men jag tror ändå han påverkat mig mycket. Morfar var murare och bonde. Han och min mormor var väldigt tacksamma när de fick folkpensionen, för då var ekonomin tryggad, även om de hade kvar sin lilla jordlott, arbetshästen och hönorna. När morfars far dog 1921, var hans yngste bror bara fyra år och de äldre bröderna fick hjälpa till med försörjningen. Bara tre år tidigare hade barnauktioner blivit förbjudna i Sverige. Min mormor hade varit med sin far på auktion på 1910-talet och sett barn säljas till lägstbjudande. När jag pratade med min åldrande mormor, förstod jag att hon varit rädd för att hennes far skulle sålt henne på auktion om hon hade varit ett olydigt barn. Min morfar skrev in sig i Murarförbundet den 26 maj 1930 och jag har kollat hans medlemsbok, han har bara behövt gå på a-kassan några få gånger på vintern. A-kassan är en av många viktiga reformer som växte fram under 1900-talet för att ge oss arbetare ekonomisk trygghet.
Camilla Skog,
mejeriarbetare på Arla Foods