Visst känns det väl som att demokratin lever under ett visst hot? Känslan av att något håller på att hända, men att man inte exakt kan sätta fingret på det… För samtidigt som vi blir mer och mer inskränkta och trångsynta så lever vi också i tider av mer öppenhet och medvetenhet än någonsin. Samtidigt som vi i Sverige fortsatt lever i en av de bästa demokratier som finns, så mördas människor runt om i världen för så lite som rätten att få vara med och bestämma på sin arbetsplats. Trots dessa ofantliga skillnader i världen så känner jag ändå en viss oro även kring utvecklingen i Sverige.
Om jag nu skulle försöka precisera vad jag tror är det största hotet mot demokratin så skulle jag säga okunskap. Vi har helt enkelt blivit ”för” bortskämda av att leva i ett välfungerande land och följden av detta har varit att vi tagit livet och demokratin för given. Som en dålig förälder har samhället curlat generationer av medborgare utan att lära dem att demokrati innebär kompromisser, att demokrati kräver engagemang, att demokrati är en ständig kamp.

Och när okunskapen ligger som en dimridå över medborgarna så är det väldigt lätt för antidemokratiska krafter att vinna mark, för egoismen att sprida sig och marknadsliberalismen som följd av detta. Vi går från ett VI-samhälle till ett JAG-samhälle och detta är verkligen inte en bra utveckling!
Jag läser i tidningen om hur fotbollsföreningar runt om i Sverige nekar sjuåringar att spela och träna för att de inte anses tillräckligt bra. På ett sätt tycker jag att detta tydligt visar på var vi befinner oss. Demokratin utövas av ett fåtal med syftet att tillfredsställa än färre.
Egoismen har passerat alla gränser och marknaden styr istället för folket. En idrottsförening vars främsta syfte borde vara att aktivera barn och unga för ett långt och friskt liv, för glädje och kamratskap, väljer att avvisa vissa barn för att de inte är tillräckligt bra.
Så upp med handen nu alla föräldrar som någon gång varit med på ett medlemsmöte som ert barns idrottsförening hållit i? Jag misstänker faktiskt att det inte är så många händer i luften. Som fotbollstränare baserar jag det också på egna erfarenheter. Och detta vill jag mena visar själva grunden till att vissa av oss ifrågasätter demokratin eller som jag känner att den är hotad. Den är där precis framför ögonen på oss men vi ser den inte, vi förstår den inte, för vi har inte lärt oss.

Så vad krävs då för att upprätthålla demokratin i Sverige? Jo, då behöver vi engagerade människor som tar sig an föreningsuppdrag, politiska uppdrag och fackliga uppdrag. Vi behöver människor som på riktigt vill göra något åt de utmaningar vi har i samhället, på arbetsplatsen eller i föreningslivet i övrigt. Jag uppmanar härmed fler att våga engagera sig, gå på medlemsmöten eller på annat sätt visa demokratin sin närvaro. På så sätt både behåller vi och utvecklar tillsammans den så fina demokrati som vi gjort oss världskända för i Sverige.
Tillsammans är vi starkast!
Christoffer Westman,
förtroendevald på Carlsberg i Falkenberg.