Andreas Papamoshos: En vanlig dag på fabriken

Nr 7-8/2019

Jag kommer till jobbet vid klockan 8 på morgonen och stämplar in. Därefter tar jag en kopp kaffe och beger mig till fackrummet. Efter att jag kollat igenom mejlen så går jag och byter om.
Några av våra föregångare hade alltid privata kläder och begav sig alltid ut i fabriken med besöksrock. Från start blev denna tillsynes lilla sak en rätt viktig princip för oss. Vi ska alltid ha arbetskläder på oss. Rockar är till för besökare och tjänstemän, arbetskläder är till för oss arbetare. Man ska inte glömma varifrån man kommer.

Dagarna med facklig tid kan se olika ut. Just denna hann jag knappt byta om när en medlem klagar på att hen fått fel på lönen. Jag har precis hunnit skriva ner ärendet då en annan medlem knackar på den öppna dörren. Denne går igenom en ganska tuff och kostsam skilsmässa och vet inte huruvida hen ska klara av att betala fackavgiften de närmsta tre månaderna, jag lovar att ringa förbundet. Jag ringer medlemsservice och tillsammans kommer vi fram till en lösning för medlemmen.

Därefter går jag ut i fabriken för att visa mig och samtala med alla arbetare. Väl på golvet möts jag av ilskna arbetare då en av packmaskinerna fungerar dåligt vilket resulterat i stress och hög arbetsbörda. De har påpekat detta för cheferna gång på gång utan gehör. Jag går in i bageriet och hämtar vårt huvudskyddsombud Markus Andersson för att tillsammans ta ett samtal med platschefen. Samtalet avslutas med att vi kommer överens om att vi och samtliga chefer ska stå med vid nästa körning och hjälpa till. Väl på plats så blir cheferna rent chockerade och bestämmer sig för att snabbt ta tag i problemet.

Dagen går mot sitt slut. Precis innan jag ska stämpla ut så möts jag av en medlem som sett en regionalt förtroendevald lägga ut bilder på Facebook där hen badar i bubbelpool, äter trerätters, bor på slott och dricker fin dricka. Jag förklarar motvilligt de argument jag ofta hör när denna diskussion lyfts inom förbundet, att ofta är dessa boende konstigt nog betydligt billigare och nämner även det klassiska argumentet att även vi arbetare kan förtjäna lite lyx. Men jag berättar också att jag under en facklig utbildning fick i uppgift att skriva en fiktiv motion. Jag skrev om detta fenomen och avslutade med att komiskt be förbundet att verka för att vi ska börja tälta vid utbildningar och konferenser. Att vi alla skulle börja tälta är att dra det till sin spets men jag kan ändå tycka att det är en viktig fråga. Man ska inte glömma varifrån man kommer.

Väl hemma fortsätter telefonen ringa, dels från medlemmar och chefer på min arbetsplats men även från medlemmar runt om i Syd. Sista samtalet kommer från medlemmen som gick igenom en tuff skilsmässa. Denne blir oerhört glad och nästintill tårögd då jag berättar att vi kommer sänka avgiften under en period.

Andreas Papamoshos

Relaterade artiklar