Jag precis som många andra har någon gång undrat vilket mitt syfte är här i livet. Är det något speciellt som just jag är menad till att bli eller att göra? Jag
kan vrida och vända den frågan hundra gånger men det slutar alltid med att vardagen följer sitt vanliga mönster som för de flesta av oss.
Vi går i väg till jobbet vi vantrivs med, fortsätter den tråkiga tillvaron och vi härdar ut. Men varför? Varför gör vi inte mer för oss själva? Är det för rädslan att misslyckas eller för att människor runt om kring oss viftar bort våra idéer som en existentiell kris eller som just dumma idéer.
Vi intalar oss själva väldigt ofta att vi inte klarar av det, vi intalar oss att vi inte duger. Vi säger alldeles för ofta att saker och ting är omöjliga, det kommer inte gå eller det kommer ta för lång tid.

Vi hittar ursäkter som får oss att tro att vi är tvungna att fortsätta den väg vi en gång startat. En lägenhet eller villa som måste betalas, bilen måste betalas eller att man helt enkelt är för gammal. Vi intalar oss själva att vi inte har råd att jaga våra drömmar.
Det är ursäkter som får oss att nöja sig med ett liv eller en vardag man i grund och botten egentligen inte är särskilt nöjd med, men det är även sådana ursäkter som får oss att ge upp det vi vill eller det vi drömmer om. Vi lever bara en gång och det är så otroligt viktigt att ta hand om det livet, vårda det. Göra det man vill, tycker är roligt och drömmer om.
Man brukar säga att när man är i slutet av livet så ångrar man sällan det man gjort utan man ångrar det man inte gjorde, det man inte vågade eller trodde på. Vi måste sluta intala oss själva att vi inte duger, att vi inte klarar av saker eller att vi är för gamla.

Vi är aldrig för gamla för nya mål och nya drömmar. Vi måste tro på oss själva. Var och en av oss har möjligheten att påverka och forma våra liv till så som vi vill leva dem. Men med förändringar kommer också en del uppoffringar, men vad är några få år av uppoffringar jämfört med en livstid med lycka? Du är alltid ett val ifrån ett helt annorlunda liv.
Jag tycker det är dags att vi alla försöker börja sträva och jobba efter våra mål och drömmar, det spelar ingen roll om de är stora eller små, för livet det är till för att levas. Vi är så noga med att lära våra barn att ingenting är omöjligt, att allt går om man bara vill det tillräckligt mycket.
Hur ska vi få dem att tro på det om vi själva inte lever efter de orden? Det kanske är dags att vi alla börjar leva lite mer så som vi lär.
Michelle Malmborg,
Elektriker på Orkla Foods i Eslöv