I år är det hundra år sedan kvinnor fick rösträtt. Men det var få  arbetarkvinnor som kom in i riksdagen på den tiden. 

Det var svårt för kvinnor ur arbetarklassen att mäkta med både arbetsliv, familjeliv och politiskt engagemang. Min mormor till exempel, hade 16 barn som hon periodvis skötte helt ensam, hur skulle hon haft tid att engagera sig?

Både min mormor och farmor var arbetarkvinnor. Men engagerade de sig politiskt? Nej deras fokus var barnen och överlevnad. Min mormor med alla sina barn och min farmor med tre. Min mormor kämpade på sitt sätt att uppmuntra sina barn att läsa, utbilda sig och tog striden mot lärare som medvetet försökte sänka betygen för en av mina mostrar. Hon tågade bestämt till högre instanser och krävde rättvisa. 

Både min farmor och mormor arbetade också utanför hemmet för att klara hushållet och få mat på bordet. 

Under tiden då den fackliga kampen gick varm, på 30- och 40-talen, fick min farmor hysa in en agitator som senare skulle bli en legendarisk finansminister, nämligen Gunnar Sträng. Det hade verkligen varit en upplevelse att få lyssna till deras diskussioner! 

Det finns många sorgliga berättelser om hur kvinnor kämpat i sin vardag. Det är inte så länge sedan statar-
systemet existerade, då kvinnor och barn sågs som gratis arbetskraft och männen erhöll så kallad stat. Stat som var lön i form av bostad, ofta usla och potatis, mjöl mm. Tack vare facklig kamp är det ett utrotat system.

Idag balanserar kvinnor mellan barn och jobb. Skiftgången är  på många  arbetsplatser inte  anpassad för ensamstående med småbarn. 

Då liksom nu krävs ett skyddsnät av an-
höriga eller en partner. Till skillnad från då finns det i dag dagis och fritids, men mycket är stängt på obekväma tider. Detta är nu heller inte bara en kvinnofråga utan påverkar också män. 

Att få till flera dagtjänster skulle ge flera möjlighet att kombinera barn och jobb. På min egen arbetsplats har tyvärr förutsättningarna försämrats när dagtjänster har försvunnit.

Åter till min mormor som var en kämpe med stort hjärta. Hon fick ofta ensam dra ett tungt lass när mor-far låg borta på skogsjobb under vintern. Trots alla barn öppnade hon sitt hem för andra barn som for illa, luffare och gårdfarihandlare. Hon kämpade för att alla hennes barn skulle få en bättre tillvaro. Uppmuntrade bildning!

Den kampen fortsätter så att alla får ett mer rättvist samhälle! 

Lena Bergström
Ordförande i Livsklubben på Leksands Knäckebröd