I väntans tider

[Ur nummer: 06/2004] Nu har det gått ett antal månader sedan jag skrev senast och planerna håller som beräknat. Barnet förväntas komma om någon vecka och jag har fått havandeskapspenning.
Trodde att jag skulle få en lugn och avkopplande tid framför mig, men dagarna fylls med aktiviteter såsom föräldrautbildning, besök på Mödravårdscentralen och lite regionalt fackligt arbete. ’
Peppar, peppar, hittills har det varit en väldigt skonsam tid utan större bekymmer, vare sig med graviditeten eller arbetsgivaren.
Jag snickrar också lite på planerna för i sommar eftersom vi kommer att tillbringa en hel del tid uppe i Norrland.
Det är något som vi ser fram emot hela familjen, att få koppla av från arbetet och den storstadsmiljö som vi tillbringar nästintill hela året  i.

Nu till en början är det lite svårt att koppla bort allt, trots att man ”går hemma”, så lite abstinens blir det väl till och från.
I och med att jag har mitt fackliga uppdrag som regionalt skyddsombud så får jag använda det som en sorts avgiftning från arbetet och successivt trappa ner.
Fler och fler tankar går till hur det ska bli att bli mamma, det dyker upp tusen frågor ibland som man försöker få svar på. Samtidigt så känns det väldigt tryggt med hela baletten eftersom familjen stöttar och hjälper till med det mesta, både vad det gäller frågor och sysslor som jag inte längre klarar av.

På jobbet fungerar det fint med ”min ersättare”, mycket tack vare den överlappning som vi lyckades åstadkomma. Där känner jag även att det val som vi gjort av ersättare känns helt rätt, det kan vara så att personen kanske till och med är klippt och skuren för uppdraget.
Sen att han är pappan till barnet, tillika min sambo, har naturligtvis inget med saken att göra. Han har utryckt sig om uppdraget att han känner sig som en ”pitbull i pudelpäls”.
Som regionalt skyddsombud vill man
ibland ta till alla medel för att få sin vilja fram, men man måste hejda sig för att kompromissa för att slippa en massa eftersvall av sitt agerande, trots att man bara trampar ner gasen ännu hårdare.
Samtidigt som uppdraget är utvecklande och intressant i många avseenden så känns det väldigt tungt att ro i motvind allt för länge. ”NÄR SKA FÖRETAGEN TA SITT ANSVAR?”

Vi i familjen blir i alla fall stärkta av att veta att bebisen kommer snart och att sommaren med allt vad det innebär är här. Det är så underbart att nu kunna sitta ute på balkongen på morgonen och dricka sitt morgonkaffe och lyssna på alla sommarljud.
I det här läget är det lyckat för min del är att jag inte lider av pollenallergi.
Hoppas ni läsare får en alldeles ljuvlig sommar för det skall i alla fall jag se till att ha.