Ljusa tankar

Nr 4/2013

För några veckor sedan tittade den första riktigt varma vårsolen fram efter att ha gömt sig i ett grått mörker större delen av vintern. Vintern är ju den årstid då människor stänger in sig och kurar ner sig i sina soffor med varm choklad och tar fram sina dvd-boxar för att avnjuta ett maraton med sin favoritserie.
Men nu när solen började släppa igenom sina varma och energigivande solstrålar är det precis som om upptiningen börjat. Helt plötsligt börjar grannarna vara ute och promenera, snön smälter, några stackars lökar hittar sin väg upp genom snön för att också få ta del av solens underbara strålar.
Något som är fascinerande att se är hur hållningen förändras på oss människor i och med att vi byter säsong. Från att ha gått lite kutryggig och dragit upp sin halsduk långt upp över näsan och samtidigt dra ner mössan så långt att vi precis kan se vart vi sätter fötterna på väg in till fabriken, för att undvika den kalla snålblåsten som brukar ta vårt rike i sina kalla händer under de mörka månaderna. Förändringen som sker i våra kroppar när solen tittar fram är nästan helande, vi lyfter upp våra små näsor mot solen, sträcker ut våra onda ryggar och knyter upp halsduken.

Vi ställer oss mot en solgassande vägg för att kunna suga upp så mycket som möjligt av solens första energi. Det är precis som om vi behöver vårens vitaminkick för att kunna tina upp inombords likaså behöver vi solens energi för att ladda upp vårt urladdade batteri.
Till dess att solen åter börjar sjunka ska jag njuta av de långa, ljumma och ljuvligt doftande dagarna. Jag längtar efter att solen ska värma mina ben.
Efter att få bära den underbara klänningen som just nu hänger långt in i garderoben och väntar på att få komma ut och känna sommarbrisen runt fållen.
Efter att få åka med ut i pappas pastellgröna Bel Air från 53, att sitta bakom bilen på Power meet, med en picknickkorg full av godsaker som vattenmelon, avokado och fetaostfylld smörgås och mormors saft. Sitta på en filt, som är inne på sista svängen men som är så mjuk att man inte har hjärta att göra sig av med den, i det gröna doftande gräset. Efter att få njuta av den rörelse som är runt omkring mig av glada människor och veteranbilar som brummar på sitt speciella vis. För mig är detta höjdpunkten på den ljusa sidan av året.
Vi är i stort behov av att få vara med om dessa njutningsfulla och energigivande dagar för att lagra energi i våra batterier. Vi är beroende av att ha batteriet påfyllt för att att kunna använda oss av dess energi när ljuset försvinner till den mörka sidan.
Jag önskar att vi får en fantastisk vår och ett nytt bra avtal så vi får ro att njuta av den bästa årstiden som det norra halvklotet har att bjuda på.
Rebecca Lööv, 27 år,
jobbar i sås­koken vid Gunnar Dafgård AB i Källby.