När jag fick frågan om att vara med och skriva ”Tankar i arbetet” så tackade jag glatt ja till det. För är det inte just så, att man har så otroligt många tankar och funderingar. Men det var först när jag satte mig ner och började skissa på vad det är jag vill dela med mig av som jag insåg vad jag gett mig in på. Jag satt i dagar och försökte komma på vad jag vill skriva om, det var kanske där och då jag insåg hur många tankar och funderingar jag egentligen har.
Till slut kom jag fram till att jag kan skriva om det som ligger mig närmast, det som är min verklighet och min vardag som industrielektriker.

Jag minns dagen jag ansökte till gymnasiet helt ovetandes om hur framtiden skulle se ut. Jag visste inte då att jag planerade en väg där jag skulle möta
så många motgångar och fördomar. Att aldrig riktigt bli sedd för den jag är utan enbart för vad jag är – en kvinnlig elektriker.
Du kan aldrig vara osynlig eller anonym, alla kommer att veta vem du är. När de pratar om dig så kommer de sällan behöva använda ditt namn, för säger de ”hon” så kommer alla att veta vem det är. Du kommer alltid att sticka ut.
Anonyma blanketter kommer inte längre vara anonyma, vid varje blankett så ska man fylla i ålder och kön. Där faller min anonymitet, Jag har blivit tillsagd att jag kan slippa fylla i den delen så att jag kan känna att det verkligen är anonymt, men om jag är den enda som inte fyller i det så faller det ändå.
Det kan ibland kännas väldigt ensamt, det finns vissa saker som man som tjej kanske inte känner sig bekväm med att dela med sina manliga kollegor. När man har mött kommentarer som till exempel ”jag klär av dig med ögonen” eller ”du har skit på brösten, jag kan torka av det åt dig” så kan det vara svårt att prata om det.
Något som jag också varit med om ett flertal gånger är att man ofta blir bedömd efter kön och inte på meriter eller erfarenhet. Jag upplever att jag som tjej blir ifrågasatt betydligt mer än mina manliga kollegor, jag anses inte kunna eller klara av lika mycket som de.

Jag tycker inte att någon ska behöva känna ångest över att gå till sitt arbete, ingen ska behöva känna sig ensam och ingen ska behöva känna sig mindre
viktig. Det är så otroligt viktigt att ha blandade arbetsgrupper för att få bort den här typen av jargong, för att få en förståelse för alla individer.
Finns det då något positivt med att vara en minoritet? Ja, det finns ju självklart både för och nackdelar, men jag har valt att lyfta de negativa aspekterna i denna text. Jag har använt mig av mig själv och mina erfarenheter. Problematiken med en minoritet innefattar alla sådana typer som till exempel kön, etnicitet, religion och sexuell läggning.
Jag tror att det är viktigt att belysa det som fungerar mindre bra för att kunna få till en förändring och det är dags för en förändring nu.
Michelle Malmberg,
elektriker på Orkla i Eslöv och engagerad på heltid i projekt Medlemsnära för Livs