Tandvård ska inte vara en klassfråga

Nr 9/2021

Min mamma har under hela sitt liv levt med en otrolig tandläkarskräck, detta för att hennes föräldrar – mina morföräldrar sällan hade råd att ta ledigt från jobbet och ta dem till tandläkaren. Senare fick hon gå till en tandläkare som troligtvis saknade korrekt utbildning. Mamma fick ont och kunde blöda i dagar efter ett besök.
Min pappa är född med försvagad emalj så han har inget som skyddar hans tänder och min lillebror är född med liknande problem.
Pappa fick för fem år sedan byta ut hela sin översta tandrad, dra ut tand efter tand för att ersätta dem med implantat. Inom ett par år så kommer exakt samma process behöva göras med hans undre tandrad. Han kommer inte att ha kvar en enda egen tand i sin mun.
Min mamma fick för tre år sen dra ut en stor del av sina tänder, både i över- och underkäke. Hon kommer inte kunna få några nya tänder. Men vad är då den avgörande skillnaden mellan mina föräldrar? Varför kan min pappa få nya tänder men inte min mamma?

Min pappa är egenföretagare och driver ett företag som blomstrar, min mamma har hoppat mellan jobb som lokalvårdare, kassörska på Ica, personlig assistent och vårdbiträde.
Pappa fick betala runt 90 000 kr för sina nya tänder, när han är klar kommer slutsumman stanna på ungefär 180 000 kr. Pengar min mamma inte har, och troligtvis aldrig kommer att få. Min lillebror jobbar som städare, kommer han ha råd när hans tänder stryker med? Förmodligen inte. Pappa har ett jättefint leende och visar gärna upp det, men min mamma tycker inte om att le. Hon skäms. Jag anser att man ska kunna le oavsett klass. Dina tänder tillhör din kropp och ska därför räknas in i den allmänna sjukvården. Det ska inte vara en klassfråga.

I grannländer som Danmark, Island och Finland har politikerna en helhetssyn på kroppen, där är tandvården integrerad i hälso- och sjukvårdslagar. Och det finns många starka argument för varför tandvården inte ska stå utanför den allmänna sjukvården. Vårt samhälle kan inte bli jämlikt förän alla har möjlighet till en bra munhälsa.
För det andra ska ingen människa behöva belåna sig upp över öronen för att kunna känna sig bekväma med att le. Sist men inte minst så pekar faktiskt flera forskningsrapporter på att ju sämre munhälsa du har desto större är risken att du drabbas av sjukdomar som diabetes, övervikt och hjärt-och kärlsjukdomar.
Redan 1973 var målet för den dåvarande tandvårdsreformen att vuxna skulle få en bra tandvård till ett överkomligt pris, varför gäller inte det målet idag?
Tandvården i Sverige är gratis för barn och ung-domar till och med det år man fyller 23. Jag anser att nästa steg mot en mer jämlik tandvård måste vara att den för övriga medborgare ska ingå i den allmänna sjukvården med dess högkostnadsskydd på 1 100 kronor. På så sätt kan den nygamla klassmarkören – dåliga tänder – successivt elimineras.
Michelle Malmberg, fackligt aktiv på Orkla Food i Eslöv