Tänk att allt kan vara så perfekt!

[Ur nummer: 10/2004] Nu är sommaren över, om man kan kalla denna sommar
sommar då den i princip bara
inneburit regn och rusk.
Men jag har i alla fall haft den mest underbara sommar. Fylld med händelser jag aldrig upplevt tidigare. Min man har numera slutat på drickafabriken och är egenföretagare. Vår lilla lillprins föddes i slutet av juni och allt gick jättebra. Precis på dagen föddes han i kräftans stjärntecken.
Så välskapt och söt, han är den underbaraste som finns.
Åkte som planerat till Norrland med bil när han var sex dagar gammal. En annorlunda resa, varannan timme vaknade sonen och då var det ingenting annat som gällde än att stanna till för amning och blöjbyte.
En resa som normalt tar ca tio timmar tog istället fjorton timmar, vilket jag tyckte var helt OK under omständigheterna.
Vi anlände till föräldrahemmet en tidig morgon. Väckte mormor med det nya
barnbarnet på armen och tro om hon blev glad, hon hade ju väntat oss lite senare under dagen. Stannade i Norrland drygt sex veckor, till en början var ju vädret som det var men det blev aningen bättre mot slutet av vistelsen.
Dagarna går verkligen med raketfart när man har en liten som pockar på ens uppmärksamhet. Och när inte han gör det så har jag verkligen svårt att slita mig från detta lilla underverk. Kommer ofta på mig själv att stå och beundra lille Robin, som han heter.
Att allt kan vara så perfekt, varenda liten linje är på plats, fast så smått så smått.
Alla dessa miner som små bebisar gör, dom är ju så gulliga, till och med när dom gråter är dom söta. Att utvecklingen går så fort känns både roligt och tråkigt, ett år går så snabbt.
 
Redaktören till denna tidning kontaktade mig tidigt i våras och undrade om jag ville skriva om mina ”tankar i arbetet”. Jag sa som det var, att jag skall ha barn och kommer inte att vara på jobbet ett tag framöver.
Han tyckte att det skulle vara skoj att jag skrev om hur det är att vara föräldraledig.
Det är lustigt att man har valt att kalla det för föräldraledighet, för ledig är man minsann inte. OK att man är ledig från jobbet men jag har aldrig haft så mycket att göra som nu, fast det går knappt att med ord beskriva vad det är man gör.
Så visst kan man säga att det är ”tankar i arbetet” men det är minsann det allra roligaste och mest givande ”arbete” jag någonsin haft och skulle med glädje ha detta ”arbete” som mamma fler gånger.
 
Apropå arbete så har jag under mammaledigheten haft tid att tänka efter. Är det jag jobbar med det jag vill syssla med egentligen? Det finns ju trots allt arbeten som är mer lockande. Det är mycket sådant som får en att tänka till. Är gräset verkligen grönare på den andra sidan, eller är det bara en annan nyans av grönt? Alla dessa val!
Man kanske ska byta kommun, län eller rent av landskap och sadla om helt och hållet. Ja! Varför inte, jag ska ta och prata med gubben min och sätta igång direkt.