[Ur nummer: 03/2003] Då var det min tur att dela med mig lite av mina tankar i vår tidning. Jag blev fundersam på vad jag skulle skriva nu när jag fick chansen, det finns så många viktiga frågor att diskutera. Vilken ska man välja?
Något som berör mig och gör mig förbannad är hur illa människor som är av utländsk härkomst behandlas. Gång på gång har jag sett hur man trycker ner och behandlar dessa människor som mindre vetande. Enbart på grund av att de inte är födda i Sverige!
Om du tittar på din egen arbetsplats: Hur många gruppledare, samordnare, chefsposter eller andra befattningshavare med lite ansvar och bra betalt innehas av människor med invandrarbakgrund?
Det var inte många va?
Jag har väldigt svårt att tro att det på en arbetsplats där cirka 60-70 procent av personalen har invandrarbakgrund, inte ska finnas någon av dem som är kompetent  nog att  sköta dom här jobben.
Otaliga gånger har jag sett ambitiösa, arbetssugna invandrare som har anlänt till en arbetsplats men efterhand bryts de ner och det slutar nästan alltid med uppgivna, bittra människor vars högsta önskan är att ta sig därifrån.

Jovisst, säger många, men dom får väl stå upp för sina rättigheter och säga ifrån.  Och det kan ju tyckas ganska enkelt för oss ”infödda” svenskar som är uppväxta med att vi ska stå på oss och kräva våra rättigheter. Men det är kanske inte riktigt lika enkelt om man är uppväxt i en helt annan kultur och har haft helt andra förutsättningar.
Kan man sen inte behärska det svenska språket till 100 procent så blir knappast problemet lättare att hantera.
Men visst, det finns dom invandrare som försöker hävda sin rätt om och om igen, men många ger upp till slut, när de har blivit trampade på tillräckligt många gånger.
Det är fruktansvärt dåliga arbetsgivare som sköter sin organisation så att det blir på det viset, men vad som är minst lika skrämmande  är att vår egen organisation, facket, som ska arbeta för rättvisa och demokrati inte har lyckats speciellt bra själv i detta avseende.

Hur många invandrare har vi i våra klubb-, avdelnings- och förbundsstyrelser?  Hur många har vi bland våra ombudsmän på lokal och central nivå?
Antalet står knappast i relation till hur många medlemmar vi har  i förbundet  med invandrarbakgrund.
Nu skulle jag givetvis ha delat med mig av den perfekta lösningen på detta ”problem”, men tyvärr, den har jag inte. Däremot är jag övertygad om att vi måste föra upp frågan till ytan och börja diskutera problemet, mycket mer än vi gör idag. Vi kan väl inte kalla oss en demokratisk organisation om en stor del av våra medlemmar aldrig vågar eller orkar göra sin röst hörd?

Detta var de tankar som jag vill dela med mig av denna gång. Och jag är övertygad om att det finns många som har åsikter liknande mina i denna fråga. Min uppmaning är därför att vi alla börjar prata om problemet på våra  arbetsplatser  och på allvar försöker få våra arbetskompisar med invandrarbakgrund  att engagera sig i och känna att även de är en del av vår fackliga organisation.
Må så gott tills vi hörs nästa gång!