”Nu måste staten ge oss hjälp”

Nr 9/2019

– Hur ska folk försörja sig när bageriet brunnit ner? Det är den stora frågan, säger Stefan Hortlund, klubbordförande på Polarbröd i Älvsbyn.
Det har gått två dagar sedan den stora katastrofen och han befinner sig hos sin svärmor som bor utanför samhället och där försöker han ta det lugnt, tänka efter, tänka igenom vad som hänt och landa i sig själv.
– Jag satt hemma i tevesoffan och hade halvsovit en stund när telefonen ringde på söndagskvällen. Det var Daniel Johansson, vårt huvudskyddsombud, som ringde. Det var vid elva-tiden. Han jobbade nattskiftet, berättar Stefan Hortlund och fortsätter:
– Min första tanke var att någon hade dött i en olycka. Men då förklarade han att det brann och att det spred sig fort och att det inte alls såg bra ut.
Stefan Hortlund fick en liten lägesrapport i telefon.
– Evakueringen fungerade helt fantastiskt. På tre minuter var hela fabriken tömd. Personalen räknades in tre, fyra, fem gånger så att man kunde vara helt säker på att ingen var kvar. Det ska de verkligen ha en eloge för, bland annat driftledaren som var på plats.

Branden startade på svalbanan efter tunnelugnen. Där ska bröden vara innan de går in i frysen. Det är plastband, vilket i det här fallet inte var optimalt, men det är så det är konstruerat, inte bara i Älvsbyn utan också på andra bagerier.
– Den här svalbanan svänger 180 grader två gånger och då måste du ha en bandtyp som går att svänga med och då är plastkonstruktion riktigt bra. I den där svalbanan tillförs luft, kall luft, för att brödet ska svalna. Du förstår vad som händer när de brinner och det tillförs syre.
De som jobbade på nattskiftet trodde att det skulle gå att släcka elden, de försökte med handsläckare, men insåg ganska fort att det inte funkade och då var det bara att utrymma på en gång.

Branden spreds först via ventilationssystem till kontorsdelen som ligger längst bort från platsen där det började. Det ska bli en brandutredning som går igenom orsaken och förloppet.
När Stefan Hortlund fick reda på branden gick han inte ner till fabriken, för han tänkte att han ändå inte kunde göra något.
– Det var mycket folk där och de tog hand om varandra. Jag kände att jag får samla kraft och vara nyttig dagen efter.
Så tänkte han, för han trodde inte att det skulle vara helt nedbrunnet. På morgonen skulle han kunna fara ner och se om han kunde hjälpa till med något, men allt var helt borta.
– När jag på måndagsmorgonen var nere vid klockan 6 var det inte mycket kvar. Det hade sjunkit ihop, halva höjden var det.

• Och det var då den nybyggda delen av bageriet skulle invigas?
– Ja, så var det. På vissa av bilderna ser man tälten av lappkåtamodell där gästerna skulle vara. Det gör det ännu mer obegripligt. Det nya skulle invigas och så blev det så här.
Bageriet är helt utplånat. Allt hade brunnit ner. Det finns inte ens några lokaler som man kan samlas i. Dessutom är det coronatider.
– Företaget hade en plan att samla alla ute, men då sa jag att vi faktiskt befinner oss i norra Sverige och det är snart september. Vi måste hitta lokaler inomhus. Man kan kanske inte heller samla alla på en gång, men kanske 40 eller 45 stycken åt gången och dela upp mötena på tre tillfällen under dagen.

Livs klubbstyrelse ska träffas på onsdagen och då är förhoppningsvis också lokalombudsman David Björklund med på telefonlänk.
– Vi ska diskutera hur fackklubben ska organisera sig för att i bästa möjliga mån vara till hands för medlemmarna i den här situationen.
Stefan Hortlund berättar att han återrekryterat klubbens försäkringsinformatör som tidigare tagit time-out.
– Han hörde av sig och jag värvade honom igen. I detta läge är det väldigt viktigt att ha någon som kan försäkringar och andra privatekonomiska frågor. Vi andra är inte färdigutbildade på det än.
Stefan Hortlund betonar betydelsen av att någon form av statligt stöd utgår till dem som drabbats av branden och som nu riskerar att stå utan försörjning.
270 personer är anställda på bageriet. De har ingen arbetsplats att gå till. Det är väldigt många i ett samhälle som har 8 000 invånare.

Kommunalrådet i Älvsbyn har sagt att kommunen behöver hjälp av staten och att det går via Länsstyrelsen i Norrbotten.
Stefan Hortlund tycker också att det är ett krav som de kan ställa på staten.
– Om vi inte får hjälp kommer väldigt många människor att gå under privatekonomiskt. Staten måste träda in när det blir en sådan här katastrof, för det är faktiskt vad det är. Det är en katastrof.
Polarbröds ledning sa när all personal samlades på den stora parkeringsplatsen dagen efter branden att bageriet skulle byggas upp igen. Karin Bodin, koncern-vd och ägare, var väldigt noga med det. Men hur lång tid det kommer att ta är svårt att uppskatta. Tidscenariot är kanske två år, det är en uppskattning, man vet inte.
– Hur gör företaget för att behålla alla sina fantastiska medarbetare som de har? Det är ju verkligen en stor fråga. Hur ska företaget behålla dem, för man vet att de kommer att behövas. Det blir en sak att lösa, säger Stefan Hortlund och fortsätter:
– I min värld finns det inget annat än att bygga upp bageriet, för Polarbröd är inte Polarbröd om det inte finns tillverkning i Älvsbyn. Det är ju där det började, det är hjärtat, det är grunden till allt. Ett varumärke som talar om det vi gör vad gäller naturen och så vidare och så inte finnas där det rena och fina finns blir ju jättekonstigt.