Osäkra jobb hindrar facket på chokladjätten

Nr 9/2019

Rädslan att förlora jobbet överskuggar annat fackligt arbete vid kakaojätten Mondelez fabriker runt om i världen. Företaget har inte erkänt det internationella facket och aggressiva nedskärningar förpassar säkerhet och god arbetsmiljö in i skuggan.

Mmm Marabou… den historiska reklamen får det att kittla i smaklökarna. Men innan den sockersöta upplevelsen gottar sig i gommen har vägen från frukterna på
kakaoträden till smakupplevelsen kantats av en mycket hård vardag för kakaobönder, deras barn och för fabriksarbetare.
– Här i Sverige har vi i facket en bra kontakt med Marabou, även om vi inte är nöjda med deras personalpolitik, som styrs hårt av den utländska ägaren Mondelez. Problemet är att Marabou har en hög andel bemanningspersonal, hälften av hela arbetsstyrkan, säger Lena Persson, central ombudsman på Livs.
En helt annan, och mycket värre situation, råder för arbetarna ute i världen.
– Mondelez är, globalt sett, inte ett schysst företag. De är rätt fula faktiskt, säger Lena Persson.

Mondelez har genom åren stått för kakaosektorns kanske hårdaste besparingsprogram. Detta enligt det globala livsmedelsfacket IUL:s samordnare för ett nätverk för fackligt aktiva inom Mondelez, Sarah Meyer. Enligt den årligt publicerade Kakaobarometern, en sammanslutning av oberoende organisationer och fackföreningar, hänger detta samman med ägarskapet.
– Inom kakaoindustrin råder skillnader i synen på hållbarhet mellan familjeägda bolag, som Mars, Ferrero och riskkapitalbolag, som Mondelez som ägs av stora hedgefonder. Det påverkar om fokus läggs på ett mer långsiktigt tänkande eller på kortsiktiga vinster, säger Antonie Fountain, Kakaobarometerns vd.
Mondelez är en stor amerikansk livsmedelskoncern som bildades för sju år sedan som en avknoppning ur livsmedelsjätten Kraft Food. Enligt IUL startade Mondelez med mycket stora skulder, vilket ställde hårda krav på att man hade pengar att betala sina räntor och långivare, vilket i sin tur bidragit till hårda nedskärningar och tuff personalpolitik.

I dag står Mondelez, tillsammans med globala jättar som Mars, Unilever, Nestlé och Ferrero för merparten av tillverkningen av världens allehanda chokladprodukter.
– Arbetarna är mycket osäkra och oroliga över sin framtid. De oroar sig för om det är deras tur nästa gång, säger Sarah Meyer vid globala livsmedelsfacket, IUL. Nätverket som hon är samordnare för är ett andningshål för fackligt aktiva som har svårt att uttrycka sin mening på hemmaplan och en arena för utbyte av information, erfarenheter och strategier.
– Bemanningsanställningarna har ökat på bekostnad av fasta jobb. Det gör det ännu svårare att förhandla om kollektivavtal. Nedskärningarna har varit hemska, säger Sarah Meyer.
Chokladindustrin är känd för barnarbete och utbredd fattigdom hos odlare i framför allt Elfenbenskusten och Ghana. 75 procent av världens kakao produceras i Afrika,
varav 43 procent i Elfenbenskusten, medan 46 procent av världens choklad konsumeras i Europa.
Drygt två miljoner barn utför i tropisk värme det tuffa jobbet att beskära och skörda träden. Det globala samfundets mål är, enligt Kakaobarometern, att antalet barn på fälten till nästa år skulle ha minskats till en femtedel, men detta har vi inte sett mycket av.

Enligt den holländska forskningsinstitutionen SEO Amsterdam Economics har maktkoncentrationen ökat inom branschen på grossist- och tillverkningsnivå. Dock, enligt forskarna, utan att det gått över gränsen eller fått myndigheter för skydd mot konkurrensbegränsning att ingripa.
Sarah Meyer säger att arbetarna på Mondelez upplevt mycket av utförsäljningar, nedläggningar, entreprenader och ständiga omstruktureringar. Mellan 2015 och 2017 försvann 16 000 arbetare från företagets
lönelista. Stora grupper blev arbetslösa, medan andra följde med när fabriker såldes.
Nedskärningarna har, enligt Sarah Meyer, skadat företagets rykte och affärer. En ny vd installerades i fjol, som signalerat större satsning på marknadsandelar och varumärken.
– Vi har nåtts av rapporter från några medlemsförbund, mest i Europa, att kostnadsjakten avtagit något. Men det är fortfarande ett kostnadsjagande företag, säger Sarah Meyer.
Företaget placerar sin produktion i låglöneländer där det ofta brister i respekt för mänskliga rättigheter. Exempelvis förlorade 600 arbetare i Chicago jobbet för tre år sedan där Mondelez flyttade tillverkningen till Salinas i Mexiko, för att sedan skicka Oreo-choklad därifrån till USA.
– Vad jag hört så har arbetarna i Mexiko en dollar per timme. Det är flera gånger sämre än i Chicago där arbetarna hade kollektivavtal, bra arbetsförhållanden och fackligt stöd, säger Sarah Meyer.

Arbetsmiljö- och säkerhetsproblem har hon inte nåtts av i någon större utsträckning från de fackliga organisationerna inom nätverket. Dessa frågor har stått tillbaka för diskussioner kring nedläggningar, oro för att förlora jobben och svårigheter att förhandla. Nyligen har dock dessa ämnen tagit större plats på dagordningen. Dödsolyckor har alltid tagits upp, som när en arbetare i Indien i september i fjol omkom vid en olycka. Han jobbade tidigare i ett team, men efter nedskärningar var han själv. Strax före olyckan hade han larmat supporten att han inte klarade jobbet själv, men nekades hjälp. Olyckan följdes av en sex dagars strejk, vilken företaget förklarade som olaglig.
– Det finns starka samband mellan stora nedskärningar och bristande säkerhet, säger Sarah Meyer.

• Men varför nås du inte av fler frågor om säkerhet och arbetsmiljö?
– Det är en bra fråga som vi som organisation absolut kan titta mer på. Från fackföreningar inom andra företag med stora nedskärningar har vi fått många rapporter om brister i hälsa och säkerhet.

• Är det inte rimligt att det skett fler olyckor inom Mondelez?
– Det kan mycket väl handla om fler, men att jag inte fått sådan information.
IUL är långt ifrån representerade vid samtliga av företagets fabriker. Där man inte är representerade får man förlita sig på information från närliggande fackföreningar och media.

• Vad är er strategi framöver för att hjälpa arbetare vid Mondelez?
– Det är en svår kamp. Vi kan inte tvinga ett företag att investera. Men vi gör vad vi kan för att påverka dem att inte stänga fabriker, säger Sarah Meyer.
Med andra stora globala företag, som Nestlé, Coca Cola och Unilever, har IUL schemalagda förhandlingar två gånger om året, plus att man träffas där emellan när något dyker upp.
Men där är man inte med Mondelez. Långt ifrån.
– De erkänner inte oss som facklig organisation, säger Sarah Meyer.
Därför driver IUL återkommande kampanjer, stöttar medlemsförbunds strejker, och har via ett öppet brev undertecknat av 42 medlemsförbund från jorden runt höjt rösten mot aggressiva nedskärningar och för grundläggande rättigheter som säkrare jobb, en god arbetsmiljö, rätt till oberoende fackföreningar och skydd mot diskriminering.
– Det gjorde att de har börjat prata med oss på ett mer seriöst sätt. Men vi har ännu inte fullt erkännande så att vi har återkommande inplanerade möten. Vi hoppas nå dit, säger Sarah Meyer.

Tidningen Mål & Medel har berättat för Mondelez om kritiken i den här artikeln angående deras hårda nedskärningar och neddragningar av arbetsstyrkan. Vi har frågat dem hur de kan ge de anställda större trygghet, om de kommer att fortsätta med sin höga andel bemanningspersonal, om de har tänkt erkänna det globala livsmedelsfacket som officiell förhandlingspart, och om de har för avsikt att följa andra multinationella koncerners exempel att på regelbunden basis sitta ned med globala facket.
Mondelez svarar inte på de centrala frågorna om de tänker erkänna det globala facket och hur arbetarna ska kunna känna sig tryggare.
En talesperson svarar att Mondelez i Sverige följer Livs kollektivavtal och att företaget träffar fackliga företrädare regelbundet. Under intensiva produktionsperioder säger sig Mondelez behöva förstärka med ytterligare medarbetare från bemanningsföretag.
På global nivå säger sig företaget vid flera forum möta sina medarbetares representanter. Talespersonen säger att Mondelez har informell kontakt med IUL, respekterar fackets erfarenhet, i synnerhet kring mänskliga rättigheter, och att företaget träffat facket vid flera tillfällen.
Lars Soold

Relaterade artiklar