Skyddsombud lär sig stoppa stress på jobbet

Nr 6/2019

– För mig är det spännande att få komma hit. Det är min vidareutbildning som skyddsombud, säger Åsa Johansson från Leröy i Kungshamn.
I handen håller hon ett par skyddshandskar som hon precis fått av en av de inbjudna utställarna på skyddsombudsdagen på Viskadalens folkhögskola den 16 maj.
På Leröy arbetar hon på en linje med slicermaskiner. Där roterar hon varje halvtimme mellan att köra maskiner, granska brickor med lax och lägga i vacmaskinen.
De vanligaste olyckorna är kläm- och skärskador och som på många andra
arbetsplatser finns det problem med stress.
– Ja, det ska gå så fort. Kunderna ska ha sina leveranser och det gäller att få fram dem i tid. Maskinen går i sin takt, det är ett visst antal ton som produceras, säger Åsa Johansson.
Det har varit olika föreläsare under dagen. Hon har gått på ett seminarium om Alna som ger hjälp vid skadligt bruk av alkohol, droger, spel etcetera eller som det står på deras egen hemsida – ”allt som är kul”.
Polisen har haft ett seminarium om arbetsplatsolyckor och AFA har haft ett om arbetsskador. Nu ska det sista seminariet för dagen börja och det hålls av en PTP-psykolog från Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska och handlar om stress på arbetet.
Den stora Wigforssalen är full med åhörare. 165 skyddsombud från hela Livs region Väst har samlats. Nu är inte alla samlade i denna sal, eftersom det pågår parallella seminarier, men det är uppenbart att många är berörda av stress på jobbet och vad man kan göra åt det.
Psykologen Sara Karlsson utgår från Arbetsmiljöverkets nya föreskrift om Organisatorisk och social arbetsmiljö. Enligt denna uppstår arbetsrelaterad stress när det ställs höga krav på oss i förhållande till de resurser vi har. Det leder till negativ stresspåverkan och vårt biologiska stressystem drar igång.

Hormoner som kortisol och adrenalin utsöndras i kroppen och försätter hjärnan i ett alarmtillstånd som påverkar vår förmåga att se, tänka, analysera och uppfatta känslor.
Att kroppen fungerar på detta sätt vet förmodligen de flesta numera – stresshormoner gör oss kortsiktigt högpresterande för fysisk aktivitet – men det anmärkningsvärda som Sara Karlsson säger är att även låga krav påverkar oss. Arbetsuppgifter som är väldigt monotona och passiva påverkar oss, sådant arbete som inte känns meningsfullt påverkar oss. Det får vi också negativ stresspåverkan av.
– En viktig resurs för att hantera stress är egenkontroll tillsammans med socialt stöd i organisationen. Egenkontroll handlar om att individen i sitt arbete har beslutsutrymme och handlingsfrihet, säger Sara Karlsson.
Hon skiljer på kortvarig och långvarig stress. Den kortvariga höjer tillfälligt vår förmåga att prestera optimalt. Det kan upplevas obehagligt, hög puls, tunnelseende, men vi klarar det under kortare perioder.
– Långvarig stress uppstår när vi har för lite eller för mycket att göra. Om det pågår under en lång tid, leder det till att vår anspänningsnivå ökar och ökar, den ackumuleras. Vi kan inte vänja oss vid stress. Istället blir vi mer och mer känsliga för belastning och det är det som på sikt ger ohälsa.
Hon beskriver hur långvarig stress påverkar oss: vi slutar ta raster, slutar analysera, vi slutar bearbeta information, vi reagerar impulsivt och får också svårare att hejda dessa impulser.

Så vad kan vi göra åt detta? Sara Karlsson menar att vi i stressade situationer tankemässigt kan försöka lyfta oss och se den större bilden, ta in mer information: Vad handlar det här om? Vad är det egentligen jag ska göra? Varför ska jag göra det?
Men om stressen är långvarig blir det svårt, eftersom den gör oss mer uppmärksamma på faror, vi ser potentiella faror överallt, vi börjar se världen mer negativt, får en mörkare syn både på oss själva och andra. Det blir svårare med inlärning, svårare att skapa nya minnen.
– Det som krävs är återhämtning, säger Sara Karlsson. Fysisk motion hjälper, det hjälper kroppen att balansera stresshormoner. Närvaro i det man faktiskt gör hjälper, öppna upp för en vän eller någon du har förtroende för. Skapa utrymme för sånt som gör en glad.
En man i publiken frågar vad de ska göra när deras arbetsgivare inte ger dem något utrymme för självbestämmande och egenkontroll.
– Som i tisdags, då skulle jag först köra en maskin på en avdelning och sedan en annan maskin på en annan avdelning. Och så ändrade sig arbetsledningen igen. Det här är inte ovanligt. Det händer flera dagar i veckan. Man blir uppgiven, säger mannen.

Sara Karlsson säger att han måste lokalisera ansvaret på den organisatoriska nivån. Enligt lagen är det arbetsgiven som har det.
– Som arbetstagare ska du veta vilka arbetsuppgifter du ska utföra och hur du ska utföra dem och vilka du ska prioritera om du har ont om tid och vem du ska vända dig till för att få stöd och hjälp. Det är arbetsgivarens ansvar att se till detta.
– Om arbetsgivaren skiter i det då? säger mannen.
– Ja, det är extremt stressdrivande att bli ignorerad. Jag rekommenderar att du börjar med att ta in en oberoende part som företagshälsovården eller vänder dig till facket som begär förhandling. Om det inte hjälper kan du gå den lagliga vägen, göra en 6:6a-anmälan, och ta in en arbetsmiljöinspektör.

Efter föredraget träffar jag på Åsa Johansson igen och hon säger att det var jätteintressant. Det hittills bästa.
– Det är rasterna som ger återhämtning, säger hon. När jag jobbar är det bullrigt och jag är bunden vid maskinen. Det är på rasten jag återhämtar mig från det höga tempot vid maskinen och pratar socialt med arbetskompisar. Därför är rasten så viktig.
Ett annat skyddsombud, Tommy Jansson, som jobbar på HK Scan i Skara, tycker också att seminariet om psykosocial arbetsmiljö var bra.
– Dessvärre är en timme för kort tid att lägga på detta viktiga ämne.
Han jobbar på underhåll, och för honom handlar skyddsarbetet mycket om maskinsäkerhet.

• Har det hänt någon olycka?
– Inte några allvarliga, det är folk som har trillat, klämt sig, den typen av olyckor. Vi har en fungerande tillbudsrapportering. Varje dag kl 10 går vi igenom vad som hänt med chefen. Det är företaget duktigt på.

Relaterade artiklar