Kvinnliga livsmedelsarbetare löper störst risk av alla yrkesgrupper att drabbas av arbetsolycksfall som leder till medicinsk invalidisering. Det framgår av Afas arbetsskaderapport för 2013.
– Det är för bedrövligt, säger Thomas Henriksson, Livs arbetsmiljöombudsman. Återigen toppar vi listan. Så här ska det inte vara, och så här behöver det inte vara. Om skydden finns på plats blir det inga halk- och klämskador. Om golven hålls rena blir det inga fallolyckor. Men det kräver eftertanke, planering och beslutsamhet.
Även Arbetsmiljöverket kom med en rapport i maj, Ergonomi i kvinnors arbetsmiljö, som pekar på riskerna för kvinnliga livsmedelsarbetare. Vid inspektionerna visade det sig att många arbetsgivare inte ens hade undersökt vilka problem som fanns när det gällde ergonomi, som till exempel antal lyft per dag, arbetsställningar och hur tungt man lyfte.

Andra viktiga faktorer som enligt inspektionen behövde granskas var raster, arbetstempo och möjligheten till arbetsrotation.
Kersti Lorén, arbetsmiljöinspektör i Göteborg, berättar att man lanserat en ny metod, som kallas Harm, för att upptäcka belastningsskador. Den görs inte för varje arbetstagare utan för varje arbetsuppgift och det handlar om att bedöma belastningsrisker vid arbete som utförs i över en timme och där varor som väger upp till sex kilo hanteras.
– Belastningsskador uppstår gradvis, är svåra att upptäcka och tar lång tid att läka. En person som exempelvis utfört lyft varje dag kan plötsligt få en ryggskada och kanske aldrig komma tillbaka till arbetslivet, säger Kersti Lorén.
Under projektet besökte inspektionen cirka 700 företag. Ett av dem var Semper i Götene. Huvudskyddsombudet Lennart Klasson var med vid inspektionens återbesök i februari.
– På Semper har vi inte så många monotona och repetitiva arbeten kvar, men vi har ett moment som vi fick nedslag på. Det handlar om att lägga skopor i vällingpaket som ska gå på export till Ryssland. Det krävs en investering i en maskin för att få bort det jobbet. Fram tills dess har vi löst problemet genom att korta tiden som någon utför uppgiften på och vi har infört mer arbetsrotation.

Thomas Henriksson säger att Livs försöker komma åt riskerna genom utbildning ihop med arbetsgivarföreningen, Li. Det sker ofta i partsgemensamma Prevents regi. Livsmedelsavtalets bilaga B, ger en unik rätt till betald utbildning som är på sammanlagt två veckor. Kurserna heter Bättre arbetsmiljö och Systematiskt arbetsmiljöarbete.
– På dag fem, som är parternas dag, kommer vi från Livs och Li och då talar vi om arbetsmiljöavtalet och hur det kan användas för att skapa en säker arbetsmiljö, säger Thomas Henriksson och betonar att det är viktigt att utbildningen ges av
kunniga auktoriserade handledare.
– För att göra ett bra jobb som skyddsombud måste man ha kunskaper. Man har rätt att stoppa farligt arbete och då måste man veta vad man gör. Man måste veta vilka befogenheter, rättigheter och skyldigheter som man själv har och som ens medspelare har.
Han understryker betydelsen av att skyddsombuden både har tillräckligt med kunskaper och tillräckligt med tid för att kunna utföra uppdraget.
De ska företräda sina arbetskamrater på arbetsplatsen och för att kunna göra det måste de ha tid att tala med dem.

Så varför händer inte mer? Varför hittar man fortfarande livsmedelsindustrin på tio-i-topp-listorna över dålig arbetsmiljö?
I kongressrapporten försöker Thomas Henriksson ge ett svar. Han säger att den fysiska arbetsmiljön blivit något förbättrad, bland annat genom olika certifieringar och att det blivit renare och prydligare på arbetsplatserna, men den psykosociala arbetsmiljön är allvarligt eftersatt. Det handlar om arbetstagare som inte kan ta rast ihop med arbetskompisarna. Arbetstidsförläggning och schemaförändringar som förstör fritiden. Det klagas över ökad stress och arbetsbörda. På grund av rädsla för repressalier från arbetsgivare avstår man från att anmäla tillbud och olyckor.

Egentligen vet alla arbetsgivare att god arbetsmiljö är lönsam.
Arbetsgivarorganisationen, Li, är fullt medveten om de positiva sambanden.
Men det tar alldeles för lång tid för arbetsmiljöavtalets goda intentioner att ”sippra ned” till medlemsföretagen.
Thomas Henriksson skriver i kongressrapporten: ”En bidragande orsak som vi identifierat är att rådgivningen som livsmedelsföretagarna kan få från sin arbetsgivarorganisation har olika inriktning, beroende på om den ges av en arbetsmiljöansvarig eller en jurist.”
Det är en allvarlig kritik och han fortsätter: ”Även om denna juridiska rådgivning inte har som uttryckligt fokus att hitta vägar för företagen att slippa uppfylla avtalets krav, kan onekligen konstateras att rådgivarna ofta tycks betrakta det som står i avtalet som rekommendationer, snarare än bindande överenskommelser och krav.”
Går man till Arbetsdomstolens kansli och söker efter tvister på arbetsmiljöavtalet, så finner man inte många, men det finns en som visserligen är avskriven och återtagen, men där Li-juristens syn framgår tydligt av protokollet. Det är från september 2010.
”Det var partavsikten år 2004 att hela bilagan B skulle vara en rekommendation. Det var inte meningen att parterna skulle gå till domstol och hävda kollektivavtalsbrott. Partavsikten från 2004 fanns med oförändrad vid förhandlingarna 2007.”
Li:s chef för den juridiska rådgivningen, Anna Nordin, påpekar att den aktuella tvisten i Arbetsdomstolen aldrig behövde prövas och tillägger.
– Bilaga B är ett avtal som naturligtvis ska följas.
Från arbetsgivarhåll handlar det om en ovilja mot dubbla uppsättningar regler och dubbla sanktioner som skulle kunna riskera att snedvrida konkurrensen och straffa företag med kollektivavtal.

Thomas Henriksson som varit med och utarbetat Arbetsmiljöavtalet 2004 och 2007 blir inte särskilt förvånad men ändå upprörd när han hör Li:s syn.
– Frågan blir vad Li egentligen har för uppfattning. Gäller det som framfördes i AD 2010 eller det som framförs i dagsläget?
Thomas Henriksson tycker att Li:s inställning är svår att förstå. Under de nio år som arbetsmiljöavtalet funnits har det i stort sett saknats tvister på området. Det brukar betyda att avtalet fungerar ganska bra.
– Vår uppfattning är att arbetsmiljöavtalet är ett avtal som vilket annat avtal som helst. Det innehåller både rena avtalsöverenskommelser, krav och rekommendationer. Istället för att försöka reducera statusen på det borde vi försöka ägna oss åt att reducera arbetsmiljöriskerna.
Redan när avtalet kom till diskuterades frågan hur parterna skulle hantera dubbla processer och därmed dubbla sanktioner.
– Då var vi överens om att det var parternas ansvar att i sin rådgivning verka för att det inte skulle bli på det sättet. Ett annat mycket enkelt sätt att undvika problemet är att följa lag och ingångna avtal. Dessa frågor diskuterades aldrig med påståendet att det skulle innebära att avtalet reducerades till en rekommendation.