Dalsjöfors Kött satsar när HK Scan drar ner


På Dalsjöfors Kött vågar man tänka i nya banor och göra tvärt­emot andra företag i branschen. Man har byggt en helt ny styck­ningsanläggning och satsat på att utbilda egna styckare för att fasa ut inhyrda.
Familjeföretaget Dalsjöfors Kött har växt rejält sedan det grundades för hundra år sedan. Det syns inte minst på raden av byggnader som ligger i Senåsa utanför Borås. Här ryms idag både slakt och styckning av gris.
Företaget är något större än Skövde slakteri och är därmed, sett till omsättningen 2011, det största svenskägda slakteriföretaget i Sverige. Båda företagen har dragit nytta av Scans neddragning av gris- och nötstyckningen i Skara. Antalet leverantörer har ökat och volymerna är relativt stabila, framför allt på grissidan medan tillgången på nöt varierar.
En stor del av de 200 som arbetar på Dalsjöfors Kött är inhyrda. Så vill företaget inte ha det. En uttalad målsättning är att få ner de inhyrda i styckningen från 60 procent till 20 procent. En utbildningssatsning har nyligen genomförts i samarbete med Arbetsförmedlingen och resulterat i att sju styckare anställts och sju inhyrda fasats ut.

Svårt att värva inhyrda
Lars Brynfors, ordförande i den nybildade Livsklubben, välkomnar företagets satsning på fler tillsvidareanställda. På anläggningen är det bara ett 30-tal anställda som är medlemmar i facket.
– Det har blivit lättare att värva medlemmar sedan vi bildade klubb. Jag fick två ansökningar om medlemskap senast idag. Men det är svårt att värva de som är inhyrda, säger Lars Brynfors.
Förutom klubbordförande är han även skyddsombud. Som han ser det så blir även arbetsmiljöarbetet lidande av att det finns många inhyrda. Han får ingen information på det området från bemanningsföretagen.
– Jag känner inte till hur eller om bemanningsföretagen anmäler eller behandlar arbetsskador och arbetsmiljöproblem. Jag vet inte om de inhyrda inte vågar säga till eller om de inte har tillräckligt med kunskap. Tyvärr deltar de inte heller i möten där den här typen av information ges.
Att utbilda egna styckare är helt och hållet företagets idé. Klubben fanns inte när initiativet togs men självklart ser Lars Brynfors mycket positivt på satsningen.
Han jobbar som reparatör. Det har han gjort på Dalsjöfors i drygt tre år. Men han har jobbat betydligt längre än så inom livsmedelsindustrin. Närmast kommer han från Spendrups i Grängesberg där han arbetat som reparatör i 20 år och varit huvud­skydds­ombud.
Kunskaper från tiden på Spendrups har han haft stor nytta av både vad gäller arbets­miljö och lokalt fackligt arbete. Det första han gjorde på Dalsjöfors var att se till att en skyddskommitté bildades som han själv kom att ingå i, därefter såg han till att en klubb bildades för ett halvår sedan.
– Det har funnits en hel del att ta tag i. Till exempel så fanns inga rutiner för MBL-information.
Det som nu står högt upp på önskelistan är en klubbexpedition.
– Vi jobbar på det. Självklart måste vi ha en egen expedition, säger han med eftertryck.

Fönster för att följa arbetet
I brist på bättre så har vi slagit oss ner i produktionschefens rum medan han sammanträder på annat håll. Chefens rum ligger en trappa upp med fönster som gör det möjligt att följa arbetet i den nybyggda styckningsanläggningen.
Styckare i klarblå platsförkläden står sida vid sida och arbetar utmed linjerna där vita plastbackar med köttdetaljer glider fram på transportbanden. Det är rotation som gäller för att klara kravet på knivfri tid. Ackordet har avskaffats och arbetet utförs i ett jämnt tempo. Väggarna är vitmålade, det är högt i tak och dagsljuset flödar in genom raden av stora fönster.
– Den nya anläggningen har inneburit ett stort lyft för arbetsmiljön. Den gamla byggnaden var från början av 1900-talet och styckningen var inrymd i källaren utan tillgång till dagsljus. Det var lågt i tak och dessutom var byggnaden k-märkt. På sikt måste företaget även göra något åt slakten som också är inrymd i en mycket gammal byggnad, säger Lars Brynfors.
Totalt har företaget satsat 130 miljoner kronor i den nya anläggningen och man har haft stor hjälp av forskarna från Star-projektet (se förra numret av Mål & Medel) som bistått med goda råd i samband med nybyggnationen. Även om ambitionerna varit höga hade arbetsmiljöverket en del synpunkter när de genomförde sin kontroll.
– På verket är de nu nöjda med de åtgärder som vidtagits. Vi fick deras slutrapport för inte allt för länge sedan, berättar Lars Brynfors.
Och produktionschefen Arne Stepanov, som nu kommit tillbaka från sitt möte och tar sitt rum i besittning, är förvånansvärt positiv till de krav som verket ställt.
– Jag vet att många tycker att verkets krav varit jobbiga men med facit i hand kan vi se att dessa krav gett mycket positivt tillbaka. Förändringarna vi tvingades göra känns inte alls betungande, säger han.

Många arbetssökande
Och förmodligen har satsningen på arbets­miljön haft andra positiva effekter. Säkerligen är det en förklaring till det stora intresse som arbetssökande visade för den utbildning som företaget tog initiativ till och som genomfördes i våras.
– På arbetsförmedlingen trodde de att 20-30 arbetssökande skulle komma till det första informationsmötet men det kom ett 80-tal. Lokalerna räckte inte till. Det var ett otroligt intresse. Därefter ordnade vi ett studiebesök på Dalsjöfors Kött och då kom 75 arbetssökande.
Han berättar vidare att det sedan var ett 60-tal som anmälde att de var intresserade av att gå den nio veckor långa utbildningen för att eventuellt få jobb som styckare på anläggningen. Bland dem som sökte hand­plockade företaget åtta personer, såväl svenskar som invandrare, den yngsta var 20 år och den äldsta 40.
– Det var en medveten mix. Tyvärr var det få tjejer som sökte jobb hos oss.
Det var JB Kompetens (John Bauers yrkes­utbildning för vuxna) som kom att stå för de teoretiska studierna och arbetsförmedlingen för finansieringen. Totalt var utbildningen på nio veckor varav fem veckor teoretiska studier och fyra veckor praktik.
– Av de åtta som gick utbildningen har vi anställt sju. Det var uttalat från början att utbildningen skulle leda till jobb om allt funkade. På avslutningsdagen fick de ta emot sina anställningsavtal. De har nu varit igång och arbetat ett par månader. Samtidigt som de sju anställdes så fasade vi ut sju inhyrda.

Bättre med egen personal
Han tillägger att de inte haft några problem med de inhyrda, de är duktiga och kan sitt jobb.
– Men det är en klar fördel med egen personal om man vill bygga ett arbetslag där man har känsla för varandra och för sin arbetsplats. Det är svårt att få en fungerande arbetsgemenskap när personalen hela tiden byts ut, förklarar han.
En majoritet av de inhyrda är bosatta utomlands. Det finns många tyskar och polacker bland dem. Företaget har också erbjudit de som varit intresserad tillsvidareanställning. Ett villkor har varit att de bosätter sig i Sverige och lär sig svenska.
– Det är några som nappat på det, berättar Arne Stepanov och fortsätter:
– Jag tror på en stabil egen personalstyrka som har lokal anknytning och som vill växa med företaget. Det är varje enskild medarbetare som gör skillnad.
Han kom till Dalsjöfors ungefär samtidigt som den nya styckningsanläggningen togs i bruk för ett par år sedan. Innan jobbade han på Ericsson i Borås, det vill säga en helt annan bransch. Det var ganska omgående som han såg problemet med så många inhyrda i produktionen.
– Men det var inte lätt att hitta styckare att anställa. Det utbildas inte några. Vi funderade på hur vi skulle kunna lösa problemet med brist på utbildning. Jag bestämde mig för att kontakta arbetsförmedlingen och berätta att det fanns 50 arbetstillfällen som jag behövde sökande till.
Utbildningssatsningen som följde har inte varit gratis, den har tagit både tid och kraft och kostat företaget pengar i initialskedet.
– Det gäller att våga satsa. Men jag och ledningen är övertygade om att det är rätt väg att gå. På lång sikt får vi igen det som vi satsar. Dessutom betalade arbetsförmedlingen både den teoretiska delen och lönen under praktiken, säger han och fortsätter:
– Men det tar tid att bli fullärd styckare. Sju nya som inte är fullärda är ganska många i förhållande till personalstyrkan i övrigt. Det gäller att det finns positioner som de kan rotera till som inte är allt för svåra. Det ska också bli intressant att se hur många av de sju som blir kvar i slutänden.
Han ska tillsammans med arbetsförmedlingen nu utvärdera satsningen. Han tycker själv att det varit en bra lösning som såväl arbetslösa som företag, fack och skattebetalare tjänat på.
– Vi hoppas att vårt samarbete kan fortsätta. I vår bransch går produktionen upp och ner. Det är viktigt att vi har möjlighet att hyra in folk vid toppar. Men det är en klar fördel att ha fast anställda.

Lär nytt hela tiden
Kristoffer Andersen, 24 år, är en av de sju som gått utbildningen och nu fått jobb på Dalsjöfors.
– Det kommer att ta tid att bli fullärd styckare. Jag lär mig hela tiden något nytt. Det bästa sättet att lära sig det här yrket är helt klart att praktisera det. Det är svårt att lära sig det här jobbet i skolbänken, säger Kristoffer Andersen.
Han påpekar att det är sex månaders prov­anställning som gäller innan han blir tillsvidareanställd. Han är hittills uttalat nöjd med både arbetskamrater och yrkesvalet. Det är stor skillnad mot att jobba på lager som han gjort innan och som han tyckte blev ganska så tråkigt i längden.
– Nu är det kul att gå till jobbet. Ingen dag är den andra lik.
Kevin Ghazaleh, 32 år, är också entusiastisk över sitt nya jobb. Han har tidigare arbetat som kock men de obekväma arbetstiderna har gjort att han sökt sig från branschen. På Dalsjöfors är det dagtid som gäller med start klockan halv sex.
– Det här är ett perfekt jobb för mig som vill jobba med livsmedel. Jag tycker om tempot och att ha mycket att göra så att tiden går fort.