Alla måste garanteras mer i plånboken

Nr 1/2020

Stefan Kullberg, som har jobbat i 39 år på bageriet, tycker att en individgaranti på 50 procent är för lite. Foto: Anna Rehnberg

Det viktiga är att ingen går miste om en reallöneökning. Efter alla prisökningar måste det bli pengar över i plånboken, tycker bageriarbetarna på Pågen i Göteborg.

Vid Grötbrödslinjen övervakar Stefan Kullberg den långa tunnelugnen. Han jobbar dag, söndag till torsdag, tjänar 26 875 kronor, vilket är hans slutlön i lönetrappan. Med ob-tillägget under helgen kommer han upp i en månadslön på cirka 30 000 kronor.
Så stora förhoppningar på avtalsrörelsen har han inte. Han har varit med länge och tycker att det var bättre förr. Då var det till exempel 100 procent i helgersättning. På bageriet har han jobbat sedan 1981, alltså i 39 år och han har hunnit bli 59 år.
– Jag hade gärna sett ett ålderstillägg, säger han med ett leende.
Som det är nu skjuter inte företaget till något extra utöver den centralt framförhandlade löneökningen.
– En individgaranti på 50 procent av löneökningen är för lite. För det som förhandlas fram centralt borde det vara mer, säger han.
Höjd individgaranti är ett återkommande krav inför avtalsrörelserna. Det är viktigt tycker Ulrika Dichter, klubbordförande, och Eva Angholt, huvudskyddsombud, som går ett varv med Mål & Medel i bageriet för att fånga upp åsikter och känslor. Pågenklubben är en av flera klubbar som motionerat om en höjning av individgarantin inför avtalsrörelsen 2020.
– Risken finns att medlemmar annars går miste om en reallöneökning. Om man bara får 50 procent blir det ju inget kvar efter att man räknat bort prishöjningar på hyra, mat och annat, säger Eva Angholt.

Ulrika Dichter sitter med i Livs avtalsdele-gation som är rådgivande åt förbundets förhandlare och individgarantin är en sak som hon kommer att hålla ögonen på. Det finns självklart också många andra frågor och det måste göras avvägningar för att få till ett så bra avtal som möjligt.
Stefan Kullberg ska snart gå på rast. Han säger att pensionen också är något som oroar honom. Efter ett helt arbetsliv på bageriet hade han gärna velat gå något år tidigare eller i varje fall vid 65 som det har varit, men det ser mörkt ut med det nya pensionssystemet. Åldern för att få full pension som går att leva på har höjts.
Enligt minpension.se kan en vanlig pension vara ungefär 60 procent av den tidigare lönen. Det betyder att den som har 30 000 i månadslön kanske kan räkna med att få 18 000 kronor i pension om han eller hon är kvar till 65 år.
– Det blir tufft, konstaterar han. Det är skillnad mellan att sitta på kontor och att jobba på golvet som jag har gjort.

Livs driver tillsammans med Facken inom industrin krav på utökad avsättning till deltidspension/flexpension.
Målet är att alla ska ha rätt till 100 timmars arbetstidsförkortning per år. Denna ska kunna tas ut från och med den månad man fyller 60 år. Men det kommer att ta tid att bygga upp och för Stefan Kullberg är det för sent.
– Du kommer att få de avsatta pengarna men som en del av din pension, förklarar Ulrika Dichter.
Längs med tunnelugnen kommer Murat Sahin som ska lösa av och sköta linjen. Han har under två och ett halvt år jobbat timmar på natten, men nyligen fått fast anställning i bageriet och då beslutat sig för att gå med i Livs. Tidigare var han bara med i Kommunals a-kassa. Han undrar hur övergången går till.
– Det är bäst att du gör den vid årsskiftet så att du inte får något glapp, säger Eva Angholt.

Murat Sahin har tidigare jobbat på olika restauranger. Det har varit små ställen med ansträngd ekonomi och ingen riktig ordning på arbetsvillkoren. Att komma till Pågen var ett lyft.
– Här är det mycket bättre, säger han.
Pensionen är avlägsen för honom. Det orangea kuvertet som dimper ner i brevlådan har han inte någon koll på. Det är ett bekymmer som han får ta itu med senare.
Ur ugnen matas Grötbrödet som åker på en bana över till paketeringen, där det skivas och packas i plastpåsar. Brödet är en ny produkt och det finns en hel del som behöver finjusteras på linjen. Innan det är gjort skapas problem för Taina Heiska som jobbat i 25 år på bageriet. Hon får stressa fram och tillbaka för att reda ut saker. Det är brödskivor som ramlat i påsen och därför måste sorteras bort.
– Jag följer inte med i det som rapporteras om avtalsrörelsen, säger hon när paketeringen åter är i ordning och det blir lite lugnare.
En stor händelse för LO-förbunden i denna avtalsrörelse är att Kommunal ställt sig vid sidan om samordningen och går ut själva för att kunna höja undersköterskornas löner mer än andra gruppers.
– De som jobbar i vården har det tufft. Jag tycker att de är värda varenda krona som de får, säger Taina.

• Själv då?
– Bara jag får någon lönehöjning så är jag nöjd. Men individuella löner tycker jag inte om. På en sådan här stor arbetsplats går det inte att göra rättvist. Det är för många människor. Då är det bättre att lönepotten fördelas lika till alla.

Vid slutet av linjen packas bröden i backar. Där sliter Nicholas Barr med att få maskinen att göra det rätt. Han är vikarie och jobbade tidigare på Volvo som montör men tyckte att det blev för ensidigt och kroppen tog stryk. Arbetet i bageriet är bättre i jämförelse. Det är bättre ergonomi.
– På Volvo blev man själv en robot.
I mars gick han med i Livs efter att ha varit med i IF Metall som bemanningsanställd. En arbetskompis som är fackligt engagerad sa till honom. Eftersom han är så pass ny tycker han att det är svårt att ha synpunkter på avtalsrörelsen.
– Generellt sett tycker jag att det ska finnas möjligheter att utvecklas i arbetet och att det också ska ge högre lön.
Frågan om pension är avlägsen. Det är inget han tänker på.

Efter paketeringen dimper Grötbrödet ner i distributionen. Där jobbar Thomas Lindqvist med att expediera. Han är 55 år och tror inte att han kommer att orka kröka på benen och lyfta som han gör nu fram tills han blir 67 år. Det är 12 år dit.
– Och då gymmar jag ändå några gånger i veckan för att hålla mig i form. Men en dag kommer kroppen att säga nej. Det känner jag. Det blir allt tuffare. Här är det fortfarande manuellt arbete eftersom det är för lågt i tak för att sätta in maskiner.
Den höjda pensionsåldern och den egna orken går inte ihop för honom.

I en truck kommer Amanda Börjesson, 32 år. Hon har jobbat i 12 år och gillar att köra, tycker att hon har en lön som känns rimlig i förhållande till vänner som hon jämför sig med. Med ob:et på söndagar och röda dagar tjänar hon också cirka 30 000 kronor.
Pensionen är inte något hon tänker på. Hon är för dåligt insatt i den och det gäller också Livsmedelsavtalets deltidspension men hon tycker att arbetstidskontot är bra. Hon brukar ta ut de 47,5 timmarna i ledighet.
Efter rundvandringen går vi tillbaka till Livs klubbexpedition som ligger lite avigt till, konstaterar Ulrika Dichter.
– Det är svårt för medlemmarna att hitta hit och kommer de spontant vet de inte om vi är på plats. Det vore bättre om den låg i närheten av produktionen.
Stefan Nilsson som också är medlem i styrelsen har anslutit. Han håller med de andra om att individgarantin borde höjas så att ingen går miste om en reallöneökning.

En annan fråga är låglönesatsningen. Som mekaniker tjänar han inte på den satsning som görs i LO-samordningen på de som tjänar mindre än 26 100 kronor per månad.
– Det är alltid känsligt för arbetskamraterna i verkstan att säga att man stödjer en låglönesatsning, men samtidigt är det viktigt att alla ska kunna leva på sin lön och höjer man avtalets lägsta löner tjänar ju alla på det, också vi. Jag tror enkla jobb med låga löner kan bli det som pressar ner hela lönebildningen. Det kommer inte att driva fram effektiviseringen av företagen, det som hittills har gett oss möjlighet till reallönehöjningar, säger Stefan.

Relaterade artiklar