Dafgårds växlar upp med egen räddningsstyrka

För att höja säkerheten både i fabriken och runt om i lokalsamhället i Källby har Dafgårds satsat på en egen räddningsstyrka med ett eget räddningsfordon.

Olof Hill, samordnare för brand och säkerhet på Dafgårds, pekar in i lastutrymmet på den väldiga röda pickupen som står parkerad inne på fabriksområdet i Källby i Västergötland.

– Här är själva vattentanken. Den är figursydd för det här fordonet kan man säga. Till den har vi en vanlig vattenpump till en högtryckstvätt som vi byggt om lite.

Utöver vattentanken är bilen fullmatad med utrustning, inklusive pulversläckare, extra slangar, avspärrningsband, akutväska med hjärtstartare samt en lång rad verktyg.

Borrmaskin viktigt verktyg

Kollegan Toni Falk, som arbetar med förebyggande underhåll på Dafgårds, öppnar ett fack i bilen och tar fram en stor borrmaskin.

– Skulle det börja brinna här inne så kan vi borra ett hål i väggen där vi kan spruta in vatten och sänka temperaturen med flera hundra grader, och så kan vi hålla det där tills brandkåren kommer.

Både Toni Falk och Olof Hill är livsare och två av de Dafgårdsanställda som ingår i fabrikens egen räddningsstyrka som funnits på plats sedan förra sommaren.

Även Polarbrödsbranden för ett par år sedan gör att man tänker sig för. Vi har liknande bageriugnar som de hade.

Tanken med styrkan att stärka säkerheten på fabriken. Och på Dafgårds är man inte obekant med riskerna. 1988 skedde en storbrand i fabriken som då beskrevs som den största industribranden i Sverige.

– Men även Polarbrödsbranden för ett par år sedan gör att man tänker sig för. Vi har liknande bageriugnar som de hade, säger Olof Hill.

En annan aspekt är att det inte finns någon vanlig räddningstjänst i lilla Källby.

– Det handlar om att kunna ge snabb hjälp, för det är ändå en bit för räddningstjänsten att åka från Götene eller Lidköping. Det är 15–20 minuter, och det är tid som spelar roll, säger Toni Falk.

Brandgrupp hjälpte räddningstjänsten

Dafgårds hade tidigare en brandgrupp som sprungit på brandlarm och hjälpt räddningstjänsten att hitta rätt på området. Men med företagets satsning på räddningsstyrkan och brandbilen har förutsättningarna förbättrats, menar Olof Hill. 

– Jag var med i brandgruppen sedan tidigare och tyckte att det var roligt. Sedan har det blivit större och större och när vi fick bilen blev det ett jättesteg uppåt.

Om det uppstår en incident någonstans på fabriksområdet brukar bilen allt som oftast få följa med.

– Eftersom vi har alla grejer och verktyg i bilen så brukar vi ta med den. Om någon här ringer till oss för att det kanske pyr lite i en ugn så kan vi komma dit och övervaka med värmekameran som finns i bilen. Det blir en trygghet. Vi har större möjligheter att göra något jämfört med att bara springa dit med ett par släckare, säger Olof Hill.

Nio personer i styrkan

Totalt ingår nio personer, både tjänstemän och kollektivanställda, i räddningsstyrkan. Samtliga har fått utbildning som motsvarar grundutbildningen för deltidsbrandmän. 

Uppdraget i räddningsstyrkan, inklusive regelbunden träning, sker vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter.

Räddningsstyrkan har beredskap dygnet runt genom ett rullande jourschema där den som har jouren tar med sig bilen hem.

Det är kul när man känner att man gör nytta. I början kanske folk tyckte: vad ska de kunna göra? Men vi har bra förutsättningar i bilen.

Även om syftet i första hand är att höja säkerheten på Dafgårds har man ett nära samarbete med den vanliga räddningstjänsten där räddningsstyrkan från Dafgårds fungerar som en så kallad första insatsperson även utanför fabriken.

Det innebär att Dafgårdsstyrkan via kommunikationssystemet Rakel kan bli larmade att rycka ut på bränder, trafikolyckor eller andra händelser i närområdet.

Tanken är just att vara först på plats och göra en första insats, exempelvis hålla nere en brand, och ge en lägesbild av situationen till ambulans eller räddningstjänst.

Ryckte ut till garagebrand

Och räddningsstyrkan har kommit till användning utanför Dafgårds. Ett exempel var förra vintern när det tidigt en morgon började brinna i ett garage vid en radhuslänga mitt i Källby.

Vid det tillfället hade en annan kollega jouren och ryckte ut på larmet med brandbilen.

– Jag märkte att larmet kom, och då ringde chefen och sa till mig att sticka i väg och hjälpa till. Men då hade jag inga skyddskläder, så när jag kom dit jag höll mig i bakgrunden, var lite hantlangare och såg till så att pumpen fungerade, säger Olof Hill.

Med hjälp av vattensprutan i Dafgårdsbilen kunde branden hållas nere till dess att räddningstjänsten kom fram.

– Hade vi inte varit där så hade den garagelängan försvunnit.

Hur var pulsen då?

– Den var hög på han som var först på plats! Det vet jag. Det var den första stora händelsen.

Hur känns det när ni fått vara med och bidra på det sättet?

– Det är kul när man känner att man gör nytta. I början kanske folk tyckte: vad ska de kunna göra? Men vi har bra förutsättningar i bilen.