De kokar sylt för en bättre värld

Nr 7-8/2018

Anneli Palm har tagit paus från syltkokningen för att med traktor hämta upp en pall med sylt för vidare transport. Foto: Johan Eklund

Ängar, grönsaksfält och betesmarker omger Torfolk Gård i Värmland. Här har de bedrivit ekologiska odlingar i drygt 40 år. Länge har de även producerat ekologisk sylt, marmelad och gelé i en egen liten fabrik.

Torfolk Gård, som ligger i Östra Skymnäs invid Klarälven, ger ett idylliskt intryck, inte minst sommartid när fågelkvitter och lummig grönska dominerar. Det här är så långt från storstaden man kan komma. Att klungan av hus rymmer en syltfabrik är ganska otippat, men den är inrymd i nedervåningen i ett av de nybyggda husen.
Förr skiftade de mellan saft- och syltproduktion, men det är inte möjligt längre. Efterfrågan är för stor. Därför är saften utlagd på legotillverkning och numera är det endast sylt, marmelad och gelé som görs i den lilla fabriken.
Den här soliga sommardagen är det hjortronsylt som Anneli Palm och Erika Zetterman producerar. De turas om med att koka sylten och att köra linjen med glasburkar där sylten fylls på automatiskt. Allt säljs under det egna varumärket Torfolk Gård.
– Folk som kommer hit tror inte att det är sant med denna produktion mitt ute i skogen. De tycker att det är roligt att få se. De tror att vår försäljning är i liten skala men vi säljer rätt mycket faktiskt, säger Anneli Palm som varit anställd sedan 1999.

Hjortronen som blir till sylt plockades i Norrland förra året och är frysta. Torfolk köper i stort sett alla bär av Olle Svensson Partiaffär i Olofström. Det händer även att de använder egna jordgubbar och rabarber som de odlar i mängder. Det viktiga är att råvaran är ekologisk och godkänd och kontrollerad av Krav, en ekonomisk förening som Torfolk Gård varit med om att starta.
Det är inte alltid svenska bär i deras produkter, framför allt råder det brist på ekologiska hallon och björnbär. Därför kommer dessa från trakterna kring Srebrenica i Bosnien, de rensas och packas av ett dotterföretag till deras grossist, en satsning som Torfolk varit inblandade i för att skapa arbetstillfällen efter kriget.
– Det är inte ovanligt att vi får frågor om varför bären är från Bosnien. När vi berättar varför och att vi stödjer dem i Bosnien får vi ofta positiva reaktioner, berättar Anneli Palm.

Från början gjordes det mesta på fabriken manuellt men allt eftersom volymerna har ökat har tekniken blivit allt mer avancerad.
– Vi har byggt om och fått många nya maskiner. Annars hade det inte varit möjligt att klara jobbet på två personer, säger Anneli Palm medan hon öser i frysta hjortron från 15-kiloshinkar ner i det stora rostfria kärlet.
Det är hon som ansvarar för syltkokningen denna dag: tre jättestora kok och ett litet hink-kok på femkiloshinkar till restauranger.
– Hjortronen kokas tillsammans med socker och vatten, inget annat. Varje omgång tar 30–45 minuter att koka för att sockret ska smälta ordentligt.
Även om en stor del av produktionen är automatiserad så lyfter hon ganska mycket per dag.
– När vi kör lingonsylt kan det bli upp­emot två ton per dag om man räknar allt som vi lyfter. Då känns det i kroppen när jag kommer hem.
De börjar varje dag klockan sex och slutar klockan halv tre.
– Det är skönt att sluta tidigt, säger Anneli Palm som bor ett stenkast från sin arbetsplats.
I hagen intill huset har hon två hästar. Det är hennes stora fritidsintresse, har varit det ända sedan hon var liten.

Hon är inte ensam om att bo nära. Erika Zetterman, som kör glasburkslinjen denna dag, bor också i närheten, i byn Västra Skymnäs på andra sidan älven, med man och två små barn. Familjen har höns och en liten odling för husbehov.
Hon berättar att hon trivs väldigt bra på Torfolk Gård där hon jobbat till och från i många år. Nyligen blev hon också tillsvidareanställd vilket lett till att hon sagt upp sig från sitt fasta jobb på Munkfors Sawmill support där hon arbetat med att reparera sågklingor.
– Jag har alltid kommit tillbaka till Torfolk. Men det har hänt mycket sedan jag jobbade här första gången. Då var det mycket manuellt arbete, nu sköter linjen sig själv. Det enda jag behöver göra är att fylla på med glasburkar. Men det bullrar rejält så det gäller att ha hörlurar. Jag brukar lyssna på musik i dem.

Tidigare jobbade hennes barndomskamrat Maja Westlund i produktion. De är uppväxta tillsammans och bor i samma by. Men i och med att Maja väntar barn så kan hon inte jobba ute i fabriken.
Alla de som jobbar på Torfolk gård är nämligen medlemmar i Livs och får regelbundet besök av regionalt förtroendevalda. Det var vid ett sådant besök de fick information om de nya forskningsrönen att högt buller kan vara skadligt för foster och att en bullermätning borde göras.
– Det gjorde vi och det visade sig att bullernivån var för hög för mig som var gravid. Därför jobbar jag idag med försäljning och administration, förklarar Maja Westlund som är i färd med att göra i ordning presentlådor i en intilliggande byggnad.
Hon konstaterar att hon fungerar lite som allt-i-allo just nu.
– Det är skönt, jag gillar inte att sitta framför datorn hela dagarna.
Hon är glad över att Erika Zetterman fått fast jobb på Torfolk Gård. De har känt varandra sedan de var små och har följts åt, gått i grundskola och gymnasium tillsammans och även jobbat tillsammans till och från på Torfolk. De har också flyttat runt och haft olika jobb för att återvända till byn där de växt upp.
– Det var något som vi sa redan som barn, att vi skulle jobba på Torfolk när vi blev stora och att vi så småningom skulle ta över. Och nu är vi här båda två, det är lite coolt, säger Maja Westlund.
Själv utbildade hon sig till hästfysioterapeut, det vill säga hästmassör. Hon hade till och med ett företag vid sidan om men lade det på hyllan när hon fick sitt första barn och nu väntar hon sitt andra barn. Samtidigt håller hon och hennes man på att ta över hennes föräldrars jordbruk i byn där de bor, hon kallar dem lite skämtsamt för månskensbönder. Det handlar om ekologisk grönsaksodling och ett 20-tal köttdjur som de föder upp ekologiskt.

Planen är att kombinera jordbruket med jobbet på Torfolk. Det har hennes mamma Margareta Westlund gjort sedan 1991. Hon var den som först anställdes och är i dag den som jobbat längst. Men numera jobbar hon varken på syltfabriken eller ute med grönsaksodlingarna.
– Jag är på kontoret och tar emot order och planerar produktionen, berättar hon.
Är det någon som har perspektiv på utvecklingen så är det Margareta Westlund.
– Förändringen som vi genomgått har verkligen varit revolutionerande. Det är också en viss charm att vi alla varit delaktiga i den.
Hon tycker att det är viktigt att föra den ekologiska odlingstraditionen vidare.
– Har man inte det tänket när man kommer hit så får man det. Det känner jag, säger Margareta Westlund.
Att leva i harmoni med naturen är något som hon värderar högt.
– Jag märker också att mina barnbarn har en helt annan känsla för grönsaker, att de uppskattar att se var grönsakerna växer och kunna dra upp dem ur landet.

Relaterade artiklar