”Det finns beredskap för konflikt när det gäller”

Nr 9/2019

Illustration: Anna-Lena Lindqvist

– Hos oss är det nog lönerna som är det viktigaste. Alla vill ju få mer betalt säger Ing-Marie Cassler, klubbordförande på Orkla Foods Sverige i Kungshamn, där man bland annat gör kaviar, sill och fiskbullar.
På fabriken som är vackert belägen vid havet jobbar cirka 250 personer. Det är klassiska och folkkära varumärken som Abba, Kalles kaviar, Grebbestads, Svennes och Ejderns som tillverkas.
Klubben har inte skrivit någon egen avtalsmotion, berättar Ing-Marie Cassler, som förutom sitt klubbuppdrag också sitter med i förbundets avtalsdelegation för Livsmedelsavtalet som är den rådgivande grupp som Livs förhandlare använder sig av när olika bud, nivåer och lösningar övervägs.
Det stora avtalet, gröna boken, för livsmedelsindustrin omfattar en mängd delbranscher och tilläggs-
avtal. De stora är bageri, konserv, slakt- och chark, bryggeri och mejeri och det är från dessa som avtalsdelegationens medlemmar kommer. Det är 24 personer varav 16 är valda från arbetsplatserna och åtta lokalombudsmän.
För Orkla-fabriken i Kungshamn är det Livsmedelsavtalet med tilläggsavtalet för konserv som gäller.
– Våra löner ligger ovanför det centrala avtalet, men inte mycket och något lokalt lönesystem har vi inte utan vi är helt beroende av den centralt framförhandlade potten, säger hon.
En gång i tiden fanns ett lokalt löne-system, men det sades upp eftersom det blev för komplicerat och inte längre gick att hålla ihop. Något nytt har man inte lyckats sy ihop. Det som finns är ett fördelningssystem av potten.
I den senaste avtalsrörelsen 2017 kom parterna överens om att en stupstock skulle gälla om man lokalt inte kom överens om hur potten skulle fördelas. 50 procent skulle vara ett generellt utlägg lika för alla.
– Jag vill ha en större generell del. Garantidelen borde vara mycket större så att alla garanteras en löneökning, säger hon.
Vid förra avtalsrörelsen enades LO-förbunden, inklusive Livs, om att lyfta lägstalönerna. Det tycker hon att man ska fortsätta med.

• Finns det ett stort engagemang bland medlemmarna?
– Nej, inte än. Det kan man inte säga, men det kommer säkert att öka när kraven förs fram. Jag vet att det finns en konfliktberedskap när det verkligen gäller.
Hon uppskattar att lönerna för operatörerna i fabriken i genomsnitt ligger på drygt 27 000 kronor i månaden.

En annan stor delbransch är mejeri. På Kvibille mejeri i Halland, ägt av Arla Foods, gör medlemmarna ostar, bland annat den välkända cheddarn och ädelosten.
Theresa Malé, som är klubbord-
förande, tycker att det behövs en bättre reglering av de tidsbegränsade anställningarna i Livsmedelsavtalet.
– Vi är alla beroende av en trygghet. Regeln är att anställningen ska gälla tills vidare. Det borde inte vara möjligt för arbetsgivare att stapla visstid och vikariat. Avtalet får inte ge sämre skydd än lagen.
Konfliktberedskapen bland medlemmarna tror hon är god.
– Det visar de blockader som Livs tvingats utlysa för att teckna kollektivavtal på oorganiserade arbetsplatser. Då har det funnits en stor kampberedskap. Dessutom är våra löner låga.
Hon uppskattar att genomsnitts-
lönen på mejeriet ligger på 25 500 kronor i månaden, om man inte räknar in ob-tilläggen.

En som är lite mer bekymrad över engagemanget är Dennis Andersson, klubbordförande på Fazers bageri i Umeå.
– Våra egna diskussioner på jobbet inför avtalsrörelsen är obefintliga, säger han.
En fråga som han vet att medlemmarna skulle vilja ha mer kraft och fokus på är storleken på ansvarstillägget på fabriken som har stått stilla sedan 2004, men det är ju inte en fråga för den centrala avtalsrörelsen utan den måste regleras i ett lokalt lönesystem, men något sådant finns inte. Det finns bara ett lokalt fördelningssystem.
– För oss är storleken på det generella utlägget av potten en icke-fråga. Hos oss läggs löneökningen ut lika för alla.
Någon avtalsmotion har klubben inte skickat in.

På Carlsbergs bryggeri i Falkenberg är situationen den motsatta. Klubben har skickat in tio avtalsmotioner. De skrev till och med en elfte som inte kom med för att den anlände en dag för sent.
Christoffer Westman, klubbordförande på Carlsberg, vill se mer av självständigt tänkande hos den stora avtalsdelegationen.
– Våra förväntningar är att delegationen inte blir toppstyrd utan verkligen tar till sig avtalsmotionerna. Från början måste den göra klart att den inte är en samling marionettdockor, säger han och tillägger:
– Jag menar naturligtvis inte att så är fallet i Livs, men toppstyre är ett stort problem för många organisationer. Det är förmodligen det största hindret för engagemang, oavsett om det är inom idrotten, politiken eller facket. Vi förväntar oss att de motioner som vi lämnat in behandlas med respekt och noggrannhet.
Klubbens avtalsmotioner handlar om många saker, bland annat storleken på garantidelen i lönepotten, vem som har rätt till helglön, arbetstidens förläggning vid lokal tvist, utökad permissionsrätt (till exempel byta dag för firande av 50-årsdag), förbättrad återanställningsrätt och stärkt tillsvidareanställning, uppgradering av bilaga G som rör kompetens och utbildning.
Den elfte motionen som inte kom med handlade om gränsdragningen för kollektivjobb och tjänstemannajobb.
– Vi ser att gränsen mer och mer suddas ut och att det i många fall leder till att enskilda personer får jobba för två.

En som är ny i avtalsdelegationen är Andreas Papamoshos, klubbordförande på Fazers bageri i Lund. Vid tidigare avtalsrörelser har han själv skickat in avtalsmotioner från sin klubb och självfallet, säger han, kommer han att ta sitt uppdrag i delegationen på största allvar. Han kommer att behandla varje motion med respekt och noggrannhet.
– Jag kommer att säga vad jag tycker och tänker och argumentera så mycket jag kan för de åsikter jag har. Man måste komma ihåg att i en avtalsrörelse finns också en motpart, arbetsgivarna, som har en egen agenda som trycker på för att få igenom den.
Han är personligen oroad över arbetsgivare som tycker att de 40 utbildningstimmarna i arbetsmiljö som finns i avtalets bilaga B är kostsamma och betungande.
– Här får det inte ske någon försämring. Vårt avtal på detta område är riktigt bra och det får vi inte backa en millimeter från.

Andra synpunkter som kommer fram vid rundringningen är att rätten till en heltidsanställning borde försvaras. Det säger Göran Albrektsson, klubbordförande på HK Scan Norr i Halmstad.
Dennis Olofsson, klubbordförande på KLS Ugglarps i Hörby, skulle vilja se en utbyggnad av arbetstidskontot som idag ger upp till 47,5 timmars ledighet och som finns inskriven i bilaga C.
– Mer ledighet är något som engagerar många, men vi skrev aldrig någon avtalsmotion om det.
Gunnar Brulin

Relaterade artiklar