Ekologisk odling i miljonstaden

Nr 7-8/2011

Jordlösa arbetare skördar giftfritt vid landningsbanan med hjälp av forskare och IUL.

Man ser det inte från stora väg­en eftersom en mur skymmer och porten är stängd. Men där innanför odlar flera hundra jordlösa arbetare ekologiska grönsaker. Det sker på inflyg­nings­rutten till Cotonous flygplats i Benin i Västafrika.

Att från den dammiga vägen vandra in i denna värld är en befrielse, det är som att träda in i Bibelns lustgård. Vi har sällskap med det ekologiska hälsoprojektets grundare, professor Benjamin Fayomi, som hälsar på människorna och pekar ut vad det är som växer.
– Det här är basilika, säger han och plockar några blad som vi också får smaka på.
De odlar också potatis, tomater, morötter, kassava och mycket annat som vi inte kan namnet på.
Han går långsamt med en kvist i handen och njuter av den frodiga växtligheten. Som professor i yrkesmedicin vid Cotonous universitet är han en del av den medicinska vetenskapen. Som han ser det behöver denna vetenskap uppmärksamma hur folk lever och vad de gör. Man måste se ekosystemet och människans roll i det. Man måste se sambandet mellan miljö och hälsa.
Ett av de avgörande problemen som vi står inför är den klimatförändring som människan själv orsakat och som påverkar hela världen, men framförallt de fattigaste i utvecklingsländerna. För att klara denna utmaning behöver vi utveckla våra kunskaper om ett hållbart samhälle.

Jorden har undersökts
Med regelbundna intervaller kommer de stora tunga planen in på låg höjd, skär genom luften för att ganska snart landa på landningsbanan.
– Vi har undersökt om det finns några rester från flygbränsle i marken, men det gör det inte. Det är helt säkert, säger Benjamin Fayomi.
I projektet har både grönsaksodlare och forskare från universitetet ingått. De har olika bakgrund och kunskaper, men deltar på samma villkor. Odlarna är experter på sina egna liv och forskarna på sina ämnen. De har forskat i ekonomi, sociologi, medicin, kemi och folkhälsa. Totalt har det varit tio forskare och tre odlare.
Vi går genom den rika grönskan för att träffa två av de forskande odlarna som sitter på var sin bänk i skuggan under ett stort träd. Det är Benoit Amoussou, en ung man, och Adrienne Sessou, en medel­ålders kvinna. Den tredje i odlaren, en äldre man, kunde inte komma hit idag och träffa oss på grund av dödsfall i familjen.
Vi sätter oss ner och pratar med hjälp av en tolk.
• Vad har projektet betytt för er?
– Vårt blod och vår urin har analyserats. På så sätt har man tagit reda på vilka sjukdomar som vi lider av och vad som kan göras åt detta för att vi ska bli friska, berättar Adrienne Sessou.
Den unge mannen, Benoit Amoussou, säger att de har lärt sig nya metoder för att få fram godare och näringsrikare grönsaker.
Odlingarna under inflygningsrutten kallas ”le site de Houéyiho”. Det var holländare som först började bruka marken, det var 1972. Adrienne Sessous pappa kom hit tidigt. Han odlade kassava här. Benoit i sin tur är uppfödd här. Båda bor de i närheten.
• Vad säger ni om att vara forskare?
– Vi har fått lära oss mycket om hur man odlar på ett bättre sätt, svarar Adrienne.
• Men ni kunde mycket själva också?
– Ja, svarar hon och ler brett.
De säger båda att en av de största fördelarna med att vara med i projektet har varit möjligheten att förbättra den egna hälsan, något som har kommit alla odlarna till del. Ett uppseendeväckande resultat var att odlarna led av järnbrist trots att de odlade grödor rika på vitaminer.

God jord men dåligt vatten
Utifrån det kroppsliga tillståndet analyserades också jordmånen och vattnet. Jorden var av god kvalitet men vattnet var förorenat då det bland annat saknades toaletter, vilket blev en prioriterad sak att åtgärda.
Genom att separera urinen och kompostera mänsklig avföring har de tillgång till egenproducerad gödsel. Grönsakerna som de odlar äter de själva, men säljer också en del av skörden för att tjäna pengar.
• Var säljer ni grönsakerna?
– Det kommer uppköpare hit som sedan säljer våra grönsaker på marknaden inne i staden, säger Benoit.
• Får ni ett rättvist pris?
– Det vet vi inte. Vi har inga andra möjligheter att sälja på. Ibland blir priset bra,
ibland dåligt, svarar han.
• Vad gör ni med förtjänsten?
– Vi använder en del till att köpa utsäde, en del går till oss själva, säger han.
När de inledde projektet 2006 så skedde all bevattning med hjälp av vattenkannor. Idag använder de sprinklers.
Adrianne Sessou berättar att ett stort problem är översvämningarna. Det räcker med ett litet regn och det blir översvämning och den tar med sig den fina matjorden.
Hon klagar på regnperioden som börjar allt tidigare. Det är en förändring som ägt rum under tio år. Översvämningarna har blivit värre. Vi blir själva vittnen till detta. Här och var finns odlingar som blivit förstörda, som står under vatten. Ändå besöker vi Benin i slutet av februari, som ska vara den varmaste perioden på året.

Förbjudet att bygga hus
Marken, som ligger i nära anslutning till landningsbanan, tillhör luftfartsmyndigheten. Av flygsäkerhetsskäl är det inte tillåtet att bygga hus på denna mark. Odlarna har en egen förvaltningskommitté som fördelar marken. Varje familj tilldelas en bit jord utifrån antalet medlemmar i familjen. Märken visar var den egna odlingen tar slut och grannens tar vid.
Benjamin Fayomi berättar att odlarna som ingått i forskargruppen valts ut i samråd med brukarna på området. För att de skulle vara representativa har de olika ålder, kön och bakgrund. Under hela tiden som projektet pågått, cirka tre år, har man hållit stormöten på området dit alla odlare bjudits in.
Fayomi säger att ett av de största problemen har varit vattnet som spreds på grönsakerna. Odlarna urinerade i det.
– Vi förklarade hur viktigt det var att man använde toaletter.

Vattnet blev rent
Problemet var bara att det inte fanns pengar till toaletter. Det löste sig genom att man sökte ekonomiskt stöd från olika håll, bland annat från det globala facket, IUL. Odlarna bidrog också själva med pengar.
– Det här var ett viktigt steg i vårt projekt. Analysen visade att det fanns bakteriella infektioner i området men nu är det verkligen rent. Odlarna var i högsta grad delaktiga.
Benjamin Fayomi berättar att kvalitén på jorden, grönsakerna och vattnet avsevärt förbättrats. De har tagit jorden till Frankrike för analys. Den var av bra kvalitet och det var också god kvalitet på komposten.
• Hur många odlare finns på området?
– Det finns 253 odlare på hela området. Det är cirka 100 odlare som varit verkligt involverade i projektet. Efter att projektpengarna tagit slut har vi fortsatt att ha kontakt, berättar Benjamin Fayomi som vill att projektet ska ta ny fart och växa i omfattning.
Det finns stadsodlingar i flera av de fransktalande grannländerna. Han hoppas att det ska kunna bli en gräns­överskridande rörelse.
Ministeriet vill också att kunskaperna sprids men det finns inga pengar. Problemet är som han ser det just nu att nå ut med information till alla berörda: forskare, praktiker, odlare med flera.
Projektets slogan är: ”Producera hälsosamt och äta hälsosamt”. Det är något som han betonar gång på gång. Inga bekämpningsmedel, bara naturliga gödningsmedel.
– Att nå ut med kunskap om hälsa och miljö till fler människor är viktigt, inte bara för att sälja matvaror, utan för att förändra människors sätt att tänka på maten och miljön. Att de själva är en del av ekosystemet.
Gunnar Brulin
Malin Klingzell-Brulin