Framtidstro i högteknologisk fabrik

Nr 2/2020

Tobias Lindahl och Nicke Hübner i kontrollrummet där de har koll på råkaffet från det tas emot till det går ner i packmaskinen. Foto: Per-Erik Jäderberg

Jacob Douwe Egberts kaffefabrik är en av få livsmedelsindustrier som finns kvar i Gävle. De anställda känner sig trygga och tror på framtiden. Många är medlemmar i Livs, men fler aktiva efterlyses.
Doften av kaffe har länge förknippats med Gävle. Så ligger också Gevaliafabriken, som den kallas i folkmun, centralt i stan. Mycket har hänt på senare tid. Förutom att ägarna har växlat så har produktionen blivit allt mer automatiserad och antalet anställda allt färre.
Fredrik Östlund, Livs klubbordförande, minns hur det var när han började på fabriken 1994.
– Då var vi cirka 400 anställda. Idag är vi ett 70-tal.
I alla år har han jobbat med mottagning av råkaffe i en separat tegelbyggnad intill den stora fabriken. På sitt kontor har han via skärmar koll på att allt flyter som det ska. Även hans arbete har förändrats. Från början kom råkaffet i jutesäckar via järnväg vilket innebar mycket slit. Idag är det båt som gäller och containrar med råkaffe i bulksäck som är lättare att hantera.
När jag besöker fabriken i mitten av januari har knappt tre veckor gått sedan Livs och Livsmedelsföretagen växlade krav i avtalsrörelsen. Fredrik Östlund, som sitter i avtalsdelegationen för kaffe & kryddor, tillhör de som är insatta och tänker informera medlemmarna om kraven så fort tillfälle ges.
– Avtalsrörelsen har det hittills talats ganska lite om här. Pratas det om något så är det löner och hur kraven ser ut, berättar han.

På Gevalia har fördelningen av potten varit en stridsfråga som ledde till att Livs stämde företaget till Arbetsdomstolen 2008 för att arbetsgivaren inte ville lämna ut de oorganiserades löner. Efter ägarbytet är det en ickefråga, berättar Fredrik Östlund. De senaste åren har potten fördelats generellt, det vill säga alla har fått lika stor lönehöjning. Han tycker att det varit bra då de saknar ett fungerande lönesystem.
– Vi skulle behöva ta fram ett nytt lönesystem. Men det är inte lätt och inget man gör på en kafferast. Det gäller att få till ett system som upplevs som rättvist och det kommer att ta tid och den har vi inte i dagsläget då vi bara är tre i styrelsen.
Det är annars mycket positivt som händer. Det går allt bättre efter de tuffa år som följde efter att Gevaliafabriken förlorade den nordamerikanska marknaden i samband med ägarbytet 2014.
– Tittar man på orderingångarna så ser det jättebra ut nu, säger Fredrik Östlund.
Hela ledningsgruppen har också bytts ut och det är många nya ansikten. Bland annat har de fått en ny fabrikschef, se separat artikel.
– Med ny ledningsgrupp blir det lite nytänkande och det behövs. Nu har vi gått i samma spår rätt många år. Det går till en viss gräns innan man måste ha in nytt folk och nytt tänk, säger Fredrik Östlund.

Men trots att framtiden ser ljus ut är han ändå bekymrad. Han får inte tiden att räcka till då han är den ende av de tre i klubbstyrelsen som jobbar dagtid. De andra två jobbar fyrskift i rosteriet och det är en hel del pusslande för att få till styrelsemöten och medlemsmöten. Det som är viktigast för honom, vid sidan av avtalsrörelsen, är därför att få fler att ta på sig uppdrag.
– Det är ohållbart i längden som vi har det nu. Jag drar ett ganska så stort lass och har svårt att hinna med. Vi skulle behöva vara minst två till i styrelsen för annars kommer jag inte att orka.
Det är inte så konstigt. Fredrik Östlund arbetar extra som ordningsvakt på helger och kvällar, det har han gjort i 20 år, och förklarar att han gör det för att det är roligt. Dessutom är han delägare i en proteinbutik som säljer kosttillskott på webben.
– Ju fler vi är som engagerar oss desto starkare blir vi. Dessutom vore det skönt att kunna lägga över mer ansvar på andra än att försöka göra allt själv.
De har en ganska så bra organisationsgrad, cirka 80 procent är med i facket, så det är inte där skon klämmer.
– Jag har försökt att få fler att engagera sig men inte lyckats trots att det finns många som är jätteduktiga. Men de flesta arbetar skift och organisationen är väldigt slimmad. Det finns ingen som täcker upp om någon är borta vilket försvårar det hela.

En av de tre som sitter i klubbstyrelsen är Nicke Hübner. Han har ett långt förflutet inom branschen. Han började 1984, direkt efter gymnasiet 19 år gammal, på kooperationens kafferosteri i Nacka, som gick under namnet Cirkelkaffe.
I början av sitt yrkesliv arbetade även Nicke Hübner med råkaffemottagning.
– Tyvärr blev jag allergisk mot råkaffedammet, det är många som reagerar på det. Efter att jag gjort militärtjänstgöring fick jag byta arbetsuppgifter. Jag fick jobb som truckförare på fabriken.
Han har länge varit fackligt aktiv.
– Jag hade bara varit anställd i tre år på Cirkelkaffe när jag blev tillfrågad om jag ville bli ordförande.
När fabriken lades ner 1995 var det Nicke Hübner som förhandlade om nedläggningen. I ett halvår jobbade han på Ica:s färskvarulager på Slakthusområdet i Stockholm innan han fick jobb på Gevaliafabriken.
Länge jobbade han vid packlinjerna men numera arbetar han fyrskift i kontrollrummet som brukar kallas för fabrikens hjärta. Här har de koll på råkaffet från att det tas emot tills det går ner i packmaskinen. De är två som arbetar här, en sköter rostning och en sköter malning.
– I och med pensionsavgångar så har man flyttat på folk och frågat om man vill byta arbetsuppgifter och lära sig nya jobb. Det är drygt fyra år sedan jag gick över hit och fick lära mig jobbet. Det tog ett tag att lära sig alla system här inne.
Nu är han fullärd och lär själv upp andra, som Tobias Lindahl som är elektriker och som tidigare jobbat med underhåll på fabriken. Han har även jobbat inom bryggeri-branschen, både på Kopparbergs bryggeri och på Spendrups.
– Att jag flyttat till Gävle beror på att min tjej kommer härifrån. Jag har även släkt i Gävle och så är jag ett stort fans av Brynäs hockeylag.
Han har haft stor nytta av sina kunskaper från bryggerinäringen.
– Processen är snarlik även om det är andra maskiner och andra principer.
Han har hela tiden varit medlem i Livs men har inte varit fackligt aktiv.
Nicke Hübner, som lär upp Tobias, har många strängar på sin lyra. Förutom att han sitter i klubbstyrelsen så är han även huvudskyddsombud och konstaterar att skyddsarbetet fungerar bra.
Totalt är de sex skyddsombud, ett ombud på varje avdelning och varje skift. Däremot har inte arbetsmiljökommittén fungerat så bra men det hoppas han nu det ska bli ändring på i och med att de fått en ny ledning.

Christine Doolan är ett av sex skyddsombud. Hon jobbar vid en av packlinjerna och har haft uppdraget länge, i över 20 år.
– Det är ett viktigt uppdrag. Det behövs skyddsombud. Vi ser saker och vi skriver tillbudsanmälningar. Men nu är det ett tag sedan jag skrev någon för jag har precis kommit tillbaka från en månads semester i Sri Lanka.
Just nu har hon koll på produktionen av Karat, ett kaffe i mjuka paket som går på export till Danmark. Denna produktion har varit omskriven i Mål & Medel. Arbetarna på fabriken i Gävle sa ja till säsongsanpassad arbetstid för att få produktionen när beslutet om att lägga ner kafferosteriet utanför Köpenhamn fattades 2004.
Christine Doolan har arbetat i 30 år på fabriken. Hon konstaterar att de blivit färre vid linjerna vilket har fört med sig att arbetet blivit stressigare men det har hon i princip inget emot då hon tycker om att ha mycket att göra.
Hon ägnar mycket av sin fritid åt styrketräning. Förr fanns ett gym på fabriken men istället får de nu ett friskvårdsbidrag på 2 000 kronor om året som hon använder för att träna på gym.
– Jag tycker att det är skönt att träna. Jag mår bättre av det.
Hon arbetar fyrskift och på samma skift som sin sambo, Roger Fransson, som är samordnare.
– Jag var byggnadsarbetare innan jag började jobba här, berättar han.
Det var tack vare Christine som han bytte bransch.
– Det var hon som tipsade om jobbet när det var lågsäsong i byggbranschen.
Han trivdes och har nu jobbat 25 år på fabriken. Han berättar att de båda suttit en tid i klubbstyrelsen men hade svårt att få det att funka med skiftarbetet och därför valt att hoppa av.
Inte långt ifrån, vid en annan packlinje, är Pia Ingelsson upptagen med att reda ut ett problem som uppstått med tejpen på de hårda Gevalia-paketen. Hon har arbetat på fabriken sedan 1981.
Ett tag var även hon skyddsombud vilket hon tyckte var ett intressant uppdrag. Hon är själv tacksam för den hjälp hon fick i samband med att hon gick sjukskriven i 3,5 år på grund av en skada i ryggen. Hon har fått en platta inopererad men sedan ett år är hon tillbaka på heltid, vilket också var hennes målsättning. Hon fyller 60 år i år och räknar med att jobba ett tag till.
– Jag trodde inte att jag skulle få komma tillbaka efter så lång sjukskrivning. Jag väldigt glad över att jag fick göra det.

Innan kaffepaketen lämnar fabriken passerar de lagret. Här arbetar Mats Eriksson som plockare sedan tolv år tillbaka. Han berättar att här finns många sorter att hålla reda på, populärast just nu är kapslarna med kaffe som kommer utifrån.
– När jag plockar försöker jag ha de tyngsta produkterna nederst och de lättare överst. Det blir ganska många ton som jag lyfter per dag.
Han brukar gå på medlemsmötena men har inte haft något uppdrag. Förutom hälsan är lönen en fråga som engagerar honom.
– Jag jobbar dagtid och har inte några OB-tillägg. Det gör att min lön är ganska låg, den är avtalsenlig. Varje krona i löneökning är då välkommet.

Relaterade artiklar