Här görs färdigmat åt hela världen

Nr 9/2020

Eveline Pettersson, samordnare, och Caroline Haurinen, skyddsombud, arbetar tillsammans i bageriet på DelMat i Hällefors. Foto: Malin Klingzell-Brulin

– Anledningen till att vi blev skyddsombud var väl att vi ville påverka vad som händer och ha någonting att säga till om, förklarar Caroline Haurinen och Joel Carlsson på DelMat i Hällefors.

Fabriken de arbetar på ligger i ett litet industriområde inbäddad i skogen vid infarten till Hällefors i Bergslagen. Här gör de färdigmat som pizzor, filodeg och pajer. De gör framför allt fryst pizza som går till butikskedjor över hela Europa och även andra världsdelar.
Både Caroline Haurinen och Joel Carlsson är lite stolta över det, att den pizza som de varit om att göra äts av människor på så många platser.
Men det var lite skakigt i början av pandemin när flera av DelMats kunder minskade sin försäljning och efterfrågan försvann över en natt. Det ledde till att de blev korttidspermitterade ett par dagar i veckan men i mitten av maj började det vända upp igen och de har nu fullt upp att göra.
– Vi fick till och med arbeta övertid innan semestrarna, berättar Joel.
Någon arbetsplatsklubb finns inte, men alla är med i facket. De är 17 anställda på fabriken som går bra, den växer hela tiden, nya kunder tillkommer och ett samarbete finns med Restauranghögskolan i Grythyttan som bara ligger tio minuter bort med bil.
Någon värvning av nya medlemmar ägnar de sig egentligen inte åt.
– När det kommit in folk och vi vet att de blir kvar så säger vi eller någon annan till dem att de ska gå med i facket. Då har de alltid gjort det. Eller om vi haft något möte då har de frågat själva, förklarar Caroline.

Som skyddsombud håller de koll på riskmomenten i arbetsmiljön och uppmanar arbetskamraterna att skriva tillbudsanmälan om det är hala golv, risk för klämskador och brännskador.
– I fall man är mitt uppe i något kan det vara lätt att glömma, säger Caroline.
Joel berättar att arbetsmiljön blivit mycket bättre sedan han började på fabriken direkt efter gymnasiet.
– Då plockade vi degbottnar för hand och lade på plåt och sedan upp med plåten i stickvagnen. Nu är det en maskin som gör detta arbete.
Han säger samtidigt att det finns mer att göra för att förbättra arbetsmiljön.
– Det är många tunga lyftmoment
som det är svårt att få fram hjälpmedel till.
De trycker på så gott de kan för att automatisera produktionen ytterligare.
– Fler förbättringar är på gång men det handlar om stora kostnader som måste stämmas av, säger Caroline.
De är tillräckligt många på arbetsplatsen för att starta en klubb men det går trögt trots att alla är medlemmar.
– Det är ingen som är intresserad. Möjligheten att starta klubb har lokalombudsmannen tagit upp många gånger, säger Caroline.
– Det är ingen som vill ta tag i det, skjuter Joel in.

Den första skyddsombudsutbildningen, BAM, gick de tillsammans, det var för tre år sedan. Att ha någon med sig som man känner på utbildningen var bra, tycker Caroline, men fortsättningsutbildningen, SAM, gick hon själv.
– Det har blivit så att jag har lite mer koll, det är jag som har kontakt med Livs lokalombudsman om det är något. Och så har jag kontakt med de regionala skyddsombuden, förklarar hon.
Anledningen till att Joel inte har gått SAM-utbildningen är att det inte passat tidsmässigt. I oktober är hans stora fritidsintresse älgjakt.
– Det är årets höjdpunkt, konstaterar han.
Joel är med i två jaktlag som har jakträttigheter bredvid varandra så det är ganska mycket mark att jaga på. Han har en jakthund som bara är ett år, en strävhårig tax, det blir första gången som den är med i höst. Han har sparat två semesterveckor.
Caroline jagar inte, utan hon fiskar.
– När jag träffade min sambo för tre år sedan var fiske hans största intresse, så jag hängde på, sedan har det blivit ganska mycket.
Hon fiskar framför allt i sjöarna runtikring Hällefors, har egen båt, fiskar ofta gädda och gös, gädda mest för det är kul och den släpper hon alltid tillbaka.
– Gösen är god men jag brukar även släppa tillbaka den. Det är ro för själen att vara ute i båten, säger Caroline.
Båda bor i Hällefors och det tar inte lång tid att ta sig till fabriken.
– Jag kom hit efter att jag tagit studenten och blev kvar i två år. Sedan ville jag pröva lite andra saker och sedan kom jag tillbaka och nu har jag varit här i åtta år. Det blir tio år totalt, berättar Joel.
Han jobbar på pizzalinjen blandar såser och lägger på toppningen.
– Även om jobbet kan vara hårt ibland, så har man bra arbetskamrater som väger upp det hela. Vi är en bra grupp.
Caroline började jobba extra 2010 och blev sedan fast anställd 2011 och varit kvar sedan dess. Hon jobbar i bageriet.
– När jag började fick jag prova på att jobba med olika saker, var både i packen och på pizzalinjen och arbetade även i köket. Att jag hamnade i bageriet tror jag beror på att jag var intresserad och har varit där sedan dess.
Hon börjar klockan 5.00 på morgonen och jobbar till 13.45 men bara varannan vecka.
– Jag jobbar varannan vecka i bageriet för att jag har min son den andra veckan och börjar då lite senare och jobbar då på andra avdelningar utifrån det behov som finns.
Det har gått att lösa, förklarar hon, genom att de är flera bagare som byts av.
– Det är lite roligt att när jag började jobba första gången var jag yngst och i dag är jag näst äldst, säger Joel som är 36 år.

På väg in i produktionen träffar vi Mikael Sander, som är kvalitetssamordnare och som varit skyddsombud tidigare. Joel och Caroline är tacksamma över att de kan få hjälp av honom.
Han sitter på kontoret vid ingången och håller på med hygien och tar prover.
– Jag har varit här sedan begynnelsen. Fabriken startade 1995 och jag började 1996.
Han berättar att i lokalerna tillverkade man från början hissdörrar och säkerhetsskåp. Sedan var det boklager längre ner och sedan har kommunen haft lager här. När pizzafabriken startade så hade fabriken mittendelen på huset och nu har de tagit över hela byggnaden.
– Det har varit en enorm utveckling sedan jag började. Då var till exempel allt mjöl på säckar, nu har vi det i silos, säger Mikael Sander och fortsätter:
– Jag började i produktionen. Jag blev kvar ett tag men jag har gått vidare och jobbar nu med kvalitetssäkring och miljöfrågor. Jag har jobbat mig uppåt. På den vägen är det.
Men han är fortfarande medlem i Livs, tycker att det är bra med försäkringar.

När vi kommer in i själva produktion är de färdiga för dagen i bageriet och håller på och städar. Maskinerna bullrar inte längre utan det flödar musik ur en högtalare. Att städa är det sista arbetsmomentet för alla i fabriken innan de kan gå hem.
Lite längre ner i lokalen är de inte klara för dagen än, pizzalinjen är i full gång. På pizzorna ska det läggas tomatsås, toppning och ost och de ska frysas och packas för att sedan skickas iväg.

I en annan del av fabriken förbereder de produktionen av en ny produkt, filodegsrulle med gråärtfärs. Det är en klimatsmart produkt som de vill satsa stort på. När nya kunder strömmar till ska de göra ombyggnader och nyanställningar.
En som varit involverad i produktutvecklingen är Jessica Jensen som mestadels jobbar i köket.
– Jag sa att jag älskar att laga mat när jag anställdes och det ledde till att jag fick vara med i produktutvecklingen. Om man gör det industriellt måste det bli likadant varje gång, det är en skillnad, också smaken förändras.
Hon har jobbat med att ta fram såser, toppningar och fyllningar.
– Vi samarbetar med kunderna. Jag gör ett recept och så skalar vi upp det industriellt. Smaken förändras också när produkten blir fryst, det gör att man måste förstärka kryddningen.

Relaterade artiklar