Indiens största mejeri

Nr 1/2012

På tio år ska fabriken fördubbla sin produktion

– Det är en oas i öknen, säger den entusiastiske pr-chefen och vi är beredda att hålla med. Utsikten från spraytornet är överväldig­ande. Långt där nere syns mjölk­bilar på väg in till mottagningen från det torra stäpplandskapet. Banas mejeri­kooperativ är störst i Indien.

Mejeriet ligger utanför staden Palanpur i norra Gujarat i västra Indien. Det är en jättelik anläggning som är väl synlig men ändå inte är helt lätt att hitta fram till och absolut inte helt lätt att bli insläppt i. På grund av närheten till den pakistanska gränsen är den omgärdad av grindar och säkerhetsvakter.
Vi hänvisas till ett besöks­hus på området, där pr-chefen Hemendra Joshi tar emot oss. Han har gjort en egen film om mejeriet. Det är rena Bolly­wood, han har själv skri­vit ledsången.
Han berättar om Banas historia och allt gott som kooperativet gör för bönderna i byarna och hur effektiv produktionen är, hur mycket som investeras varje år och om den senaste tekniken.
Att han ger en tillrättalagd pr-version är uppenbart, men det är ändå viktigt att han kan berätta just detta. Att han kan skryta över hur effektivt Banas är. Att mejeriet både kan ta ett socialt ansvar för bönderna och vara minst lika effektivt som de privata och transnationella mejeriföretagen.
Efter att den indiska regeringen öppnade för privata företag har den kooperativa modellen blivit ifrågasatt.
I delstaten Uttar Pradesh har modellen fallit samman under trycket från konkurrens och korruption. Kooperativen har inte kunnat samla in mjölk från bönderna som vänt sig till privata upphandlare och mejeriarbetarna har ställts på bar backe utan jobb och försörjning.
Det som hänt i Uttar Pradesh är ett katastrofscenario för arbetarna och mejerifacken. Mot det ska ställas de framgångsrika kooperativen i Gujarat. Det var här som den kooperativa rörelsen startade på 1960-talet och det är här styrkan finns. Fjorton kooperativ har ett gemensamt varumärke, Amul, som säljs över hela landet och ägs av en gemensam samarbetsorganisation. Det är effektiva kooperativ där bönderna utövar stark ägarmakt.

Fördubbla produktionen
Joshi är övertygad om att mejeriet kan uppnå det mål som den indiska regeringen satt upp, nämligen att fördubbla produktionen till 2020. Då beräknas landets befolkning ha ökat till över 1,3 miljarder människor.
Han fullkomligt öser över oss fakta, både historiska uppgifter och dagsaktuella. Han är stolt över vad man lyckats åstadkomma. Det har hänt mycket sedan kooperativet grundades 1966. Då fanns åtta mejerisällskap, nu finns det 1361 sällskap och totalt 297510 medlemmar. De flesta av dagens mejerisällskap har egna fastigheter, mjölkmaskiner och kylningscentra.
Kamraj Chaudhary, som är ingenjör, tar med oss på en rundvandring i mejeriet som inte skiljer sig nämnvärt från en svensk motsvarighet. Och det visar sig också att ingenjören varit på besök i Sverige för att titta på Arla Foods anläggningar. De använder samma maskinleverantör, GEA Process engineering, med huvudkontor i Köpenhamn och dotterbolag över hela världen, varav ett ligger i just Gujarat. Det var detta företag som var huvudentreprenör när Arla Foods byggde sin jättelika mjölkpulverfabrik i Vimmerby. Där har också kooperativets mejeritekniker varit på studiebesök.
Det är GEA som anlitas när Banas ska bygga den nya stora pulverfabriken. Det är samma mejeriteknik som används över hela världen. Packlinjerna kommer från Tetra pack. Alfa Laval finns med på ett hörn, liksom tyska, franska och några indiska firmor. Kylanläggningarna för att samla in mjölken i byarna är exempel på inhemsk teknik som tagits fram för att fungera utifrån lokala förhållanden med många små producenter.
Även om en bonde fortfarande inte har mer än två, tre djur kan man inte påstå att det är frågan om småskalig mjölkproduktion i nästa led, tvärtom. Förädlingen är storskalig och utvecklingen går mot att öka produktiviteten och volymerna, men det är fortfarande stor skillnad mellan den skala som Banas strävar efter och den som de transnationella företagen använder.
Den nya pulverfabriken kommer att bli störst i Indien, men den har en kapacitet som inte motsvarar mer än en tiondel av Arla Foods i Vimmerby.
Detsamma gäller korna. Banas målsättning är att ta fram kor som klarar av indiska förhållanden. Det hela bygger på inhemsk avel och korna kommer inte att nå de danska eller nyzeeländska volymerna som ligger på uppemot 29 liter per dag och ko. Det kommer inte att bli lika extremt.
Banas ska använda sig av en modell som är subventionerad av delstatsregeringen och där man bygger mjölkgårdar för minst 50 kor utanför byarna. Där kan intresserade bönder hyra in sina kor och där ska de få bättre foder och veterinärservice. Det är stor skillnad mot hur det ser ut idag. Men det är en milsvid skillnad mot vad det nyzeeländska mejeriföretaget Fonterra håller på att etablera i Indien. Tillsammans med handelsgödselföretaget Icco har Fonterra bildat ett indiskt bolag, Global Dairy Health. Ledningen har rekryterats från transnationella kemi- och livsmedelsjättar som BASF, Hindustan Unilever och Reliance.
Global Dairy ska bygga mjölk­gårdar för 3000 kor i delstaten Andhra Pradesh. Korna ska skeppas över från Nya Zeeland. Den mest avancerade och arbetskraftsbesparande tekniken ska användas i ett land som är i ett skriande behov av både jobb och försörjningstrygghet.
De transnationella företagens investeringar ska ses mot bakgrund av att Indien både är världens största producent av mjölk och har en växande konsumentmarknad.
Mjölk i form av mjölkpulver är en global handelsvara. Världens första globala internetauktion för mejeriprodukter, Global Dairy Trade, startades av Fonterra för tre år sedan. Konkurrenter har bjudits in för att använda plattformen som gör mjölkbranschen till en del av värdepappersmarknaden för råvaror. Man vill skapa en börs för mjölkpulver på samma sätt som det idag finns en för spannmål.
Det australienska kooperativet Murray Goulburn och Dairy America, som representerar fyra amerikanska kooperativ, har anslutit sig till plattformen. Från och med april 2012 kommer Arla Foods att sälja mjölkpulver på auktionssidan för att nå ut på tillväxt­marknader.

En betydelsefull person
Innan vi lämnar Banas får vi möjlighet att ställa några frågor till Parthi Bhatol, ordförande i mejeriet sedan 20 år tillbaka och också ordförande i Gujaratkooperativens samarbetsorganisation GCMMF. Att det är en betydelsefull person märks. Utanför hans rum väntar en kö av bönder. Vi slår oss ner på stolarna framför hans skrivbord. Utmed väggarna sitter andra bönder som följer vårt samtal med intresse. Det tolkas mellan engelska och hindi.
Han berättar att de har börjat upphandla mjölk från andra delstater, bland annat från Uttar Pradesh där kooperativen fallit samman. Allt för att hjälpa bönderna att få bättre betalt och för att konsumenterna ska få mjölk som uppfyller Amul-märkets krav på kvalitet.
Han tror inte att den här utvidgningen till grannstaterna kommer att leda till krig mellan kooperativen. Han säger också att han även välkomnar konkurrenter som Fonterra-Icco och menar att de redan idag har konkurrens från till exempel Nestlé India som har egen upphandling av mjölk och sju mejerier.
Vi frågar avslutningsvis hur han ser på att så många arbetare är kontraktsanställda, men det är inte något som han vill svara på. Det är helt klart en laddad fråga.