Joakim från mejeriet blir revyartist i Eslöv

Nr 2/2019

Lars-Åke Wilhelmsson hjälper Joakim Wallin med sminket inför kvällens premiär på Medborgarhuset i Eslöv. Foto: Malin Klingzell-Brulin

Runt om i landet spelas just nu lokalrevyer där det gångna året summeras. Bland de mer välkända är Eslövsrevyn i vilken Joakim Wallin, till vardags klubbordförande på Österlenmejeriet, medverkar.
Det är lördag den 12 januari och bara fyra timmar kvar till premiären när vi ses på en lokal restaurang för en sen lunch. Joakim Wallin är lugnet själv. Så är han också ganska så rutinerad, det är sjunde gången som han är med i Eslövsrevyn.
Men han är trött, medger han. Vid sidan av sitt heltidsarbete på mejeriet så har han de senaste två veckorna repeterat varje kväll i Eslöv och inte varit hemma i Hörby förrän vid ettiden på natten. Det har blivit väldigt lite sömn den senaste tiden. Redan i oktober drog arbetet med revyn igång.
– Det var då vi träffades och undersökte vilka i ensemblen som ville vara med denna gång. Vi är ett tajt gäng som har spelat mycket ihop.
Denna gång var de fyra killar och fem tjejer i ensemblen som ville vara med. Det är ett arbete som görs helt ideellt. Alla försörjer sig på andra sätt, men de har gemensamt att de tycker om att sjunga, dansa och spela teater.
– Samtidigt säger vår regissör Sven Holm att vi inte är amatörer utan semiproffs. Vi har hållit på länge och utvecklats över tid.
De är inte ensamma på scen, medverkar gör även fem unga dansare, Sam Klangs revyorkester och scenarbetare. Liksom ensemblen ställer de upp utan ersättning.
Det som blivit Eslövsrevyns signum är just att det är så mycket sång, musik och dans. Det genomsyrar också de många sketcherna som ingår i revyn, i år handlar det om ett 30-tal. Många har de skrivit själva men en del har också köpts in.
– Det börjar med att vi läser de texter som vi tycker ska vara med. Sedan kör vi dem på golvet för att se vad som passar vem.
Joakim Wallin medverkar i år i ett tiotal av sketcherna.
– Det går mycket tid åt att läsa manus. Det kan jag ju inte göra på arbetstid utan det får bli på kvällarna och i samband med att vi repeterar och de dagar jag är ledig.
Ensemblen har också professionella till sin hjälp, förutom regissören så har de tillgång till en sångpedagog och två koreografer.

Eslövsrevyn sätts alltid upp i Medborgarhuset i Eslöv och det är också där de repeterar. Salongen rymmer nästan 400 personer.
– I dag är det utsålt och det är jätteroligt.
Joakim Wallin brukar själv göra reklam för revyn så att det inte bara är vänner och familj i publiken utan även många livsmedelsarbetare som kommer. Han konstaterar samtidigt att det är ganska krävande att fylla en så stor salong de veckor som revyn spelas.
Det är bakgrunden till att de sedan 2013 har med en gästartist. I årets uppsättning är det Lars-Åke Wilhelmsson som är dragplåstret. Mest känd är han som Babsan och för sin tid som dragshowartist i After Dark. Joakim Wallin har bjudit med honom till restaurangen. Det märks att de lärt känna varandra ganska så väl efter att ha repat ihop sedan november.

Att medverka i en lokalrevy är en ny erfarenhet för Lars-Åke Wilhelmsson. Att det blev så var tack vare producenten Bengt Dietrich som sökte upp honom i somras när han medverkade i en fars på Gunnebo slott i Mölndal. Efter att ha hört sig för lite grann så tackade han ja vilket han inte ångrat.
– Det är resorna som varit lite dryga för mig. Jag är skriven i Stockholm, men bor ofta i Furuvik söder om Gävle. Så det har varit mycket flackande för mig, samtidigt har det varit jättekul att repa.
Även han deltar i ett tiotal nummer. I första akten är han sig själv, det vill säga Lars-Åke, men gör även en roll som osynlig pensionär och som Jesus. I andra akten är det Babsan som gäller, det har varit hans alterego i många år, första gången var 1992 i ZTV.
Lars-Åke Wilhelmsson har ännu fler strängar på sin lyra. Han har även ryckt in och sytt scenkläder.
– Jag är skräddarmästare, så jag tänkte att då kan jag hjälpa till i och med att det här är ett amatörsällskap där alla ställer upp och gör saker själva.
Det har lett till att han gjort allt från att korta skjortor till att sy revär på byxor till gigantiska hjälmar och en massa bikinis med vadderade hängtuttar.
– En dam som heter Inger har en garnbutik här i Eslöv. Där finns den enda fungerande symaskinen i stan. Där har jag suttit och häckat från kl 9.30 till de andra slutat jobba.

Vi blir avbrutna av en av gästerna på restaurangen som passar på att önska de båda lycka till med premiären. Revyn är ett välkommet inslag i Eslöv, det kan Lars-Åke Wilhelmsson intyga som fått höra många uppskattande ord när han rört sig på stan.
Joakim Wallin konstaterar att han inte är ett lika känt ansikte, även om han har utmärkt sig genom att vara ganska så lättklädd på scen, så även denna gång.
– Jag har aldrig varit rädd för att stå på scen. Första året jag var med hade jag stringtrosor och var i stort sett naken. Jag bryr mig inte speciellt mycket, jag är inte världens minsta person heller. Jag tycker om att bjuda på mig, jag är sån som person.
Han konstaterar samtidigt att alla bjuder på sig själva i årets revy som han tycker de lyckats väldigt bra med. Mycket har också hänt under det gångna året som varit tacksamt att ha med i en revy. Hit hör tågeländet, grillförbudet, valresultatet och turerna kring Svenska Akademin, för att nämna några exempel.
– Vi är inte den typiska lokalrevyn utan satsar på det som går hem i hela Sverige. Det beror på att det är många som kommer resande hit från andra orter.

Det är dags att bryta upp. Premiären närmar sig. Innan ridån går upp hinner jag med ett kort besök bakom scen. Där råder nu full aktivitet. Smink ska på plats och uppsjungning är ett måste. I logerna hänger kläderna till de många numrena på långa stänger, det är många byten som ska göras.
När klockan närmar sig halv åtta är salongen fullsatt. Självfallet finns Joakim Wallins familj på plats, fru och barn. Det är inte mycket de sett av honom den senaste tiden och med tanke på all tid han lagt ner är förväntningarna högt ställda.

Årets Eslövsrevy blir också en succé. Publiken står upp och applåderar och som extranummer sjunger ensemblen Lill-Babs: Jag vill leva livet. Stämningen är på topp. Revyn får också lysande recensioner i Skånska Dagbladet. Bästa revyn någonsin. Men Joakim är utslagen. Han har åkt på influensa och får ligga nerbäddad några dagar.

Relaterade artiklar