Är det rimligt med 84 tillfälliga anställningar på ett och samma företag innan man får fast jobb? Joakim Carlsson hade det. Han är plockare på Carlsberg i Falkenberg. Började sommarjobba 2007 och fick tillsvidareanställning 2014.

Klockan är kvart i fyra, solen skiner, och det är en fin höstdag i Falkenberg, om än lite blåsig. Vi står på parkeringen utanför Bokens förskola och väntar på Joakim Carlsson som ska komma cyklande från jobbet.

Barnen är på baksidan och leker, Charli och Loui, 3 och 4 år gamla, och Joakim Carlsson ska hämta dem.

Medan han plockar av regnskyddet på cykelkärran berättar han om jobbet, att han trivs väldigt bra, men att han tycker att det är en märklig ordning. Att han och andra tillfälligt anställda skulle hållas på halster, år efter år. Varför är det så?

– Jag fick oftast kontrakt för en eller två veckor. Det var alltid samma skift, så på det sättet kunde jag räkna ut hur jag skulle  jobba och lägga upp mitt vardagliga pussel. Det var inte roligt eller lätt, men det var det jag fick rätta mig efter.

– Det skapade en massa problem. Jag kunde inte få lån på banken för att köpa hus. På banken sa man att det inte gick eftersom jag inte hade fast jobb.

Efter att han hade fått tillsvidareanställning löste det sig. Han fick lånet och nu bor han i huset med barnen som han har vårdnaden om varannan vecka.

Möjligheten att ta ut semester är heller inte given för en visstidare.

– Jag kunde ha fått obetald sommarsemester, men jag tog inte ut det. Det är skillnad mot fast jobb, då har man rätt till fem veckors betald semester.

Och så är det vabbandet med barnen. Små barn är ofta sjuka. Att veta om man har jobb, vilka tider man har jobb och hur länge är basalt för tryggheten i vardagen.  Det är mycket som ska fungera för en ensamstående småbarnsförälder. Efter en dag på förskolan är Charli och Loui trötta. Nu bär det av hemåt för att laga middag.

Tidigare på dagen besökte vi Joakim Carlsson i det stora plocklagret på Carlsberg. Han håller på att lära sig den nya automatplocken.

Han konstaterar att det är mer isolerat, även om man är ett litet team som hjälps åt. Man har en dator och följer flödet. Om det det blir fel börjar roboten att larma. Först försöker han lösa problemet på egen hand, men ibland går det inte. Då ringer han de andra och så hjälps de åt.

– Det är på gott och ont, säger Joakim Carlsson. Den manuella plocken är mer social, men i automatplocken kan jag vara mer i mina egna tankar.

I plocklagret tillsammans med Joakim Carlsson jobbade Christoffer Westman innan han i februari blev klubbordförande på heltid. Han är upprörd över företagets personalpolitik. Varför ha alla dessa visstidsanställda? Alla korta anställningskontrakt? Folk får jobb en dag i taget, en vecka i taget, en månad i taget? Vad sänder det för signal?

– Jag har talat med vår HR-chef och sagt till henne: Tänk om det varit dina egna barn! Vad skulle du säga till dem om de inte fick fast anställning fast de jobbar år efter år?

Otryggheten drabbar många. Som det är idag saknar de visstidsanställda i praktiken anställningsskydd. Det engagerar många, också de fast anställda. Vi går upp till fackklubbens expedition för att tala med Peter Jansson, ledamot i klubbstyrelsen. Han visar ett excellprogram som klubben kan använda för att hålla koll på medlemmarnas anställningstid.

Han skriver vilken anställningsform det är frågan om, vikariat, semester, arbetsanhopning och så vidare, samt hur lång tid den varar. Programmet räknar ut när personen fått förtursrätt till en ledig tjänst.

– Enligt avtalet ska vi få en kopia på kontrakt som ligger på en månad eller mer, men vi får inga kontrakt alls längre. Nu gäller det att medlemmarna själva säger till oss när de jobbar. Då skriver vi in det och kan hålla koll åt dem, säger Peter Jansson.

Han tar fram skärmbilden för Joakim Carlsson och låter programmet räkna samman hur många anställningskontrakt han kom upp i innan han fick fast. Det är 84 stycken! Okej, de första åren 2007 och 2008 var han semestervikarie, och sedan var han borta i Norge. Från och med 2011 jobbade han i stort sett hela året på Carlsberg och ville ha tillsvidareanställning, men det dröjer till 2014 innan han fick det.

– En annan kille är Alexander Jogbratt som vi förhandlade fram en fast tjänst åt. Han fick det för ett år sedan. Se på detta! Han hade 74 anställningskontrakt. Började också som sommarvikare 2007.

Alexander Jogbratt är inte på jobbet denna dag, men i telefon berättar han om endagarskontrakt.

– De ringde på kvällen och så kom man in och jobbade nästa dag.

Han gick med i facket och sökte fast jobb, men det dröjde 2,5 år innan han fick det. Anställningstiden höll han koll på med hjälp av fackklubben, som han tycker gör ett bra jobb, men skrivningen i Livsmedelsavtalet om tidsbegränsad anställning tycker han är dålig.

– Det är klart att om företaget inte är tvunget att anställa en tillsvidare så gör man inte heller det.

•Vad tycker du att facket ska göra? 

– Facket ska kräva tydlighet av arbetsgivaren. Det var jobbigt att aldrig veta om man skulle få fast anställning eller inte. Det var ovissheten som var det värsta. Problemet var att man gick mellan olika anställningsformer.

Den kritiken håller Christoffer Westman med om. Klubben vill ha en skärpning av  avtalet och har lämnat in motioner till avtalsrörelsen 2016.

– Möjligheterna att bolla med anställningsformerna måste stramas upp, det missbrukas idag av arbetsgivarna. Det har blivit sämre. Man ska inte vara nästan 30 år för att få ett fast jobb, säger Christoffer Westman, som vill ha tillbaka den gamla skrivningen då en maxgräns gick vid 12 månaders visstid.

– Bara på lagret har vi idag 30 personer på visstid eller vikariat. Sex av dem hade fått fast jobb med den gamla skrivningen. Vi vill ha tillbaka den. Vi vill också att arbetsgivaren ska vara skyldig att lämna in kopia på anställningskontraktet från dag ett.

Peter Jansson betonar vikten av en skärpning av avtalet.

– Förbundet säger att om vi ser missbruk ska vi begära förhandling och skicka upp det på central nivå, men det är väldigt svårt att driva. Vi behöver en bättre skrivning i avtalet.

Christoffer Westman vet inte varför företaget dröjer så länge med att tillsvidareanställa. Han får inget svar när han frågar. Kanske är det sättet att mäta produktivitet, ju färre anställda vid samma produktion, desto mer effektivt.

Kontentan blir dock att sjukskrivningar och den psykosociala ohälsan ökar, förtroendet för arbetsgivaren sjunker. På sikt blir det väldigt negativt för både verksamheten och samhället i stort, menar Christoffer.

– Jag tror att Livs skulle behöva utveckla avtalet. Arbetsgivarens rätt att göra tillfälliga anställningar borde begränsas och så borde ett steg framåt tas vad gäller arbetsgivarens ansvar för att fortbilda personalen.

Som det är nu besätts tjänster av extern personal, det är arbete som Carlsbergsanställda skulle kunna göra själva, om de anställda fick bättre möjlighet att utvecklas i jobbet.

– Vi har motionerat om det också. Vi ser att det finns tekniska jobb som våra medlemmar skulle kunna utföra om de fick utbildning. Om det är kortare utbildningar kan företaget självt stå för det och om det är längre, till exempel elutbildning som tar ett år, så får det ske i samarbete med stat och kommun. Det här behöver vi en stor satsning på.