Krigslarm i svenska jordgubbslandet

Nr 5/2022

Iaroslav Gromyk kom till Sverige innan kriget bröt ut i Ukraina. FOTO:STEFAN LINDBLOM/Helsingborgs-Bild

I Eriksgårdens bärodling utanför Sjöbo säsongsarbetar 60 ukrainare varje år. Men i år är inget som vanligt. I mars var bara tio på plats. De reste iväg före den ryska invasionen. Iaroslav Gromyk är orolig för sin fru och ettåriga dotter som är kvar i hemlandet.

Tio män kämpar med att dra fiberduken över stängerna till en odlingstunnel. Fiberdukar och vindskydd på Eriksgårdens bärodling utanför Sjöbo har tagit stryk av stormvindarna under årets första månader. Så här under de sista dagarna i mars är det bråttom att få alla plantor i jorden och under fiberduk inför årets jordgubbssäsong.

Iaroslav Gromyk från Ukraina anlände till Eriksgården den 15 februari. En dryg vecka före den ryska invasionen alltså. Kvar hemma i staden Kamianets-Podilskyi, nära gränsen till Moldavien och Rumänien, är Iaroslavs fru och ettåriga dotter. 

– Min fru vill stanna hemma, tycker att de bor långt från kriget. Hon arbetar hemifrån och vår dotter är bara ett år, berättar han. 

Iaroslavs fru, som är bankanställd, har arbetat hemma ända sedan invasionen började. 

Under krigets två första veckor gick flyglarmet flera gånger nästan varje dag. När larmet går ljuder signalen även i Iaroslavs mobiltelefon. 

– Titta här, säger han och tar fram mobilen och visar en app. Han trycker på skärmen och ljudet av flyglarm hörs.

Så låter det när larmet går hemma i Kamianets-Podilskyi. När det sker ringer han omedelbart hem för att höra att inget allvarligt hänt. 

Iaroslav kunde inte föreställa sig att det skulle bli krig när han reste hemifrån den 12 februari. Att Ryssland mobiliserar militärt nära gränsen mot Ukraina är inget nytt. För två-tre år sedan fanns 250 000 soldater där vilket var ännu fler än den här gången. 

Han är 34 år och skulle inte kunnat lämna sitt hemland efter invasionen. En officer från armén har ringt honom och fått bekräftat att han är i Sverige för att arbeta. Om armén anser att han behövs så blir han kontaktad och måste i så fall infinna sig inom en vecka. 

Iaroslav är en nyckelperson för bärodlingen. Han är ansvarig för bevattningen och är den som rekryterar det 60-tal säsongsarbetare som Eriksgården behöver från Ukraina. Alla kommer från samma del av landet och Iaroslav hittar dem via Facebook. 

Av de tio som kom i februari är fem nya för i år. Denys Omelchuk, 35, är en av dem. Han har tidigare arbetat i Tjeckien och Polen, men det är bättre i Sverige, tycker han. Han lämnade Ukraina den 23 februari, dagen före invasionen. 

– Vi kan inte göra något, säger han om kriget och rycker uppgivet på axlarna.

– Jag vill att min fru och våra två barn ska komma hit. Men hon arbetar hemifrån och vill stanna, tycker att vi bor långt från kriget, säger Denys. 

Rickard Bergkvist, som driver Eriksgårdens bärodling, behöver ytterligare 50 säsongsarbetare från Ukraina. 

– Vi har inte hunnit röja upp. Vårt fokus nu är att få plantorna i jorden. Ukrainarna är för få. De tio som har kommit har arbetsvisum, men jag har sökt visum för 50 till. Flera är män och alla kommer nog inte, säger han medan han visar oss runt.

Vi tittar in i odlingstunnlar där jordgubbsplantor börjat blomma, försöksodling, kylrum, gårdsbutik, restaurang och i lokaler med packningslinje. Det är lätt att förstå att det behövs massor med händer för att hålla igång bärodlingen. 

De säsongsanställda arbetarna kommer från Ukraina, Polen och Rumänien. De första kommer i mitten av januari och jobbar in i oktober. Antalet behöver vara som störst under skördeperioden från april till oktober. 

Migrationsverket har sagt nej till de 50 ukrainare som Rickard Bergkvist sökt arbetsvisum för. 

– Det känns fyrkantigt. Och var hamnar de tio som har arbetsvisum på sex månader?

Ukrainare som kommer efter den 23 februari har flyktingstatus, medan de som kom före Rysslands invasion är här på halvårslånga arbetsvisum. 

– Jag hoppas det blir bättre och att ukrainare får samma rättigheter som EU-medborgare har, säger Rickard Bergkvist som måste ta in andra säsongsarbetare om ukrainarna inte blir tillräckligt många. 

Av de drygt 200 odlingstunnlarna är 17 nya för i år. Tunnlarna ger en sammanlagd odlingsyta på 20 hektar. Jordgubbsplantorna är 700 000 till antalet och plockningen görs för hand. 

Rickard Bergkvist satsar på en av de tidiga jordgubbssorterna, Malling Centenary. 

– Den är godast. Jag åt den första igår, säger Rickard Bergkvist och visar ett foto av premiärgubben i sin mobiltelefon. 

Iaroslav, Denys och deras arbetskamrater har fått fiberduken över stängerna. 

– Jag vet att Ukraina inte är samma land längre. Tidigare hade jag alltid en plan A och en plan B för vad jag skulle göra. Nu vet jag ingenting, allt förändras, säger Iaroslav.

Han är orolig för sin krassliga 58-årige pappa som är militärpolis. Tre av vännerna, som är soldater i kriget, har han tappat kontakten med. Den ene ska vara i närheten av Kiev, men han vet inte säkert. 

Iaroslav framhåller att han och ukrainarna möter massor med värme och omtänksamhet i Sverige. Människor, som noterat att deras bilar är Ukrainaregistrerade, har frågat dem om de behöver hjälp med något. 

– En frisör ville klippa oss gratis, men jag sa att han i stället skulle hjälpa de som kommer hit och inte kan betala, säger Iaroslav Gromyk. 

Relaterade artiklar