Litet bryggeri med stort fackligt engagemang

Nr 1/2022

Stigbergets bryggeri i Göteborg. Stefan Löfgren och Lucas Monryd svingar plattor med öl för transport till konsumenter. Foto:Kristin Lidell

I början av december fick Stigbergets Bryggeri i Göteborg utmärkelsen Årets ölutvecklare 2021. Hantverksbryggeriet har under de senaste åren varit framgångsrikt och expanderat snabbt – och nu växer det fackliga engagemanget hos personalen. Elva av 18 anställda i produktionen är nu medlemmar i Livs.

Stigbergets Bryggeri har på ett antal år gått från att brygga öl i små volymer till den egna restaurangen Hagabions Café till att få in över 40 sorters öl på Systembolaget.

Under hösten formerade sig de livsanslutna och röstade fram Lucas Monryd och Jonnei Read som arbetsplatsombud.

– När vi drog igång på nya, stora bryggeriet vid Partihallarna och anställde mer personal så kände väl både jag och Jonathan att det blev ganska tufft på jobbet. Vi gasade ju på från ett litet bryggeri som producerade 200 000 liter om året till 1,2 miljoner liter ganska snabbt. Det var mycket i arbetet som föll mellan stolarna, kanske mest för att ingen tänkte på det. Så vi ville få igång ett fackligt engagemang, säger Lucas Monryd.

Lucas är huvudbryggare på Stigbergets mindre bryggeri, som ligger på Ringön, och den fackliga inspiratören på företaget. 

– Jag har nog haft en talang för att inte göra mig till kompis med chefen, säger han skämtsamt och berättar att han tjatat på sina kollegor att gå med i facket.

Lucas Monryds fackliga intresse väcktes för omkring tio år sedan.

2008, mitt under finanskrisen, gick han ut gymnasiet som utbildad musiker. 

– Det var inte lätt att få jobb och tänkte att jag måste skaffa en annan utbildning. Jag hade bryggt öl några gånger hemma – jag fick ju inte gå till Systembolaget – och hittade en bryggeriteknisk utbildning i Ludvika som jag hoppade på och tyckte det var kul.

Efter utbildningen fick han anställning på bryggeripuben Eskilstuna Ölkultur där han stannade i runt fyra år.

– Ett litet företag och det var ju mitt första jobb. Efter ett par år började jag känna att de hade lite dålig koll på arbetsmiljön, så då kontaktade jag Livs och ställde frågor, bland annat hur mycket man ska tjäna som bryggare.

– Min kontakt på Livs sa att min lön låg under kollektivavtalet och att det lät helt bedrövligt. Så jag gick med i facket och fick mycket hjälp från Livs redan från början, vilket var ett lyft. Det var häftigt att i en nyliberal värld få snacka med nån som sa att ”om det inte är som vi kom överens om så kan vi lägga in en blockad”. 

Lucas Monryd hade en arbetskamrat som var med i Unionen, men han var ensam om att vara medlem i Livs. 

– De var ändå väldigt bra. Jag kunde alltid ringa till Livs och söka stöd i olika frågor och det kändes tryggt att ha någon i ryggen. På Stigbergets Bryggeri är det jätteskönt att vi är så många. Man behöver inte dra allting själv, utan kan känna stöd från sina kamrater och vi är många som kan trycka på om vad vi vill.

Lucas Monryd säger att det alltid har varit god stämning på bryggeriet och att cheferna är vänligt inställda till fackligt engagemang. 

– Men det har varit ganska dålig struktur och dålig koll på vad som gäller – vilket det kan vara på mindre företag. Så vi har haft kontakt med Fredrik Ståhle på Livs för att få koll på våra rättigheter. Bland annat har Fredrik förhandlat fram en bra ersättning för helgjobb.

Fredrik Ståhle, ombudsman på Region Väst, menar att Stigbergets Bryggeri sticker ut bland hantverksbryggerier och andra mindre företag i livsmedelsbranschen – man har tecknat kollektivavtal och många går med i Livs och engagerar sig för bättre villkor.

– Många företag av den här typen är ju såna som startar i en källare och bakar bröd eller brygger öl, och så börjar man anställa allt fler och ser man inte när man är på väg att skala upp och bli en arbetsgivare som behöver ta ett större ansvar. Men det tycker jag nog att Stigbergets Bryggeri har förstått.

Nils Hultkrantz är vd på Stigbergets Bryggeri. Han är inte förvånad över att en stor andel av personalen är anslutna till facket. 

– Det finns en underförstådd, informell vänsterprägel på ledarskapet och arbetsplatsen, säger han.

Han berättar att bryggeriet för fyra år sedan var en väldigt liten arbetsplats, där det bara var kompisar rekryterade – och att han inte direkt kände sig som en chef.

– Vi har vuxit fort som företag och vi har ingen utbildning i ryggen i ledarskapet. Vi har haft luckor och brister och vacklande engagemang i arbetsmiljöfrågor. Så det känns jättebra att få en tydlig och organiserad part att samtala med. Det börjar bli tydligt att vi behöver ha ordentliga roller och rutiner, ansvarsfördelning och strukturer även i ledningen. Det här är ju en process som pågår och då är det viktigt att det finns tydliga förväntningar på hur man vill ha det, säger Nils Hultkrantz.

Relaterade artiklar