Medaljregn över charkfabriken

Nr 1/2019

Från vänster Martin Karlsson, Rolf Fredriksson och Thomas Sandström som jobbar tillsammans i korvhallen. Här håller de koll på ölkorvarna, att smeten fördelas jämt. Alla tre har lång erfarenhet av korvtillverkning och har producerat många av företagets prisbelönta produkter. Foto: Susanne Lindholm

Chark-SM är en höjdpunkt inom charkbranschen. För Nyhléns Hugosons i Luleå innebar årets SM både medaljer och hedersutmärkelse. Så är det också ett mycket erfaret gäng med många års yrkeserfarenhet som jobbar i produktionen på charkfabriken.

Det är grått och regnigt, ingen tillstymmelse till snö. Att det går mot jul är svårt att tro men inte för de som jobbar i produktion på charkfabriken i Luleå. De har fullt upp med att göra allt det som hör julbordet till.
Johanna Lindström, som jobbar som försteman, visar runt. Senast vi sågs var på Chark-SM i Göteborg.
– Det var spännande att få vara med och det blev en bra utdelning för företaget.
Konkret innebar det att Nyhléns Hugosons Chark kammade hem tolv medaljer; tre guld, sex silver och tre brons. Utöver det fick företaget hedersutmärkelse som årets smakförnyare. Det var den grovmalda grillkorven Lingon & Granskott som juryn fastnat för. Johanna Lindström var med upp på scen för att ta emot priset i form av ett diplom som nu sitter uppsatt i fabriken.
– Det var kul. Vi visste inte om det innan men vi hoppades på det, berättar hon.
Det är inte första gången som charkfabriken kammar hem priser. Det har blivit ganska så många medaljer på senare tid. Medaljrekord slogs 2012 med 24 medaljer.
Johanna Lindström har inte så mycket med själva korvtillverkningen att göra. Hennes arbetsuppgift är att planera och fördela arbetet på avdelningarna där de gör smörgåsmat och rimmade produkter samt paketering av charkprodukter, korvar, blodpudding med mera.
Trots att hon bara är 38 år så har hon nästan 20 års erfarenhet av livsmedelsindustrin. Men hon har inte jobbat hela tiden inom chark. Hon började sin bana på Schulstads bageri i Luleå där hon arbetade fram tills det att bageriet lades ned. Då fick hon tips om att Nyhléns Hugosons behövde folk.
– Det ledde till att jag började här i januari 2001 och blev kvar. Det har jag inte ångrat. Jag tycker att jobbet här är roligare än på bageriet, dessutom är arbetstiderna bättre. På bageriet började vi redan klockan fyra, här börjar jag klockan sex och jobbar till klockan tre. Det är skönt.
Hon hann jobba med både finstyckning och paketering av korv och chark innan hon för fem år sedan blev en av tre förstemän på fabriken. Medlem i Livs har hon varit sedan 1999, det var då som hon började på bageriet. Något fackligt uppdrag har hon aldrig haft.
– Det har inte blivit så, säger hon.
Ett tag funderade hon på att aktivera sig men när hon blev försteman lade hon planerna på hyllan för tiden räckte inte till. Trots att många är medlemmar på fabriken så finns i dag ingen klubb.
– Det har funnits en, men den är nedlagd. De som var engagerade har antingen slutat jobba här eller inte velat fortsätta engagera sig, berättar hon.
Johanna Lindström är ständigt på språng på jobbet. Enligt sin stegräknare går hon cirka 19 000 steg per dag.
– Det är mycket småproblem som jag måste lösa och ibland även stora problem när maskiner havererar helt.
Att hon tillryggalägger långa sträcker förstår jag när vi tillsammans går genom fabriken för att ta oss till lunchrummet. Fabriken är mycket större än vad man tror när man ser den utifrån.

Vid ett av borden i pausrummet har Björn Larsson, 33 år, precis slagit sig ner. Han har specialiserat sig på korvproduktion och är den som blandar till smeten till den prisbelönta grovmalda grillkorven.
Han har jobbat på fabriken sedan han gick ut livsmedelsprogrammet med inriktning mot slakt och chark. Han berättar att han från början ville bli styckare.
– Men jag hamnade i charkproduktionen och det är jag glad för idag. Att stycka är väldigt slitsamt för kroppen. Det här är inte alls lika tungt.
Han konstaterar att det hänt en hel del på fabriken sedan han började.
– Vi gör betydligt mer idag. Vi har också ett bredare sortiment.
Han är glad över hedersutmärkelsen som företaget fick i Göteborg.
– Det är kul för denna korv tar tid att göra. Den ska malas i olika dimensioner och blandas. Den är lite bökig, konstaterar han och tillägger:
– Det är vår produktutvecklare som tagit fram receptet, det jag gjort är att jag har sett till att förverkliga det.
Björn Larsson är lite av en korvexpert. Men den enda utbildning som han gått på området är en kryddutbildning resten har han lärt sig genom praktiskt arbete.
– Jag har varit på alla stationer där vi gör korv. Då får man kunskap.
Han gör även blodpudding och det i ganska stora mängder vilket innebär att han måste lyfta många tunga säckar. Korv är både lättare och roligare, konstaterar han.

• Vad är svårast?
– Hackkörningen tar tid att lära sig, det vill säga att köra den maskin där du gör själva korvsmeten. Det är också ett ganska så tungt jobb, inte att göra själva smeten men allt dragande av vagnar fram och tillbaka, så fort du tömt en vagn ska du ut med den och hämta en ny.
Björn Larsson berättar att de är två som turas om att göra korvsmeten och att väga det som ska vara i.
– Vi använder oss av norrländsk råvara, det är viktigt att värna bönderna runtomkring. Det skapar jobb.
Han har ingen riktig koll på hur många medaljer som de fått under årens lopp.
– Det handlar om ett antal medaljer varje år. Det är inget som vi brukar fira, men vi får lite feedback och vår chef brukar vara glad.
Han är medlem i Livs, men har aldrig varit fackligt aktiv. Han konstaterar att de idag endast har en person med fackligt uppdrag, det är Helena Pettersson, som jobbar i paketeringen och är skyddsombud.
Det visar sig att hon är sjukskriven på halvtid och snart ska bege sig hem. Men några ord hinner hon växla innan hennes arbetsdag är slut.
– Jag skulle gärna se att ungdomarna på fabriken tog vid och engagerade sig. De har mer huvudet på skaft och har lättare att åka iväg på utbildningar, säger Helena Pettersson som hunnit fylla 50 år och som jobbat inom branschen i 31 år.
Hon tycker att det är tufft att vara skyddsombud och känner att hon brister vad gäller kunskap även om hon gått båda grundkurserna i arbetsmiljö, BAM och SAM.
– Det är mycket att hålla reda på som skyddsombud. Det gäller också att kunna svara på de frågor som folk har och det är inte alltid lätt.
Hon deltar i skyddsronderna och tillstår att arbetsmiljön kunde varit bättre.
– Man får ha i åtanke att fabriken byggdes i mitten av 1980-talet. Sedan dess har kapaciteten fördubblats och vi är numera ganska trångbodda.
När det gäller Chark-SM så säger hon att det hade varit roligt att få fara dit.
– Jag kommer från en charkfamilj med rötter i företaget BA Pettersson, ett charkföretag som inte finns längre. Men som liten fick jag alltid höra att om det finns en korv-ring hemma så är man en rik människa, det fungerar både till frukost, lunch och middag.
Innan Helena Pettersson började jobba i paketeringen jobbade hon som styckare.
– Jag var 20 år när jag började med detta och ansåg att jag var odödlig.
Det var hon inte, i dag har hon artros i höften, det är därför hon är sjukskriven och ska byta höftled inom kort.
– Jag är ganska säker på att det är min tid som styckare som är orsaken. Vi hade inte golv med mattor som avlastade. Någon arbetsskadeanmälan har jag dock aldrig gjort, säger hon och fortsätter:
– I packen är det också monotona rörelser som sliter på kroppen men här har jag möjlighet att röra mig om jag får ont i armarna och det hjälper.

Jag lämnar paketeringen och går genom en lång hall till den del där Karin Lindberg, 49 år, håller på att vakuumpacka rostbiff.
Hon har jobbat på fabriken sedan 2001. Innan jobbade hon i butik, i både kassan och i charkdisken.
– Jag trivs bra här. Jag kan det mesta då jag jobbat länge.
Hon berättar att det är ett antal olika stationer som hon går emellan vilket gör att jobbet känns omväxlande men stundtals är det ganska tungt.
– Jag har haft problem med ryggen men det har blivit bättre. Jag försöker vara noga med att böja knäna när jag lyfter och att hålla det jag lyfter så nära kroppen
som möjligt, berättar Karin Lindberg.
Att det gått bra för företaget på Chark-SM tycker hon är kul.
– Jag är inte förvånad över att våra produkter får pris. De är bra, det märker jag när jag jämför med andra.
Hon tillhör de som varit fackligt aktiva på företaget, satt i klubbstyrelsen.
– Vi gjorde så gott vi kunde, var iväg på kurser men sedan var det ingen som ville fortsätta att engagera sig.
Själv har hon fullt upp med tre barn som alla idrottar, det handlar om såväl hockey som fotboll. Sedan har familjen en stuga i Arvidsjaur och så här års blir det mycket skoter.
I en angränsande lokal lagar Anders Björkenäs till kalvsylta. Det är stora mängder som ska fram till jul.
– Vår kalvsylta säljer bra, framför allt i Västerbotten är det många som köper den.
Han har namnsdag denna dag och konstaterar att julen borde braska när Anders slaskar. Han berättar också om sitt efternamn, att det är mycket ovanligt.
– Det var min farfar med rötter i en by i Tornedalen som tog namnet. Vi är idag en väldigt liten släkt.
Han talar själv tornedalsfinska, jobbade länge som charkmästare i butik, innan han hamnade på fabriken i Luleå där han nu jobbat i 30 år. Även han är medlem i Livs.
– Men jag har inte engagerat mig. Det enda som jag haft är uppdrag som revisor, berättar Anders Björkenäs.
Även han har jobbat som styckare, men numera är det pölsa och kalvsylta som gäller. Han ansvarar även för att blanda till kryddorna till korvarna och konstaterar att korvtillverkningen i mångt och mycket är ett lagarbete.
– Vi är många som jobbat länge och som alla är väldigt rutinerade. De som kommer nya hjälper vi. Det tror jag är en viktig förklaring till företagets framgångar.

Relaterade artiklar