Mest jämställt i botten

Nr 3/2019

Det ska inte finnas tjej- och killjobb tycker Livsklubben på Östras Bröd i Halmstad. Foto: Anders Andersson

Hur står det till med jämställdheten på Östras Bröd? Ja, inte så dåligt om man ser till löneskillnader, eftersom alla ligger på lägsta avtalslön, om det nu kan sägas vara bra, men skillnader finns och de handlar om manliga och kvinnliga jobb.
– Det är mest tjejer i kallskänken, bara en kille, säger Edona Rushiti, som har jobbat i 4,5 år på Östras Bröd i Halmstad, och är kallskänka, gör frallor, baguetter och smörgåstårtor.
Pålägget är redan skuret när det kommer, hon delar frallorna, brer smör och lägger på. Det är till både Östras egna butiker och kundbeställningar.
Även om hon börjar tidigt på morgonen och det ofta är stressigt så blir jobbet vad man gör det till, menar hon.
– Vi kan prata och skratta. Även om vi står rygg mot rygg vid bordet, så hör man varandra. Det är inte så stort, man hör allt.
Det är inget maskinjobb utan det är handarbete. De hackar själva grönsaker på skärbräda, men som sagt, pålägget köper de färdigskuret från leverantören.

• Hur tänker du kring maskiner och handarbete?
– Jag gillar att lära mig nytt. Om jag får upplärning så är det inget problem för mig att jobba med en maskin, säger hon.

Men könsskillnader finns fortfarande på bageriet. Alla mekaniker är män och alla konditorer – förutom en kille – är tjejer. I packen, som varit en manlig avdelning, har det börjat komma in tjejer.
Hampus Nilsson är maskinoperatör i packen. Han jobbar en trappa upp. Matbrödet kommer dit och han skivar brödet i en maskin. Han plastar in det och skickar det sedan ner för en bana eller i en hiss och så kommer det ut på en linje där Daniel Axelsson jobbar, det är också i packen, fast en trappa ner.
– Jag får till mig en stapel av bröd som kan vara 16 backar hög och så springer jag iväg och delar ut det på de olika kundernas platser dit chaufförerna kommer för att hämta det och lasta bilarna, säger Daniel Axelsson.
I den delen, där Daniel arbetar, är det bara män för det är tungt men det behöver egentligen inte vara så. De som delar ut matbrödet skulle kunna vara kvinnor, tycker han.
– Det finns tjejer som är lika starka som jag eller starkare. Många tjejer tränar på gym. Det har blivit fler tjejer i packen, men de flesta jobbar med att lägga ner tårtorna efter att kondis har gjort dem och samma sak är det med vetebrödet. Det är mestadels kvinnor som packar det, förutom en kille.

• När det är en maskin är det mer män och när det är handarbete är det mer kvinnor? Kan man säga så?
– Ja, säger Daniel.
På kondiset har morgonpasset gått hem och då är det städning som gäller. Det är fortfarande eftermiddag och Karin Karlsson som är teamledare förbereder det kommande arbetet.
• Snart är det kvinnodagen, den 8 mars. Blir det några jämställdhetsbakelser då?
– Det brukar vi inte göra, säger hon.

• Varför är det så få killar på kondis?
– Jag tror att det beror på att vi tjejer tycker om att pilla, killar har mer styrka. Här gör vi ett handarbete. På en dag gör vi 150 tårtor, men jag tror att det är bra att blanda både killar och tjejer, säger Karin Karlsson.
Problemet är att det är svårt att rekrytera, förklarar hon. Det är brist på konditorer. För att jobba på denna avdelning behöver man tre års gymnasieutbildning.
Både killar och tjejer skulle kunna utföra alla jobb på bageriet. Det är alla överens om. Några fysiska hinder finns inte och om de skulle finnas så är det en anledning till att åtgärda dem. Fysiskt tunga jobb är ett problem för både män och kvinnor, säger Hampus.
– Nu förtiden finns det ju många tjejer som är starkare än mig, tillägger han.
– Som jag till exempel, säger Edona.
– Exakt, säger Hampus och skrattar. Den fysiska styrkan borde inte vara problem utan det handlar framförallt om att våga sätta en kvinna som vill och passar på en typisk mansplats och en man som vill och passar på en typisk kvinnoplats.
Arbetsplatsklubben var nedlagd under flera år, men drog så smått igång under 2015. Det var Daniel som tog initiativet, blev arbetsplatsombud, fick stöd och uppmuntran av lokalombudsmannen. I november 2016 valdes han till ordförande och den lokala klubben var bildad.
– Vi delade ut en enkät 2016 till medlemmarna där de fick kryssa i om de tyckte att det var viktigt att det fanns en klubb på bageriet. Nästa fråga var om de var beredda att ta på sig ett fackligt uppdrag. Alla kryssade ja på den första frågan. Ingen kryssade ja på den andra, berättar Daniel och tillägger:
– Det har hänt en hel del sedan dess.
Edona är jämställdhetsansvarig i klubben och har deltagit i förbundets tjejsatsning. Hampus är sekreterare och huvudskyddsombud. Daniel är förutom ordförande också studieorganisatör och skyddsombud. Alla tre är engagerade i jämställdhet och tycker att det är en viktig facklig fråga.
– Om man ser till klubben så är det fem män och nio kvinnor, om man räknar med skyddsombuden. Jag tycker att det är ganska bra, säger Daniel.
Han konstaterar att det är arbetsledningen som gör rekryteringar och omplaceringar och att det än så länge inte funnits så mycket möjlighet för klubben att påverka, men förhoppningsvis blir det bättre när klubben blir starkare.
– Om man tittar på personer som är chefer så är det väldigt många män. Vårt mål är att företaget ska ha jämställdhet i åtanke.
Hampus, Edona och Daniel börjar gå igenom avdelning för avdelning för att se hur fördelningen är mellan könen.
De kommer fram till att det finns sju manliga och två kvinnliga förmän (teamledare) i produktionen. Således är det inte jämställt bland kollektivarna och går man till tjänstemännen så är jämställdheten ännu sämre. Det är företaget som handplockar chefer.

Hur rekryteringen av chefer och arbetsledare går till skulle kunna utvecklas, menar Hampus. Det är en av de saker som han skulle vilja ändra på.
– Jag tror att det skulle vara bra om företaget inte alltid fick den typ av förman som de vill ha, för den kanske inte alltid är den bästa. Det krävs mycket av en förman. Han eller hon måste kunna lyssna, ta kritik, ge kritik, våga testa nya förslag som kommer från oss och samtidigt, när det krävs, vara strikt och sträng.
För några år sedan sa man att tjejerna inte klarade av stressen i packen. Men så var det ju inte. En tjej som står vid en packmaskin är Rebecka Hinterlach. Hon lastar på bröd i backar, sex stycken bröd i varje back och varje bröd väger ett kilo. Det blir tungt.
– Det är min styrketräning, säger hon.

•Är det jämställt tycker du?
– Ja, på jobbet har vi det. Det är mest killar i paketeringen, men man kan begära att få jobba här om man vill.

• Hur jämställt är det hemma? Mekar du till exempel med bilen?
– Nej, det gör jag inte. Det gör min sambo. Han hugger också ved, men det är jag som bär in veden. Dessutom är jag mycket pedantisk och det leder till att jag för det mesta gör om det han har gjort i köket. Jag diskar och städar en gång till, men det är för att jag vill det.

• Ska du demonstrera på kvinnodagen den 8 mars?
– Nej, det ska jag inte. Det har jag aldrig gjort.

• Har ni jämlik lön?
– Ja, här på bageriet har vi det.
• Värderas jobben rätt i samhället?
– Jag tycker att de som jobbar inom vården borde få upp sina löner, men det är klart att en läkare ska tjäna mer än en undersköterska.

• Hur är det med era löner?
– Jag tycker att vi tjänar för lite på paketeringen om man tänker på hur tungt och stressigt jobb det är. Om vi tjänade mer så skulle också fler söka sig hit och vilja lära sig att sköta maskinen. Avlastningen skulle bli lättare vid till exempel semester och sjukdom.

• Du har två barn. Tycker du att du behandlar dem lika?
– Ja, det gör jag. Jag har en kille och en tjej. Det får välja helt själva vad de har för intressen.

• Hur är det med färger? Gillar din flicka rosa och din pojke blått?
– Ja, så är det faktiskt. Rosa är min flickas favoritfärg, men det har hon själv valt. Min pojke tycker om grönt och blått. Men de får välja själva. Min sambo jagar och det är flickan som tycker att det är spännande och inte pojken, men jag säger att det inte får vara några leksaksvapen hemma. Min pojke tycker om hästar.

Hampus håller koll på skivningsmaskinen och på hissen om den krånglar. Det tar tre timmar från det att brödet görs tills det kommer upp till packen. Om ugnen stannar fortsätter brödet ändå att komma under en timme. Det är 2 000 bröd.
– Det är mentalt stressigt. Jag måste vara snabb, det händer nu, det är många som slutar som inte orkar med den här stationen, säger han.
Bröden är inte helt lika, så det gäller att ställa in och finjustera maskinen. Som huvudskyddsombud tycker han att allt detta krångel borde byggas bort. Det borde åtgärdas, till exempel hissen.
– Företaget ser allt för ofta bara ekonomin, hur mycket det kostar att bygga bort ett problem och låter istället operatörerna lösa det under körning. Det skapar onödig stress.
Daniel tar upp en annan aspekt av jämställdhet. Det är arbetstiderna. Han har två barn, 6 år och 2,5 år och är singelpappa. Det gör att det blir en hel del pyssel för att få tider, scheman, nattjobb att gå ihop.

Arbetstider och byten av scheman är frågor som klubben förhandlar om. Hänsyn ska tas till den som har småbarn, säger Hampus.
Det är arbetsgivarens skyldighet att anpassa arbetstiderna till den som har småbarn, men det är inte ovillkorligt. Det är något som är prioriterat, som ska undersökas och göras så långt det är möjligt. Det är också en jämställdhetsfråga.
Said Abdelkarim, är trågare och börjar klockan sex på morgonen.
– Det här är bageriets hjärta, säger han. Allt börjar här. Det ska bli olika sorter, hembakat, sportbröd, rundsund, frukost.

• Vad tycker du om jämställdhet?
– Det är bra att kvinnor och män är lika.
Han har två barn och hans fru är hemma med den yngsta som är 10 månader. Han ser fram emot att vara pappaledig.
– Jag ska ta tre månader. Det ska bli roligt, säger han.

Relaterade artiklar