Mjukostjätten O.Kavli har som affärs­idé att ”alla ska älska Kavli”

Vad är hemligheten? Hur kan det vara så bra på O.Kavli i Älvsjö? Ett svar är kanske förbättrings­tav­lorna som hänger i korri­dor­erna. Om något är fel skrivs det upp och skyddsombuden Sten Jansson och Ralf Rand­ström håller ett vakande öga.
Fabriken byggdes för 20 år sedan och är ljus och rymlig med stora fönster också i produktionen som pågår från måndag till fredag, två skift, 12 timmars drifttid. Inget schemalagt helgarbete.
En stor del av verksamheten i Älvsjö bedrivs i egen regi. Det gäller även städningen. Ralf Randström jobbar i den. Han går på ett stadigt kvällsskift. Han både industri- och kontorsstädar, och vet att hygien är en av de viktigaste sakerna om man ska göra livsmedel med lång hållbarhet, och det görs ju på O.Kavli i Älvsjö. Man tillverkar alla möjliga varianter av mjukost. Det kan vara med räkor, kantareller, skinka, fikon, ja det finns en uppsjö av smaker och nya tillkommer.

Lax och chorizo är favoriter
Inte bara städningen är i egen regi. Också matsalen är det. Subventionerad lunch lagas under ledning av husmor Tuula Ignatius som har jobbat där i sex år och säger att lax och chorizo är favoriter på fredagar. Grytor tycker folk också om. Till jul och midsommar görs ambitiösa smörgåsbord.
Låt oss sammanfatta så här långt: Inget helgarbete och inget nattarbete. Industri- och kontorsstädning i egen regi. Matsalen i egen regi.
Dessutom finns en rymlig gympasal som de anställda kan låna på helger. 3000 kronor i friskvårdsbidrag per år och anställd. Nära samarbete med företagshälsovård. Naprapat finns på plats varannan vecka. Det finns pengar till investeringar i bättre arbets­miljö.

Något måste de göra rätt
Som sagt var – vad är hemligheten? Hur kan detta företag utvecklas till det bättre i en bransch med eviga kostnadskriser? Något måste man göra rätt. Är det för att O.Kavli är stiftelseägt av den norska Kavlifonden och inte behöver styras av kortsiktiga ägar­intressen som vill ha snabb utdelning och värdestegring?
Enligt fondens stadgar ska alltid delar av vinsten återinvesteras för att stärka och utveckla koncernen, medan resterande överskott går till Kavlifonden där pengarna används till att stödja forskning, kultur och humanitärt arbete.
HR-chefen Katarina Edlund säger att företagets affärsidé är att alla ska älska Kavli.
– Vi förstår att alla inte kan älska våra produkter, men vi kan ändå med trovärdighet uttrycka vår vision. Vi har en annorlunda ägarform med en övergripande ambition att det överskott vi skapar ska delas ut till välgörande ändamål. Det är något vi kan vara stolta över och som alla borde kunna uppskatta.
En bidragande orsak till framgången är förmodligen att det finns en stabil och kunnig personalstyrka, personalomsättningen är låg, och medelåldern hög bland kollektivare, 46 år.
Med andra ord: Har man en gång börjat på företaget så slutar man inte, och det kan ju vara en nog så viktig förklaring.

Skapa en bra arbetsplats
I ett stort mötesrum i Älvsjöfabrikens kontorsdel sitter platsledningen och fackklubben och berättar om hur det går till att skapa en bra arbetsplats. Det är två parter som samverkar för ett gemensamt mål, men utifrån olika utgångspunkter.

Koll på säkerheten
Ralf och Sten har båda gått kursen i Bättre arbetsmiljö, Bam, och tycker att den var mycket givande, framförallt att träffa kollegor från andra arbetsplatser och jämföra.
Ansvaret för arbetsmiljön är arbetsgivarens, men att hålla koll på säkerheten och slå larm om det finns brister är deras uppgift. De har jobbat här länge, i 20 år. De har känt varandra i 30 år, de kommer båda från gamla ABB i Västberga.
De jobbar med rengöring och underhåll och för dem är det naturligt att också förbättra genom att försöka minska vattenförbrukning, energiåtgång och återvinna, inre och yttre miljö hör ihop.
Den psykosociala arbetsmiljön är mer komplicerad. Det finns olika aspekter och upplevelser. En sådan är att jobba på kvällen, att städa på kontoret ensam.
– Det kan vara jobbigt, säger Ralf.
En annan aspekt rör innehållet i arbetet i produktionen. Patrik Unger är sekreterare i Livsklubben och jobbar som maskinförare med samordnande uppgifter, det vill säga han ska se till att det finns folk på linjen. Han tycker att det är viktigt att rotera. Han har jobbat i 14 år och kan jobba överallt i fabriken.
– Det är nödvändigt om arbetskompisar blir sjuka eller samlar ihop semesterdagar och åker iväg till utlandet och är borta två månader. Då måste vi andra kunna gå in och köra deras maskiner.

”Körkort” för olika maskiner
Ralf inflikar att de har internutbildning, ”körkort” för olika maskiner. Vissa grundläggande saker som hygien måste alla kunna. När nya börjar finns det handledare som lär upp dem.
Produktionsdirektör Dan Lindström tar med oss till tillverkningen. I korridoren finns en veckoplaneringstavla där också produktionsutfallet skrivits upp med kommentarer. Här samlas man varje morgon klockan 8.15 och går igenom vad som ska köras och vilken bemanning som behövs.
– Vi skriver upp tillbud och olyckor på tavlan, och så noterar vi vilka batcher som körts för att kunna följa upp och utvärdera, säger Dan Lindström.
Att det verkligen råder ordning och reda kan man konstatera, inget skräp eller spill på golvet, noga markerade korgar för nya och använda skyddskläder, redskap upphängda på sin plats. Det är nymålat och fräscht. Allt det här är, enligt Dan Lindström, säkerhetsfrågor som påverkar både tänkandet och trivseln. Investeringar görs kontinuerligt för att förbättra arbetsmiljön
Maskinerna är så långt det är möjligt inbyggda för att minska buller. Tunga lyft är ersatta med maskiner. Vi stannar vid en förbättringstavla. Det finns åtta i fabriken. På tavlan finns förbättringsaktiviteter som man jobbar med just nu. Bredvid tavlan finns också ett block där man skriver upp förbättringsförslag. Det finns inte någon koppling till lönen. Både företagets och fackets syn är att det ligger i den anställdes eget intresse att komma med förslag, det behöver inte uppmuntras med pengar. Det skulle till och med skapa fel utgångspunkt.

”Viktigt med respons”
– Det är förstås viktigt att man får respons på sina förslag. En gång i veckan på fredagar har vi förbättringsmöten och genomgångar vid tavlorna. Då är arbetsledningen och förslagsställarna med, säger Dan Lindström.
På en tavla med åtgärdsplaner står att en investering på 2,3 miljoner kronor i en ny packmaskin ska göras. En sådan stor förbättring sker naturligvis inte dagligen, men däremot måste vi varje dag jobba med små förbättringar, säger Dan Lindström.
I utlastningen står tre industrirobotar som packar pallar. Bakom den löper en två meter hög bana som kyler ner den heta ostmassan som kommer i askar och tuber.
Det finns metalldetektorer och röntgen för att säkra innehållet. De har BRC-certifiering och full spårbarhet. Allt ska noteras, för att det ska kunna följas bakåt, det skrivs i loggböcker.
Men visst förekommer det fortfarande manuellt arbete. Någon helautomatisk fabrik finns inte. Emballage måste fyllas på. En trappa upp finns fortfarande manuellt arbete vid modulerna med Kavlis varor som ska ställas ut i butikerna för att fånga konsumenternas uppmärksamhet. Produktionen inför julen är i full gång. Ädelosten har varit populär. En ny sort som är på gång är fikon­ost.
Arbetet med att ställa upp skyltvarorna är repetitivt och ska inte utföras för länge.
– Det behöver automatiseras, men man har ännu inte hittat någon riktigt bra lösning, säger Sten.

Mycket att hålla koll på
Medan vi står där kommer en av maskinförarna fram och pratar med Fernando Gonzales, ordförande i Livsklubben, om kartongerna som är känsliga för fukt. Det är mycket att hålla koll på.
Fernando jobbar på lagret som godsmottagare, allt som kommer in till Kavli tar han hand om. Han ska också se till att alla maskiner har tuber och askar. Han har jobbat i tio år, började 2002. Han vill ändå nyansera bilden av det perfekta företaget. Något sådant finns inte.
– För mig kan det vara svårt att få tiden att räcka till det fackliga arbetet. Hur ska man hinna med både det och sitt vanliga jobb?
• Är det svårt att få gå kurser?
– Nej, det är det inte. Det är vardagen som är svår. Att hinna med.
Så är det naturligtvis. Sten säger att precis som på alla andra ställen skulle både bemanning och betalning kunna vara bättre, men han tillägger att dialogen med ledningen är bra, den finns där, och vad gäller arbetsmiljön finns en gemensam vilja att ständigt förbättra.