Röda algmjölet ger jobb i skärgården

Nr 9/2018

Alexander Svanström, Meron Ghereyohannes och Joakim Andersson Svendsen arbetar tillsammans på ett av de tre skiften på algfabriken i Gustavsberg. Foto: Stefan F Lindberg

Hur man odlar alger är komplicerat att lära sig, konstaterar Alexander Svanström, Joakim Andersson Svendsen och Meron Ghebreyohannes som jobbar på Astareals algfabrik i Gustavsberg.

Det har i flera år bedrivits algodling i en före detta badkarsfabrik i Gustavsberg som ligger i Stockholms skärgård. Varför odla alger? Jo, det är det röda ämnet astaxanthin som är rikt på antioxidanter som man vill åt.
Det är treskift och det är tre anställda per skift som gäller i algodlingen på Astareals anläggning. De anställda jobbar dygnet runt förutom på lördagar och söndagar då det endast handlar om tillsyn.
Alexander Svanström, 27 år, Joakim Andersson Svendsen, 24 år, och Meron Ghebreyohannes, 24 år, jobbar tillsammans på ett av skiften. Jag träffar dem på anläggningen en sommardag. Jag är nyfiken på deras jobb som är ganska så ovanligt.
De tre killarna berättar att det var mycket som de varit tvungna att lära sig innan de behärskade konsten att odla alger fullt ut.
– För den som är ny kan det verka extremt komplicerat. Det var inte helt lätt att lära sig hur själva processen och tillväxten går till. Det tar ganska lång tid innan man förstår hur det hela fungerar, säger Alexander Svanström.
Det håller de andra två med om.
– Det går knappt att förklara vad man jobbar med, säger Joakim Andersson Svendsen.
Samtidigt menar Meron Ghebreyohannes att jobbet idag är ganska lätt:
– Jobbet var svårt att lära sig, men det är inte svårt att utföra när man väl lärt sig det. Men det kan bli rätt stressigt om vi ligger efter. På så sätt kan arbetsbördan vara ganska ojämn.
De tre killarna jobbar ganska utspritt under ett skift. De är produktionstekniker, men kallar sig själva lite skämtsamt för algbönder.

Precis som i vilken livsmedelsindustri som helst så ställs höga krav på hygien vid algodling, skyddskläder och skoskydd är ett måste. En självklarhet är att tvätta händerna noga och ibland krävs även handskar. Det blir jag varse om när produktionschefen Bo Drachman tillsammans med de tre killarna visar runt mig i anläggningen. Det råder strikta regler var vi får ta bilder och jag uppmanas att inte beskriva något i detalj.
– Det beror på att vi inte vill att våra konkurrenter ska få reda på hur vi jobbar, förklarar Bo Drachman.
Vi passerar genom många olika rum när vi följer algens väg genom produktionen och även om det doftar hav känns det som ett jättelikt laboratorium med många slussar och pumpar. Samtidigt är det inga konstigheter som sker här. Det är något helt naturligt, är samma förlopp som ute i naturen (se separat artikel).
Odlingen börjar i något som de kallar för barnkammaren där gröna alger förvaras i små glasburkar och slutar i ett rum fyllt med stora rostfria tankar. När de flyttats dit så har de växt och förökat sig många gånger om.
Därefter ska algerna skördas för att det röda algmjölet ska kunna utvinnas. Det packas sedan i påsar som fryses ner innan de säljs vidare till återförsäljare.
Packning av mjölet är en del av det jobb som Alexander Svanström, Joakim Andersson Svendsen och Meron Ghebreyohannes utför. De berättar att det är ett ganska tungt arbete då storleken på påsarna varierar, det är inte ovanligt med tiokilospåsar.
Alexander Svanström, som började 2012 på anläggningen i Gustavsberg, är den som jobbat längst av de tre killarna.
Han berättar att de flesta fått jobb genom någon som de känner på företaget. Så var det för honom.
– Min morbror som jobbade här berättade att de sökte sommarjobbare. Det var så jag började.
Han tänkte ett tag bli dataspelsutvecklare men hoppade av studierna och sökte sig tillbaka till Astareal.
– Jag gillade inte studentlivet.
Joakim Andersson Svendsen, som började på fabriken 2014, hade en kompis som fixade in honom.
– Innan var jag anställd på ett bemanningsföretag och jobbade mycket med scenbygge vilket var bland det tuffaste jag varit med om. Det var ett väldigt hårt arbete och jag har all respekt för de som jobbar kvar där.
Meron Ghebreyohannes, som började 2015, fick dock inte jobb genom kontakter. Han är född i Eritrea och kom hit genom anhöriginvandring när han var 16 år. Han fick jobb på fabriken tack vare att han gick naturvetenskaplig linje på Gustavsbergs gymnasium som ligger vägg i vägg med Astareal.
– Jag fick lov att komma in på fabriken för att jag fått en uppgift i skolan att skriva om alger. Det ledde till att jag senare fick sommarjobb och därefter fast jobb.
Det har inte funnits någon fackklubb på Astareal, men i våras bestämde sig medlemmarna på fabriken för att starta en klubb.
Samma dag som jag är på besök är det dags för Alexander Svanström som är vald till klubbordförande, Joakim Andersson Svendsen och Meron Ghebreyohannes som är valda till ledamöter, att hålla sitt första klubbstyrelsemöte.

Stefan Åberg, som till vardags är klubbordförande på Carlsberg Stockholm, finns på plats för att stötta dem. Han är klubbansvarig i Livs region Öst.
– Det som är bra med att starta en klubb är att det skapar ett mervärde på arbetsplatsen för de anställda och för de som tar på sig uppdrag, säger Stefan Åberg.
Tanken är att alla klubbar i regionen ska få minst ett besök om året av en klubbansvarig, men det är lite si och så med det. Klubbar som varit igång länge har inte samma behov som de som är nystartade, förklarar han. Hur mycket stöd en klubb behöver ser också olika ut.
– Det beror inte bara på klubben utan också på arbetsgivarens inställning och att klubben möts med respekt, säger Stefan Åberg.
På frågan hur det kommer sig att de tre killarna på Astareal bestämt sig för att engagera sig fackligt svarar de att de blivit uppmuntrade både av företaget och av Livs att bilda klubb vilket borde båda gott för framtiden.
– Företaget ville ha någon på plats att prata med. Vi får se hur positiva de är när vi börjar ställa krav då kanske det vänder, säger Alexander Svanström.

De tre killarna ger ett mycket energiskt intryck. De är också yngst på fabriken. De berättar att deras ambition med klubben är att öka trivseln.
– Det vore toppen att gå hit för att det är roligt och inte för att man måste, säger Alexander Svanström.
De tycker att de fått bra stöd, men är samtidigt lite tagna av hur mycket det är att tänka på.
– Det har varit mer att ta in än vad jag förväntat mig, säger Meron Ghebreyohannes.
Han får medhåll av Joakim Andersson Svendsen:
– Jag trodde att det här med förhandlingar skulle vara det svåra men det var mycket annat också som man måste kunna. Samtidigt är det sådant som man har användning av hela livet.
De har nu ett antal utbildningar framför sig för att klara sina uppdrag. Hittills har de bara gått medlemsutbildningen som de tycker var bra men ser den mer som en introduktion.
– Men det handlar inte bara om utbildning utan man måste även få praktisera sina kunskaper, påpekar Meron Ghebreyohannes.

Relaterade artiklar