Svårt rekrytera unga slaktare

Nr 4/2021

Mattias Flintberg är klubbordfšörande och huvudskyddsombud pŒå svinslakteriet i Ugglarp. FOTO: STEFAN LINDBLOM /Helsingborgs-Bild

Bristen på slaktare och styckare beror till stor del på att branschen är dålig på att synas. Därför har många unga en felaktig bild av jobben. Det säger Mattias Flintberg, klubbordförande och huvudskyddsombud på KLS Ugglarps
i Trelleborg, som också anser att lönerna måste upp för att locka fler till branschen.
På KLS Ugglarps i Trelleborg jobbar runt 100 i produktionen, fördelade på slakten, styckningen och paketeringen. I snitt hyrs 17 in dagligen genom ett bemanningsföretag. De kommer från tre–fyra EU-länder, främst Litauen. Den ordinarie personalen räcker inte till eftersom det är svårt att rekrytera slaktare och styckare här i landet. Någon vändning är inte i sikte, tvärtom.
– Vi tappar fler än vi vad får in. När folk går i pension får vi inte in några nya, säger Mattias Flintberg, klubbordförande och huvudskyddsombud.
Många går i pension under de närmaste åren. Nästan alla i produktionen är mellan 30 och 60 år och det kommer knappt in några nya som är yngre. Det är helt enkelt nödvändigt att ta hyra in personal för att täcka vakanserna. Bristen på yrkeskunnig personal finns inte bara hos KLS Ugglarps utan i hela kött- och charkbranschen.

Mattias Flintberg pekar på några orsaker till att inte fler unga vill bli slaktare och styckare. Den vegetariska trenden är en anledning, anser han. En annan är att många unga drömmer om jobb vid skärmarna i den digitala sektorn. Men alla kan inte skapa appar, som han uttrycker saken.
Förutfattade meningar bidrar också till att många unga väljer bort kött- och charkbranschen.
– Speciellt slakten ses som ett skitigt jobb. Det är mycket blod och det luktar. Unga på besök håller för näsan. En del säger att ”det här ska jag inte jobba med”. De ser bara det ytliga, inte vad jobbet är egentligen. Det är ett genuint hantverk.

En och annan som kommer in som semestervikarie upptäcker att de gillar jobbet och väljer att stanna kvar. Det händer även att personer som hyrs in genom bemanningsföretaget blir fast anställda så småningom.
– Det är ett hårt och fysiskt ansträngande jobb, det kan man inte förneka. Vi har förslitningsskador. Men för den som är fysiskt kapabel och inte tänker läsa vidare kan det vara värt att prova på. Du behöver ingen utbildning, vi lär dig på platsen. Jag har själv gått den vägen och tyckte att det var spännande och roligt.
Svårigheten är att få unga att ge jobbet en chans eftersom många redan har en negativ bild av köttbranschen.
Löneläget lockar inte heller ungdomar till bristyrkena slaktare och styckare.
– Lönen är alldeles för låg. På åttio- och nittiotalet var vi välbetalda. Sedan har vi halkat efter fruktansvärt mycket. Vi borde ha 30, 40 spänn mer i timmen.
Lönerna hålls ner av handelns låga priser på kött. Unga som står inför sitt yrkesval satsar därför hellre på att bli till exempel snickare och elektriker, argumenterar han.
Kött- och charkbranschen håller på att ta fram en digital utbildning som stöd för nyanställda och deras handledare. Den kan få en viss betydelse, tror han, bland annat eftersom branschen inte är särskilt synlig.
– Det är lite vårt eget fel. Vi har stängda dörrar. I Danmark är det mer öppet för besök, även för barn. Så är det inte här i Sverige. Vi har gömt undan oss i fönsterlösa fabriker. Det kommer in en lastbil på ena hållet och bacon ut på andra hållet.

Utbildningar är aldrig fel, resonerar Mattias Flintberg. Flera nya som tagits in, fått handledning på plats och lärts upp från grunden har stannat kvar på hans arbetsplats.
– Det roliga, som vi är väldigt stolta över på vår anläggning, är att vi har två tjejer som kommit in genom lärlingsutbildningen. Jobbet är ju väldigt mansdominerat. Den ena tjejen är styckare och den andra slaktare. Jobbet är hårt och tungt, men det är inget som säger att en tjej inte skulle klara av det.
Allt i arbetsmiljön är inte helt lätt att ändra på, menar Mattias Flintberg. Det är handintensivt vilket gör att förslitningsskador i handleder och fingrar är ett utbrett problem. Skärskador har minskat drastiskt, inte minst efter lagen om personlig skyddsutrustning.
– Kylan vi jobbar i tar också på lederna. Jag brinner för arbetsmiljön och vill att vi kommer ner på noll, men det är svårt.
I styckningen är det svårt att få folk att rotera, berättar Mattias Flintberg.
– I slakten roterar vi i varje pass. I början var det ingen som ville, men nu kan man inte tänka sig något annat. Det är det bästa, då använder du inte samma muskelgrupp hela tiden. Bara det minskar förslitningsskadorna.