En riktig bladvändare om ungdomars vardag

Nr 3/2020

UNGDOM. Min tur nu. Angie Thomas, översättning Niklas Darke. Natur & Kultur, 2019.
”Jag kanske måste krossa nån ikväll.” När Min tur nu börjar sitter Bri på en extralektion inför högskoleprovet. Hennes mamma har anmält henne till lektionerna, själv skulle hon helst vilja vara någon annanstans. Koncentrationen är på topp, men det är inte undervisningen hon tänker på. Istället koncentrerar hon sig på sin framtid som rapstjärna, och just nu väntar hon på ett samtal från Dj Hype. Ska hon få battla i ringen ikväll? Ska hon ställas mot en annan ung och hungrig rappare för att kunna ta de första stapplande stegen på sin drömkarriär?
Min tur nu är Angie Thomas andra bok efter den filmatiserade succén The Hate U Give, det rasistiska polisvåldet från debuten ekar i den nya boken. Den utspelar sig också i samma värld: runt det ekonomiskt eftersatta området Garden Heights. En plats där man inte vill att ens barn går i skolan. Precis som i den förra boken är huvudpersonen en svart tonårstjej som slungas in i händelser som hon inte har någon kontroll över.
För Bri, och hennes familj, är musiken inte bara frågan om självförverkligande. Det är också en ekonomisk fråga. De har sällan råd med hyra, mat och el samtidigt. Hennes pappa sköts ihjäl av ett gäng precis när han själv var på gränsen att slå igenom som rapstjärna, hennes mamma började knarka strax efter, men har nu varit ren i några år. Och ointresset för skolan är faktiskt helt rationellt. Hennes storebror var den duktige som gjorde allt rätt: han har studieskulder och jobbar ändå på pizzeria. Mostern langar knark och har det betydligt bättre ställt.
Thomas styrkor handlar främst om hur hon beskriver en stadsdel, ett kollektiv, och individerna som befolkar Garden Heights: deras inbördes bekymmer och hopp. Om det angelägna i att skriva världen ur deras perspektiv: de som alltid annars bara syns i tidningarnas rubriker och i Efterlyst. Om hur Bri slits mellan att vara sann och oberoende eller att bli en stereotyp som tjänar pengar: hon vill inte bli monstret som alla vill att hon ska vara, ”ghettoråttan” som härjar och lever rövare, får rubrik, dollar och klick. Samtidigt som hon representerar sin stadsdel vill hon slippa vara en roll som andra redan fyllt med innehåll. Här har Thomas gjort paralleller till att förväntas vara heterosexuell. En av Bris vänner är gay, något som heller inte är en dans på rosor.
Min tur nu är en riktig bladvändare som handlar om ungdomars vardag, men fungerar lika bra för vuxna läsare.
Henrik Johansson