Arbetarlitteraturen mår bättre än på länge. Och nu startar föreningen Arbetarskrivare en ny tidning för att nå ännu fler. Med ”Klass” vill man lyfta berättelserna som inte alltid når ut i mediebruset.
Det första omslaget på tidningen ”Klass” pryds av Åsa Linderborg. Hennes bok ”Mig äger ingen” är en av dem som, tillsammans med Susanna Alakoskis böcker, har gett arbetarlitteraturen ett uppsving de senaste åren.
Även Linderborg har märkt av tendensen. ”Intresset för arbetarskildringar är hett” säger hon i tidningen. Och ändå saknas det arenor, menar Jane Morén, som är redaktör tillsammans med Beata Hansson.
– Det finns en brist på medial plats för berättelser om den verklighet som de flesta människor lever i, säger hon.
Genom att föra ett samtal med både makthavare och andra arbetarskrivare hoppas redaktörerna att kunna påverka samhällsdebatten.
– Vi vill att fler ska bli intresserade av den här litteraturen, säger Jane Morén.

Idén till en ny tidning fick man när den Göteborgsbaserade litteraturtidningen ”Avsikter” lades ner. Trots det svåra tidningsklimatet ville man satsa på en tidning för arbetarskrivare, som dessutom blandar journalistik med skönlitteratur.
– Det är svårt att bli publicerade när så få fackliga tidningar publicerar litterärt material. Men det finns inget som kan beröra så på djupet som skönlitteratur, säger Jane Morén.
Hon har bidragit med en novell i det första numret, om hur en otrygg timanställning påverkar ens vardag och drömmar. Tidningen innehåller också en intervju med Bernt-Olov Andersson, mannen som en gång startade föreningen Arbetarskrivare. Han berättar bland annat om sin bok ”Verktygsbod”, som skildrar verktygen i snickares och hantverkares vardag.
– När han skrev den upptäckte han att det inte fanns någon akademisk litteratur om de verktyg vi har använt sedan tidens begynnelse. Där ser man hur lågt händernas arbete värderas, säger Jane Morén.

Tanken är att all litteratur i tidningen ska läsas med klassglasögonen på. Jane Morén tror att de ökade klyftorna i samhället kan göra att fler får upp ögonen för frågan. Men i dagens medieklimat presenteras arbetarskildringar nästan som något exotiskt, tycker hon sig ha märkt.
– Finns det inte någon arena för arbetarlitteraturen handlar det också om vem som ska få tolka den verklighet vi lever i, säger hon.
För trots ett uppsving i intresset för arbetarlitteratur är det som att den alltid finns med på nåder, menar Jane Morén.
I fyra nummer per år ska de nu lyfta den här typen av litteratur.
– Och vi ska satsa på bredd, till skillnad från mycket av dagens kulturklimat där några få får all uppmärksamhet.